Orättvisa
Har idag fått veta något som jag inte kan ta in alls. Jag känner inte de drabbade, har bara träffat dem vid ett tillfälle, men jag känner med dem. Något så oerhört. Jag kan inte ta in det och jag vill inte försöka, för då skulle jag gå i tusen bitar. Något de säkert gör just nu.
En liten pojke, bara lite äldre än Dan, kommer förmodligen inte att överleva sin cancer. Det är så fruktansvärt överjävligt hemskt och jag tittar på Dan och tänker att jag inte aldrig ever nånsin skulle klara något sådant. Jag inser också att människor klarar det lever med det, utan att dö, men de går nog i tusen bitar. Det måste vara så överjävligt hemskt och overkligt för dem. Jag hoppas att de får allt stöd i hela världen och att den lille pojken hamnar på ett fint ställe, som himlen. Men mest hoppas jag på ett mirakel. Snälla gode Gud, rädda honom!
Just nu vill jag verkligen bara sparka Gud eller rättvisan eller något i huvudet för så här får det bara inte gå till. Det får inte hända. Aldrig. Inte en enda gång. Aldrig!
