Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Familjen Rönmark har varit på besök hos oss och vi ägnade oss en del åt en kristen caféturné. Det vill säga: Vi besökte både Kyrkholmen och Tuvagården. På Tuvagården står kapellet öppet för den som vill be eller bara titta. Dan ville gå in i kapellet, som snarare är en religiöst inredd lada, varpå jag och Rönmarks hoppades att han skulle bli frälst och se ljuset. Tji fick vi.

- Kom, pappa! Följ mig in i mörkret! ropade Dan.

Isak följde Dan in i ladukapellet.

Dan: Det är en troll på grottan!

 

Om trollet var Gud eller Djävulen vet vi inte, men att Dan kallar Guds hus för grotta kan inte vara ett gott tecken. 

Igår var jag och Anna ute. Det blev en härlig pubrunda. När vi satt på Calles (efter Bishops och Coasters) kom vi fram till att vi var Karaokesugna. Jag försökte ringa Dinners, men de hade bytt namn till "Café Mat och prat" och kände inte för att vara Skellefteås karaokeplace numero uno. Anna ringde då till Verandan och blev sjukt dåligt bemött.

 

Anna: Hej! Kör ni någon karaoke ikväll?

Verandansnubben: Karaoke har vi inte kört sedan 1994 och det blir nog aldrig inne igen.

Anna: Men ni körde ju karaoke för två år sedan!

Verandansnubben: Ja, och hur bra gick det då?

Anna: Det var ju alltid proppfullt därnere.

 

Alltså, okej. Karaoke kanske inte är innegrejen, men Skellefteå är en tillräckligt stor stad för att något ställe ska köra karaoke någon gång i månaden åtminstone. Man kan ju faktiskt bli sugen. Och måste man bemöta folk på ett otrevligt sätt bara för att man inte kan erbjuda karaoketjänsten? Jävla Verandan. 

 

 

På min 30-årsfest igår dansade Isak som vanligt skiten ur alla andra. Grannen, Simon, var lyrisk efteråt:

- Alltså topp tre i livet: 1) Georg föds. 2) Sally föds. 3) Isaks dans.
Simons fru, Anna: Men hallå! När vi gifte oss då? Är inte det på topp-tre-listan?
Simon: Nä, alltså det kommer fyra. Efter Isaks dans.

He has got the moves, my baby!

Nu sitter jag hemma hos Nina och Ante och bloggar medan de är hos barnmorskan (för sista gången hoppas jag!) Jag känner mig hyfsat avslappnad. Det har jag nog inte gjort sedan vi flyttade. Anledningen till att bloggen har stått still är självklart just flytten, som tagit mycket tid, och att vi fortfarande inte har något internet. Att flytta med småbarn är ingenting jag rekommenderar, särskilt inte när man vill göra om en del på nya stället. Naturligtvis blev Polly först magsjuk och sedan förkyld med feber precis när vi hade flyttat in. Två veckors karantän bland flyttlådor sög hårig balle rent ut sagt.

 

Men jag är ingen gnällkärring så jag tänker istället berätta att vi trivs jättebra på Fäbodgatan och att köket kommer att bli svinsnyggt när det är klart. Kunde vi skulle vi smälla upp nytt på hela nedervåningen på en gång, men vi tar det pö om pö. Varken tiden eller pengarna finns så här första månaden, men det är faktiskt kul att spara till fina 50-talstapeter och köksluckor. Annars är det ju sällan roligt att spara pengar. Vi har köpt en ny toalettstol och det är ju en mindre rolig investering. Det är sällan man får beröm för sin nya bajslåda, liksom.

 

Snart ska vi visst få internet också. Äntligen har vi lyckats bevisa att det varken är vår dator eller vår sladd det är fel på. När vi har internet på datorn blir det mer bloggat förhoppningsvis.

 

Dan närmar sig fyra månader och är glad som en sol för det mesta. Vi har slutat med minifom vilket känns som en befrielse. Jag vet inte hur många gånger jag har letat de där satans dropparna om nätterna när Dan velat ha tisse nu nu nu.

