Schyman bloggar inför valet
Från Gudrun Schymans blogg:
Vem vinner val och varför?
Jag läser i gårdagens Aftonblad (det är svårt att hinna med alla tidningar i valspurten) att Piratpartiets första namn på listan till EU-valet, Christian Engström, är rik. Så pass att han inte behövt lönearbeta sedan slutet på 90-talet. Han ägde ett dataföretag, sålde det när tiderna var goda och fick in nästan 13 miljoner. Han äger två hus.
Det får mig att fundera - vilka kriterier behöver uppfyllas för att ett nytt politiskt parti ska gå från noll och rakt in i ett parlamentet? Jag ser ett mönster av förutsättningar;
1. Det ska vara en eller flera män i ledningen (Ny demokrati, Junilistan, Piratpartiet)
2. Man ska ha pengar (Ny demokrati hade näringslivet eller i alla fall Wachtmaister. Bert var inte barskrapad han heller. Junilistan hade tre erkända ekonomer, varav två från bankvärlden, Piratpartiet har en miljonär.)
3. Det ska handla om “mansfrågor” (företagarnas frihet, bankdirektörer som kan prata pengar, tekniknördar)
4. Man får medias gunst ( vilket underlättas av att det är män, att det finns tydligt förenklade frågeställningar och att det kan presenteras som en nyhet) .
Samtliga partier har det gemensamt att man avstått från traditionell organisering, med partimedlemmar som har demokratiskt inflytande över partiets utveckling och politik. Är detta friskt nytänkande eller gammal patriarkal praktik i politisk tappning? Kortlivat har det i alla fall varit och det kan kanske vara intressant att reflektera över inför söndagens val. Du som vill bryta med traditionella maktmönster har ett långsiktigt hållbart alternativ.
Själv kan jag ju tillägga att Miljöpartiet INTE kom med i riksdagen vid första försöket, om någon tänkte slå Gudrun (och mig) på fingrarna med det exemplet. Jag tyckte att detta var väl värt att publicera även på min blogg.
Vem vinner val och varför?
Jag läser i gårdagens Aftonblad (det är svårt att hinna med alla tidningar i valspurten) att Piratpartiets första namn på listan till EU-valet, Christian Engström, är rik. Så pass att han inte behövt lönearbeta sedan slutet på 90-talet. Han ägde ett dataföretag, sålde det när tiderna var goda och fick in nästan 13 miljoner. Han äger två hus.
Det får mig att fundera - vilka kriterier behöver uppfyllas för att ett nytt politiskt parti ska gå från noll och rakt in i ett parlamentet? Jag ser ett mönster av förutsättningar;
1. Det ska vara en eller flera män i ledningen (Ny demokrati, Junilistan, Piratpartiet)
2. Man ska ha pengar (Ny demokrati hade näringslivet eller i alla fall Wachtmaister. Bert var inte barskrapad han heller. Junilistan hade tre erkända ekonomer, varav två från bankvärlden, Piratpartiet har en miljonär.)
3. Det ska handla om “mansfrågor” (företagarnas frihet, bankdirektörer som kan prata pengar, tekniknördar)
4. Man får medias gunst ( vilket underlättas av att det är män, att det finns tydligt förenklade frågeställningar och att det kan presenteras som en nyhet) .
Samtliga partier har det gemensamt att man avstått från traditionell organisering, med partimedlemmar som har demokratiskt inflytande över partiets utveckling och politik. Är detta friskt nytänkande eller gammal patriarkal praktik i politisk tappning? Kortlivat har det i alla fall varit och det kan kanske vara intressant att reflektera över inför söndagens val. Du som vill bryta med traditionella maktmönster har ett långsiktigt hållbart alternativ.
Själv kan jag ju tillägga att Miljöpartiet INTE kom med i riksdagen vid första försöket, om någon tänkte slå Gudrun (och mig) på fingrarna med det exemplet. Jag tyckte att detta var väl värt att publicera även på min blogg.
