Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Polly har under en längre tid lekt med mynt. Hon stoppar dem i sin spargris sparuggla och sedan häller hon ut dem i sängen för att stoppa tillbaka dem i sparugglan när leken är slut. Ikväll lekte hon samma lek och sa:
- Farmor säger att man ska stoppa pengarna under madrassen.

Sedan ringde jag Karin (farmor) och frågade om hon verkligen hade sagt det. Hon hade mycket riktigt gjort det, men mer för att upplysa om hur vissa människor förvarade sina pengar förr i världen. Några timmar senare gick jag upp på Pollys rum och fick en smärre chock. Hon hade slitit bort alla sängkläder från sängen, men det värsta var att hon även hade lyft av madrassen. Allt för att kunna spara sina pengar under madrassen. Herregud. Jag bävar nu för att hennes pengalek ska spåra ur och att vi alltid ska behöva starta ett sängfixarprojekt innan hon kan gå och lägga sig. Lite gulligt, men även lite jobbigt. Särskilt som hon kör med argumentet:
- Men farmor säger ju att man ska ha pengarna under madrassen!

För övrigt var Isak och Polly i Umeå i helgen och firade Sara som har fyllt 25 år. Jag var hemma med en febrig liten kille. Framme i Umeå överräckte Isak och Polly presenterna till Sara som klämde på ett av paketen från oss och sa: Vad kan det här vara då?
Polly var inte sen att svara: En gryta. Från Myrorna.

Jasi. Det är rart med barn.

Jag: Men de säger ju bara det som förväntas av dem. De kan aldrig säga hur de egentligen kände.
A: Ja men generationen över oss är ju lurad.
Jag: Hahahaha!
A: Ju mer man umgås med dem desto mer märker man hur lurade de är.

Jag tror att han har rätt, ta mig tusan!

Igår kväll tog Polly av sig alla kläder.
Jag: Vad gör du?
Polly: Axel ska komma och han och Sara älskar när jag är nakenfis!

Igår var familjen Karlsson bjudna på kalas i Umeå hos Sara (Isaks syster) som fyllde 23 år. Det var en mycket trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. Vi lämnade Umeå vid 19.30 då Polly blev ovanligt gnällig redan vid 19-tiden. Vi trodde inte att det var någon fara, bara att hon var trött och ville hem. Ack så fel vi hade.

När vi kom till Djäkneboda, en mil norr om Sävar ungefär, sa Isak:
- Hon kräks.
Jag: Va?
- Hon kräks.
Jag: SKOJAR DU?
Isak: Nej, jag skojar inte.

Pollys farmor Karin var med om att Polly kräktes blodpudding en hel bussresa mellan Umeå och Skellefteå i höstas och nu var det vår tur att erfara fordonsspya. Vi stannade på Bilisten i Bygdeå och sanerade barn, bilbarnstol och oss själva. Jävlar i min låda så mycket spya en liten kropp kan producera. Det var en pöl av spya i bilbarnstolen. Killen på macken var jättesnäll i alla fall. Annars är ju Bilisten mest känt för att ha det äckligaste mackkaffet av alla. Nu ska de få lite upprättelse av mig i denna blogg. Bra service hos Bilisten i Bygdeå! (Men jävligt äckligt kaffe.)

Efter det fick vi stanna en gång före Lövånger och två efter för att rengöra barnet och fadern. Polly spydde en gång till efter det, men då fanns det inget kvar i lillmagen så Isak lyckades fånga upp alltihop i sin spypåse. Det stank spya i hela bilen. 11 mil i kräkos är inget jag rekommenderar.

Väl hemma fick Isak (fast jag erbjöd mig!) skölja av allt kräkigt. Han påstod att han "är bättre på det." Oh well, jag opponerade mig inte! Jag gick och la mig med kräkbarnet som somnade efter en stund och sedan dess har lilla pyret mått bra.

Idag ska jag arbeta, som den lärare jag är och Isak ska åka till sin mor och låna tvättmaskinen. Om ni undrar varför är ni inte begåvade.

Jag fick jobbet! Jag fick jobbet! Jag börjar på Bolidenskola som fransk- och engelsklärare imorgon bitti klockan 08.00. Beskedet kom idag. Jag är världens gladaste. Vi flyttar till Skellefteå typ 1/12. Det blir jobbigt utan Polly på veckorna (och ett tungt ansvar kommer förstås att ligga på Isak), men det handlar ju bara om några månader.

Så imorgon ska jag inte på arbetsintervju utan på arbete. Åh så glad jag är.

Och Karlsson five gjorde så klart succé. Bandet bestod av:
Erik Karlsson på trummor
Sara Karlsson på sång, bas och piano
Axel Carlsson på gitarr och körsång
Isak Karlsson på bas och sång
och så jag då, Idha Karlsson, på sång och piano.

Keep on rockin'!

Häromdagen spelade jag, Isak, Andrea och Axel Settlers Cities and Knights. Alltså: Idha och Isak + Andrea och Axel ger I+I+A+A = Artificiell intelligens x 2.

Jag och Isak var intelligenta. Andrea och Axel var artificiella. Ändå vann Axel. Det måste ha varit på ren tur.

Sara ska gästblogga här eftersom hon är den av mina vänner som känner mig bäst. Men VAD ska hon blogga om? Kom med idéer. Nu har ni chansen att få höra Saras version av precis vad ni vill. Kom igen. Brainstorma!

Efter julbak hela lördagen med Saxel och födelsedagsfirande för Isak hela dagen igår känner jag mig nästan bakis denna måndag. Jag och Tamara har sprungit på stan hela eftermiddagen och försökt hitta julklappar till diverse folk. Vissa inom kyrkan, andra utom kyrkan.

Dagen slutade med att jag blev intervjuad av VK. Håll utkik, VK-prenumeranter. Jag kommer eventuellt att svara på "Dagens fråga" någon av de närmaste dagarna. Faktum är att jag redan har svarat, men det är inte bestämt vilken dag just den frågan ska vara frågan för dagen. Oh well. Jag har mössfrisyr och är osminkad på fotot, så bli inte rädda. Någon måste ju stå för det naturliga här i världen.

 

Idag har vi varit gifta i ett år. Vi fick en dikt av Axel och Sara. Den var såååå fin. Jag blev blöt i ögonvrån.:



Gud vad vi hunnit med på det här året, påpekade Sara. Vi har gift oss, gjort och fått barn, skaffat större lägenhet och kombi.

Tack alla som var där. Det är fortfarande den roligaste och bästa fest jag varit på och det är ju så man vill att det ska vara.