 

Det ska bli kul att börja med smakisar igen. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna matkladdet, men det gör jag faktiskt. Däremot blir nog Dan en vällingkille och inte en grötkille om jag och Isak får bestämma. Då slipper man minst två matningar om dagen och framåt hösten tror jag att det kan vara ganska skönt.

 

Jag kom i mina gamla jeans för en vecka sedan, vilket naturligtvis känns bra. Det har gått fortare nedåt den här gången, men då var jag ju fyra kilo större när jag blev gravid också. :-) Jag har bara fyra kilo kvar till invägning, men behöver träna upp lite muskler för att vara i samma form som innan jag blev gravid. Det får bli sen nån gång. Nu njuter jag av att hänga med lille Dan istället. Lite hängbuk har jag rätt till ett tag till. Nio månader upp och nio månader ner. Fast med Polly gick jag ju aldrig ner allt och det gick bra, det också. Det känns bra att vara normalviktig igen även om det är på den övre delen av BMI-skalan. En sund själ i en sund kropp.

 

Dan ligger och leker i Nina och Antes babygym (som är likadant som vårt!) Åh vad jag längtar tills deras bäbis kommer ut också. Det kommer att vara ett finfint exemplar och det blir kul att barnvagna ihop.

 

Jag måste så klart också ge er Pollys senaste sjuka kommentar. Hon går från klarhet till klarhet och blir mer och mer lik moster Johanna. Rakt på sak, oavsett vad det handlar om. Igår skulle jag byta Pollys blöja. Hon har inte börjat bajsa på pottan än, för hon vill helt enkelt inte.

Polly: Jag har bajsat.

Jag öppnar blöjan.

Jag: Du har ju faktiskt bajsat. Jag trodde inte att du hade bajsat för det luktade ingenting.

Polly (glad som en sol): Men där låg skiten ändå!

 

Nu ska jag hänga med Dante tills Nina och Ante kommer hem. Hoppas kunna bjuda på ett roligare inlägg nästa gång. Jag hoppas även att det blir ganska snart. :-)

Jag: Jag tror att det är en flicka, men är det en pojke funderar vi på att döpa honom till Moses.
Kerstin: Ska ni behålla honom?

Bra fråga! Men vi tänkte snarare Moses i vagnen än i vassen. Tyvärr blir namnet Moses fetdissat av Gud och alla människor, så vi får väl se.

Idag är en sån dag då jag ångrar ungefär 75 procent 15 procent av det jag sa igår. Vissa dagar kommer saker ut så konstigt ur käften på en. Varför är det så? Som när jag sa att mina föräldrar hade fått snygga barn. Det var ju inte mig jag menade, men det skulle ha blivit ännu värre om jag hade börjat säga: "Fast alltså, jag är ju inte snygg". Då  skulle alla ha känt sig tvingade att säga att jag visst är snygg och så hade vi gått på mellanstadiet igen allihopa. Nä, går fetbort. Då får man ta att det som kom ut ur ens mun lät helt efterblivet istället.

Jag som inte ens är bakis. Det är nog min man däremot. Han såg hyfsat vinglig ut när han kom hem efter fyra i morse.

Jag, Monica och Polly är på café Victoria. Vi sitter i barnhörnan. I taket sitter en gul måne och ett gäng blå stjärnor.

Polly: Gul måne och gul stjärna.
Jag: Jo, månen är gul, men stjärnan är blå.
Polly: Gul stjärna.
Jag: Blå stjärna.
Polly skriker: GUL STJÄRNA! FATTA!


Polly verkar redan tycka att hon har en trög mamma. Hur ska det bli i tonåren?

Hejdå Rönmarks och Ekberg-Sunnebjer. Vi saknar er. Ibland får man Stippanabstinens alltså. The old days i Umeå. Det känns som att alla man brydde sig om fanns nära då. Inte längre bort än i Skellefteå. Nu finns många betydligt längre bort. Dessutom flera av de allra allra bästa vi vet. Det är trist att vi får träffa dem så sällan, men väldigt roligt när det händer!

