Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Familjen Rönmark har varit på besök hos oss och vi ägnade oss en del åt en kristen caféturné. Det vill säga: Vi besökte både Kyrkholmen och Tuvagården. På Tuvagården står kapellet öppet för den som vill be eller bara titta. Dan ville gå in i kapellet, som snarare är en religiöst inredd lada, varpå jag och Rönmarks hoppades att han skulle bli frälst och se ljuset. Tji fick vi.

- Kom, pappa! Följ mig in i mörkret! ropade Dan.

Isak följde Dan in i ladukapellet.

Dan: Det är en troll på grottan!

 

Om trollet var Gud eller Djävulen vet vi inte, men att Dan kallar Guds hus för grotta kan inte vara ett gott tecken. 

- Mamma, vad händer när alla är döda?

- Menar du när man dör?

- Ja.

- Jag tror och hoppas att man kommer till himlen.

- Men mamma, vad händer efter himlen då?

- Jag vet inte.

- Jag tror att man först kommer till himlen och sen till dinosaurierna. 

Har idag fått veta något som jag inte kan ta in alls. Jag känner inte de drabbade, har bara träffat dem vid ett tillfälle, men jag känner med dem. Något så oerhört. Jag kan inte ta in det och jag vill inte försöka, för då skulle jag gå i tusen bitar. Något de säkert gör just nu.

 

En liten pojke, bara lite äldre än Dan, kommer förmodligen inte att överleva sin cancer. Det är så fruktansvärt överjävligt hemskt och jag tittar på Dan och tänker att jag inte aldrig ever nånsin skulle klara något sådant. Jag inser också att människor klarar det lever med det, utan att dö, men de går nog i tusen bitar. Det måste vara så överjävligt hemskt och overkligt för dem. Jag hoppas att de får allt stöd i hela världen och att den lille pojken hamnar på ett fint ställe, som himlen. Men mest hoppas jag på ett mirakel. Snälla gode Gud, rädda honom! 

 

Just nu vill jag verkligen bara sparka Gud eller rättvisan eller något i huvudet för så här får det bara inte gå till. Det får inte hända. Aldrig. Inte en enda gång. Aldrig!

 

 

 

 

 

 

 

 

V: Visst är det lite störigt när någon vänder sig till en död människa i en statusuppdatering på fejjan?
Jag: Jo, lite störigt.
V: Ja, alltså jag vet inte vad som händer efter döden, men jag tror inte att man hamnar på fejjan.


Hahahahaha!

På väg till Ainas passerar vi kyrkan.

Isak: Ponera att man skulle lägga ner kyrkan och göra lägenheter därinne.
Jag: Okej.
Isak: Om vi fick första tjing, skulle vi då välja kyrktornet?
Jag: Shit vad coolt det vore, men finns det hiss?
Isak: Eh. Nä. Det finns ingen hiss i kyrkan.
Jag: Nä, men då är ju frågan var vi skulle ha barnvagnarna.
Isak: Men vi kan ju inte tacka nej till kyrktornet på grund av barnvagnar.
Jag: Fast det skulle verkligen vara skitbökigt. När barnen blev större vore det ju lugnt, men det är ju ganska många år bort. Om vi inte hade barnvagnar att förvara skulle jag aldrig tacka nej till kyrktornet, men nu har vi ju faktiskt barnvagnar.
Isak: Ja, det är ju den här frågan jag brottas med varje gång jag passerar kyrkan.

Jag: Jag tror att det är en flicka, men är det en pojke funderar vi på att döpa honom till Moses.
Kerstin: Ska ni behålla honom?

Bra fråga! Men vi tänkte snarare Moses i vagnen än i vassen. Tyvärr blir namnet Moses fetdissat av Gud och alla människor, så vi får väl se.

Just nu sitter Isak, Linus och Peck och diskuterar. De pratar om Jesus, som enligt Isak bjöd sina lärjungar på våfflor det sista han gjorde. De pratar om att man är dum i huvudet om man kan mycket om Stålmannen. De pratar om spel. De pratar om brats och indiefolk. Allt detta samtidigt som de äter vattenmelon. Det låter helt sjukt. De smaskar och diskuterar och smaskar och diskuterar. Jag tror att vattenmelonsdiskussionen nådde sin topp när Petter sa:
- Men brats vet ju inget. De kan ju inget. Vad kan de? De kan ringa taxi. Det är de bra på.

Elever: Alltså, Idha, du är ju vår Buddha.
Jag: Men jag är väl inte lika tjock som Buddha?
Elever: Va? Hur kan du veta hur Buddha ser ut?
Jag: Det är min pappa.

För övrigt trodde en förskolefröken att jag var elev idag. Det kändes skönt. Trodde those days were gone. Skönt att uppleva det för (vad jag tror var) sista gången.

