Nakenfis
Idag begav sig lilla familjen Karlsson till Ålidhem för att hälsa på Britta och Peter. Utflykten krävde vissa förberedelser. Egentligen hade vi tänkt ta en promenad till ljuva Ålidhem (som omnämndes i DN häromdagen - stort), men det regnade så mycket att vi tog bussen.
Innan vi gav oss iväg packades en ryggsäck innehållande blöjor, tvättlappar och ombyte till lilla P. Jag packade ned amningsinlägg i min handväska och vi använde Isaks regnponcho som regnskydd till vagnen. Den passade betydligt bättre på vagnen än på Isaks kropp. Jag tog med mig ett paraply och Isak hade regnjacka med kapuschong. Supermoget och vuxet. Jag har aldrig burit ett paraply förut, tror jag. Vi var de bästa föräldrarna i hela vida världen!
Nåväl. Väl framme hos Britta och Peter gjorde Polkan både nummer ett och nummer två. Ingen fara. Vi var rustade för allt. Tyvärr hade vi glömt ryggsäcken och Grynet hade både bajsat och kissat igenom alla kläder. Pappa Isse fick krishandla blöjor på Konsum, men några kläder hade vi inte.
Världens bästa föräldrar åkte hem med ett naket spädbarn inlindat i en filt. Fårskinnet fick bli täcke. Ponchon skylde bebisen. Jag hade panik. Tänk om några peddoäckel åkte med bussen. Peddoligan skulle stjäla mitt vackra barn. Tänk om barnavårdsnämnden skulle kontrollera bussen. Då skulle vi bli fråntagna vårt barn på studs.
Tack och lov berättade Britta, innan vi åkte hem, att hon känner ett annat par med barn som alltid glömmer blöjor och ombyte. Då kändes det som att det kanske ändå är sådant som händer. Men vi hade önskat oss en fungerande bil och ett bättre väder när vi lämnade Ålidhem idag.
Jag och Isak frös som hundar när vi kom hem. Polkan svettades. Så klart. All oro förgäves. Hon frös inte och varken barnavårdsnämnden eller peddoligan ockuperade bussen. Där var bara någon enstaka ordinär alkis som inte ville någon något ont.
Innan vi gav oss iväg packades en ryggsäck innehållande blöjor, tvättlappar och ombyte till lilla P. Jag packade ned amningsinlägg i min handväska och vi använde Isaks regnponcho som regnskydd till vagnen. Den passade betydligt bättre på vagnen än på Isaks kropp. Jag tog med mig ett paraply och Isak hade regnjacka med kapuschong. Supermoget och vuxet. Jag har aldrig burit ett paraply förut, tror jag. Vi var de bästa föräldrarna i hela vida världen!
Nåväl. Väl framme hos Britta och Peter gjorde Polkan både nummer ett och nummer två. Ingen fara. Vi var rustade för allt. Tyvärr hade vi glömt ryggsäcken och Grynet hade både bajsat och kissat igenom alla kläder. Pappa Isse fick krishandla blöjor på Konsum, men några kläder hade vi inte.
Världens bästa föräldrar åkte hem med ett naket spädbarn inlindat i en filt. Fårskinnet fick bli täcke. Ponchon skylde bebisen. Jag hade panik. Tänk om några peddoäckel åkte med bussen. Peddoligan skulle stjäla mitt vackra barn. Tänk om barnavårdsnämnden skulle kontrollera bussen. Då skulle vi bli fråntagna vårt barn på studs.
Tack och lov berättade Britta, innan vi åkte hem, att hon känner ett annat par med barn som alltid glömmer blöjor och ombyte. Då kändes det som att det kanske ändå är sådant som händer. Men vi hade önskat oss en fungerande bil och ett bättre väder när vi lämnade Ålidhem idag.
Jag och Isak frös som hundar när vi kom hem. Polkan svettades. Så klart. All oro förgäves. Hon frös inte och varken barnavårdsnämnden eller peddoligan ockuperade bussen. Där var bara någon enstaka ordinär alkis som inte ville någon något ont.