Polly och Ellie har verkligen trivts ihop. De har haft Pippiparty i alla sängar och soffor. En halv eftermiddag tillbringade de tillsammans i en "koja." Under täcket i Pollys säng, that is. Vi föräldrar skulle leta dem. De var alltid på samma ställe. Läs: I kojan. När vi hittade dem tjöt de av skratt som två 13-åringar. Varje gång. Fnitterflickor!

Polly fick en docka av Anne-Louise och Tomas. Polly har döpt den till Conny. Det var Tomas förslag, men Polly tog genast namnet till sitt hjärta. "Conny" sa hon med eftertryck och så fick dockan heta det. Hoppas att Polly tar hand om Conny så att han inte blir kriminell. Jag ska lägga ut ett foto på Conny om några dagar. Håll utkik.

Ni får nöja er med ett foto på Pippipartyprissarna så länge. Här ser de mest ut som ett gammalt pensionärspar som njuter på balkongen. Ellie ville inte skratta när vi tog kort på henne, men hon är ju väldigt söt även när hon ser lite trumpen ut. Större delen av tiden skrattade båda damerna. Som man gör på Pippipartyn.



Best of Polly i veckan:

Jag skriker: "NEJ" då Polly lämnar Lindex när jag ska betala. Hon struntar i förbudet och springer vidare. Jag hinner ikapp henne inne på Glitter och säger upprört:
- Polly! Vad sa mamma?
Polly svarar: "Jag kan inte höra mer, mamma." (Utan r...)

Språket går framåt som tusan. De nyaste tillskotten är "sen", "fasti" (faktiskt) och "nu" samt en radda adjektiv. Meningarna blir längre och längre och mer och mer intressanta. Hon börjar vara en riktigt kul tjej, den där Polkan.

Stockholm, Stockholm, världens stad!

Hurra! Jag har tillfrisknat från feber igår kväll och i morse och är nu tokpeppad på att åka till Stockholm över Kristi himmelfärds och hälsa på Anne-Lo och Tomas. Blir fabulous! Skansen och Junibacken för Polkans skull och självklart lite shopping och Settlers för mamman och pappans skull.

Jag längtar.

Just nu sitter Isak, Linus och Peck och diskuterar. De pratar om Jesus, som enligt Isak bjöd sina lärjungar på våfflor det sista han gjorde. De pratar om att man är dum i huvudet om man kan mycket om Stålmannen. De pratar om spel. De pratar om brats och indiefolk. Allt detta samtidigt som de äter vattenmelon. Det låter helt sjukt. De smaskar och diskuterar och smaskar och diskuterar. Jag tror att vattenmelonsdiskussionen nådde sin topp när Petter sa:
- Men brats vet ju inget. De kan ju inget. Vad kan de? De kan ringa taxi. Det är de bra på.

Sportlovet hägrar och även om det kommer att innebära en del jobb för undertecknad (PIM och rättning) ska det bli rätt skönt att rå om Polly i en hel vecka. Lilla grynet har varit krasslig i veckan men min fantastiske make tog båda vabdagarna så att jag fick jobba. Det behövdes för att hinna ha alla utvecklingssamtal innan sportlovet.

Ikväll ska jag, Hedda och Nina ut på stan och fira. Vi börjar på Frisörerna och slutar på Club 27. Det känns som att det var alldeles för länge sedan jag gick ut och roade mig. När livet för det mesta består av rättning, utvecklingssamtal, Drutten och Krokodilen och lego kan det vara kul att bryta av med en riktig partykväll för att fira the beginning of a beautiful sportlov.