Haft en mycket trevlig kväll på Ainas med Henke. Länge sedan sist! Vi diskuterade bland annat det omotiverade hatet som finns mot kristna människor. Som att ateisterna (läs: Henrik) inte också har en tro. Som att alla krig verkligen hade sitt ursprung i religion. Som att svenska kyrkan inte gör något bra alls. Det är ju helt insane. Ingenting får vara andligt längre. Nu är inte jag särskilt djupt troende och visst kan det bli för mycket när kristna människor försöker pracka på andra människor sin tro, men det är ju ytterst få som gör det. Varför kan inte alla bara få tro som de vill? Vad får ateister att hata kristna människor? Det skulle aldrig vara berättigat för en kristen att öppet säga att alla ateister är lurade idioter som startat en massa krig. Bara en reflektion.

På jobbet går det bra. Har haft ett peppande medarbetarsamtal och känner att det är skönt att eleverna är tillbaka efter en svin-k-dags-vecka. Jag var ett svin, bokstavligt talat. Sjukt svinig.

Polly vägrar sluta göra kullerbyttor. Hon började för någon månad sedan och nu är det det roligaste hon vet. Tyvärr har hon inte riktigt vettet att bara utföra dessa på säkra platser, men för det mesta har hon koll. Tur att hon är en ganska kontrollerad ung dam.

I måndags tog jag på mig långkalsonger för första gången den här säsongen. Jag hade ingen aning om vilken temperatur det var, särskilt inte vilken temperatur det skulle vara i Boliden. Jag bara visste att det var dags för långkalsonger. Jag kanske var lite väl snabb att dra på mig dem, men det känns rätt skönt att ha kallingar fastän det är plusgrader.

Om två veckor blir vi Skelleftebor. Jag längtar tills flytten är överstökad och vi bor under samma tak, alla tre. Jag, Isak och lilla P. När vi har fått allt omtapetserat (efter jul någon gång) blir det inflyttningsfest. Detta blogginlägg gäller inte som inbjudan.

Fridens frikadeller!
/IKa

Idag gick jag en snabbis till ICA gourmet för att få igång min höft och köpa fredagsgöttigöttgött, det vill säga violglass. På hemvägen mötte jag en tjock man iförd en extremt pindekorerad uniform. Han sa:
- Du har den helige ande i dig! Du är den helige ande. Han är i dig och du är den helige ande.

Jag är den helige ande. Den helige ande är i mig. Det känns perverst och andligt på samma gång. Det här borde innebära att Polly i princip räknas som döpt? Hon är ju framfödd av den helige ande.

Slutet är nära. Det katastrofala kommer att ske när som helst. Hur jag vet? Det är en fluga härinne och det är den 20 december. Flugor ska inte synas till i december. Det måste alltså vara ett tecken. Ett tecken på att något ta mig fan inte står rätt till. Jag vet inte när tiden är inne, men det är dags att lyssna lite mer på Al Gore och lite mindre på Göran Hägglund.

I december 2002 gick jag och Isak till Ersboda för att titta på en lägenhet som vi senare skulle komma att bo i. Då regnade det. Jag minns så väl att jag sa:
- Det regnar i december. Det är helt sjukt. Det här kan ju aldrig ha hänt förut.
- Nä, det kan inte ha hänt många gånger, sa Isak.

Sex år senare känns det som lyx om vi någonsin får en vit jul igen. Fan vad fort allt har gått åt helvete, känns det som. För sex år sedan var regn i december någonting som chockade. Nu är det vardagsmat. Regn i december? What the fuck is going on?

Jag ska försöka slå ihjäl ondskans fluga nu. Jag är säker på att satan sänt den. Eller Göran Hägglund. Eller båda. Som ett jävla antikristteam. KD kommer att få svårt att förklara sig för sina kristna väljare om Göran Hägglund ska fortsätta extraknäcka som satans hantlangare.

Flyg fula fluga flyg och den fula flugan flög.

I bilen hem från Ellies jättetrevliga dop sjunger jag och Isak "Don't cry"

Tillsammans: Don't you cry tonight. I still love you, baby. Don't you cry tonight. Don't you cry tonight, there's a heaven above you, baby. Don't you cry tonight.
Isak: Vad sjunger du? There's a heaven above you....vadå?
Jag: There's a heaven above you, baby.
Isak: Jaha. Jag tyckte att du sa "There's a heaven above you, hebrews."
Jag: Hebrews?
Isak: Ja, hebréer.
Jag: Alltså. Det är så självklart att hebréer har en himmel att det knappast behöver sjungas.

Vad fan tänkte han?

Här kommer skatteåterbäringen! Nu blir det nya stuffs.