Inför schlagerfinalen gästbloggar jag på http://kulturschmultur.wordpress.com som schlagervetare. Spana gärna in den bloggen. Min make och hans polare tycker till om kultur i alla dess former. När det kommer till schlagern hejar jag än så länge på Salem, men jag kan ändra mig. Anna Bergendahls låt var bra, men jag tycker att hon sjunger som Cher korsad med en gammal kärring. Vi får se om hon lyckas övertyga mig under veckan när låtarna nu har börjat spelas även på radio. Jag hörde Manboy i bilen på väg till jobbet idag och den får helt enkelt inte vinna.

Trevlig helg, läsare!

Nyårsafton kommer lilla familjen Karlsson att tillbringa i Djupliden, hemma hos Kerstin och Jonas. Vi tänkte ta med oss diverse spel och alla ingredienser till appletinis. Är det nyårs så är det nyårs! Det kommer att bli fab! Huruvida vi spelar spelen eller inte får vi se. Det blir nämligen en trio till som ansluter i Djupliden.

Jag har länge längtat efter en sådan här nyårsafton. Hur kul är det med bröl-nyårs? Skittråkigt! Från 2006 har jag peppat på mindre skara, spel och salongsberusning. Jag orkar inte med brölfester längre. Oldie, but GOLDIE. Ja, ni får kalla mig det. Det kan vara kul någon gång som omväxling, men i regel är "the more - the merrier" ett helt felaktigt uttryck.

Jag har haft en mindre magsjuka, men är nu på benen. Isak åker iväg och jobbar inatt, men imorgon ska jag och sötnosmaken få en egen kväll tillsammans. Polly ska vara med farmor. Vi ska gå ut och äta och mysa och sedan sova lääänge. :) Ikväll drar jag och lillfjanten till Hjoggböle för häng med mormor och morfar. Hon är otroligt underhållande nu. Senaste orden:

Sjocka (socka)
Docka
Näsa
Åda (åsna)
ksse (kisse)
Domde (Tomte)

Men mest skriker hon PUTA PUTA PUTA PUTA PUTA. Vi vet inte varför. Men det är ju, indeed, ett fult ord på spanska, så vi skäms lite.

Nyårsgänget (eventuellt bär vi andra kläder än de vi har på oss på fotona, men man vet ALDRIG):

Polly åker pulka inomhus och säger:
- Titta däääj, den dääääj!
Jag (pedagogen): Ja, det där är en pulka, Bobby.

Kul att man kan sitt barns namn. Samantha och jag har haft rätt kul åt det där.

This is my hometown och nu är jag tillbaka. Rustad för umgänge med trevliga människor. Så jävla schysst att bara kunna träffa syrran en vardag efter jobbet, eller Nina och Erik eller mamma och pappa eller Isaks föräldrar. Igår var Isaks moster hit och idag Isaks syster.

Ta inte illa upp, Umeåbor. Er stadskärna är finare än Skellefteås. Men jag känner mig hemma nu och det är skönt. Umeå är också hemma, men på ett annat sätt. Jag kommer att sakna många människor i Umeå, men den här flytten känns så rätt!

Idag har jag varit på Alhems förskola, avdelning Skalman, med Polkan. Det ligger så sjukt fint till med en jätteskog bredvid och dagiset är dessutom nyrenoverat. Toppskick! Alla som har hört att Polly ska börja där har sagt något positivt om stället och personalen så vi känner oss väldigt nöjda med Pollys förskola. En fyraårig pojke ville ta med sig Polly hem från dagis idag. Det fick han inte.

Idag på eftermiddagen har Polly gått runt i alldeles för stora klackskor och känt sig sjukt häftig och applåderat sig själv. Hon har även haft gummistövlar på händerna. Det såg väldigt sött ut. Jag älskade när hon hamrade på sin spikbräda stående i klackskor. Det kändes så 2010!

Det är väldigt mycket att göra nu. Jobbet och lägenheten och dagis och ringa tusen olika människor om tusen olika grejer. (Motorvärmare, adressändra, telia och så vidare.) Vi är verkligen inte alls uppackade än. Saker ligger i sopsäckar, kassar och lådor överallt här hemma, men who cares? Vi bor under samma tak, det räcker gott. Den 30/11 ska det målas om och tapetseras i alla rum så efter det blir det lättare att göra fint. Det ger ingenting att börja sätta upp hyllor när det bara är tio dagar kvar. Lägenheten är verkligen skitmysig. Ni får komma och hälsa på!

November är annars en månad då folk blir surmulna har jag upptäckt, men inte ens november rår på mitt humör. Jag vägrar bli gnällig bara för att vädret suger. Life is good. Come on, everybody. Sing in the rain. With me! And my husband. And my child. And Nina. And DiscoBrittan!

Snart kommer ett roligt blogginlägg. När jag har mer tid. Kanske när flytten är klar och betygen satta.

Haft en mycket trevlig kväll på Ainas med Henke. Länge sedan sist! Vi diskuterade bland annat det omotiverade hatet som finns mot kristna människor. Som att ateisterna (läs: Henrik) inte också har en tro. Som att alla krig verkligen hade sitt ursprung i religion. Som att svenska kyrkan inte gör något bra alls. Det är ju helt insane. Ingenting får vara andligt längre. Nu är inte jag särskilt djupt troende och visst kan det bli för mycket när kristna människor försöker pracka på andra människor sin tro, men det är ju ytterst få som gör det. Varför kan inte alla bara få tro som de vill? Vad får ateister att hata kristna människor? Det skulle aldrig vara berättigat för en kristen att öppet säga att alla ateister är lurade idioter som startat en massa krig. Bara en reflektion.

På jobbet går det bra. Har haft ett peppande medarbetarsamtal och känner att det är skönt att eleverna är tillbaka efter en svin-k-dags-vecka. Jag var ett svin, bokstavligt talat. Sjukt svinig.

Polly vägrar sluta göra kullerbyttor. Hon började för någon månad sedan och nu är det det roligaste hon vet. Tyvärr har hon inte riktigt vettet att bara utföra dessa på säkra platser, men för det mesta har hon koll. Tur att hon är en ganska kontrollerad ung dam.

I måndags tog jag på mig långkalsonger för första gången den här säsongen. Jag hade ingen aning om vilken temperatur det var, särskilt inte vilken temperatur det skulle vara i Boliden. Jag bara visste att det var dags för långkalsonger. Jag kanske var lite väl snabb att dra på mig dem, men det känns rätt skönt att ha kallingar fastän det är plusgrader.

Om två veckor blir vi Skelleftebor. Jag längtar tills flytten är överstökad och vi bor under samma tak, alla tre. Jag, Isak och lilla P. När vi har fått allt omtapetserat (efter jul någon gång) blir det inflyttningsfest. Detta blogginlägg gäller inte som inbjudan.

Fridens frikadeller!
/IKa

Jag, Hedvig och Nina sitter på Calles och snackar skit. Min telefon ringer. Det är Isak som berättar att Polly fortfarande har feber.

Jag: Ja, då blir det vab för mig imorgon.
Hedvig (till Nina): Vad är vab?
Nina: Det är vård av barn, tror jag.
Jag nickar.
Nina: Imorgon blir det då vap för mig.
Hedvig: Vap?
Nina: Vård av penis.

Jag, Samantha, Ludde och Isak tittar på damernas maraton på SVT.

Jag: Alltså varför utsätter sig folk för det här?
Isak: Det handlar om sulornas sång mot asfalten.
Jag: Men det finns inga sjungande sulor. Asfalten är bara sträv och jävlig efter två kilometer typ.
Isak: Nä men, jag kände typ så när jag sprang Blodomloppet.
Ludde: Du blev ett med naturen, alltså?
Isak: Ja, det kändes som att jag var tillbaka på savannen.
Samantha: Vadå tillbaka på savannen?
Isak: Ja, men alltså inte personligen tillbaka, men liksom...
Ludde: Artminnet kickade in?
Isak: Ja!
Samantha: Ja, så där kan jag känna när jag går ombord på en båt och så börjar porslinet skramla. Då minns jag hur det var på Titanic.

Isak. Du är så jävla ägd.