Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Jag är lite ledsen. Min farfar har blivit sjuk (men mår bättre.) Ikväll grät jag när vi skulle äta middag.

Polly: Mamma, är du gravid?

 

Eh. Nä! Man kan vara ledsen ändå, men jag börjar undra hur jag betedde mig under graviditeten senast...

Vilken fruktansvärt dålig bloggerska jag har varit. Ska bättra mig. Påminn mig!

Dannemanne står utan stöd och vinglar. Han har än så länge bara tagit ett steg utan stöd men gåendet känns inte långt borta. Han reser sig utan att hålla i sig. Spännande! Det bästa är att han faktiskt har koll. Han kan sätta sig om han tappar balansen så vi är inte så oroliga. Han får väl börja gå nu om han vill och vill han fortsätta ha krypandet som förstahandsalternativ är det också trevligt och väldigt underhållande. BabiDan.

När man får höra om andra som väntar barn eller är gravida känner jag just nu: "ÅH SÅ KUL! Och vilken jävla tur att det inte är jag..."  En till nu skulle verkligen kännas som en smärre katastrof. Två barn känns riktigt lagom, kan man säga, men man ska väl aldrig säga aldrig.

Efter att ha skrivit ett dokument om Asperger syndrom och ett om betyg från åk 6, samt lagt två barn känner jag att jag bloggar ungefär lika roligt som ett torskblock. Det får bli Mad men med nyhemkommen make istället. Later! And funnier!

Jag och Isak står i kassakön på Coop och det är snart vår tur. Plötsligt grinar Isak illa och tar sig för magen.
Jag (lite oroad att aortan just brast eller något): Vad hände?
Isak: Det sparkar.
Jag: Va?!?!
Isak: Eller det känns så.

Vem har befruktat min man? Coz it ain't me.

På förlossningen, mitt i en ganska smärtsam värk säger Isak:
- Gud vad störigt. Jag är liksom förkyld i bara en näsborre.

Ja, guuuuud vad jobbigt för dig. Själv har jag en 3400 grams människokropp som tänker borra sig ned genom mitt bäcken, men ennäsborresförkylningar är ju dödligt smärtsamma har jag hört.

Den beräknade förlossningen är den 7/1. Jag försöker verkligen ställa in mig på det datumet, men eftersom Polly var född by now (för bara två timmar sedan, men ändå) är det svårt att inte tycka att det här barnet är lite segt. Hur ska jag då känna om jag går över tiden?

En kompis fick sin första i 38+0 och kände precis så här när hennes andra inte kom förrän i 38+5. Som att hon hade gått över tiden och bara väntade. När jag då väntade mitt första barn tyckte jag att det var jättekonstigt att hon kände så, men nu förstår jag precis. Det är svårt att inte tänka att den här gången ska bli ungefär som den förra. Man har något att jämföra med och något att utgå ifrån. Förra gången fattade jag inte att jag kunde få barn före utsatt datum, så jag hann aldrig bli riktigt less på att vara gravid. Jag hann aldrig riktigt tänka att Polkan skulle komma vilken dag som helst. Hon bara kom.

Nu är det inte alls så. Jag väntar och väntar fastän det mycket väl kan dröja tre, nästan fyra veckor till innan bäbisen väljer att titta ut. Bortskämd - c'est moi!

Jag peppar mig själv med att jag vill att Isak ska bli färdig med sin C-uppsats före ungens ankomst och det är han inte än. Det vore också bra om barnet kom i januari. Men det är ju så tråkigt att väääänta.

Julen har varit fin och jag har sluppit förvärkar sedan dagen före julafton. Vi har fått en massa grymma klappar och Polly har haft jätteroligt både i Hjoggböle och på Grubbgatan.

Nä. Back to bed. Jag vaknar ofta vid 05 av molvärk och måste stiga upp en stund för att sedan sova vidare. Tur att jag har världens bästa man som låter mig sova när jag kan.

Syrran ringer.
Jag: Hej!
Syrran (andas ut): Åh gud. Jag trodde att du var på BB.
Jag: Varför det?
Syrran: För att du hade ringt så många gånger.
Jag: Nä, men jag hade bara tråkigt.
Syrran: Jag blir så nervös. Du får fan sluta föda barn.
Jag (oväntat upprörd): Men jag har ju inte fött barn en enda gång!


Alltså. Jo. Fast ingen gång den här gången.

Bäbisen är färdigbakad! Nu är det upp till den när den vill komma ut. Det känns skönt att det inte blir någon prematurbäbis och enligt barnmorskan är denna större än skruttPolkan som ju bara vägde 2,8 kilo. Vill ni veta mer vet ni var ni ska läsa: http://idaksbebbe.babyblogg.se

Har haft en jättebra dag. Knappt ont alls i fogarna. Inga onda förvärkar heller. När jag hade jobbat i onsdags fick jag så onda sammandragningar på natten att jag trodde att det var dags, men efter två timmar försvann värkarna. Sedan kom de tillbaka igår på dagen, men sedan dess har jag inte känt någonting. Feels good. Fjanten får gärna ligga kvar en stund till så Isak hinner skriva mer på sin finala uppsats innan han blir tvåbarnsfar.

Här är jag för prick en vecka sedan, i 36+0

Idag, på Isaks födelsedag, är det 24 dagar kvar till BF. Lika många som luckorna i adventskalendern. Det är tur, för jag börjar vara så jävla less övervänt. Jag är tjock, trött och har ont. Jag blir grinig för att jag inte kan göra någonting utan att få ont, jag blir gråtig av hormonerna, jag blir störd för att jag inte kan sova mer än några timmar i stöten. Jag har världens mest fucked up dygnsrytm på grund av att min sömn är så upphackad. Jag känner mig som världens sämsta och tråkigaste mamma. Jag är helt enkelt kass och gnällig.

Alltså, jag vet att det här är dagens i-landsproblem. Det är naturligtvis helt otroligt roligt att det ska komma en bäbis. Jag längtar ihjäl mig! Då kommer allt det här slitet att ha varit värt det, men jag kommer aldrig att försätta oss i en liknande logistisk mardröm som denna under en graviditet men om det mot förmodan blir ett till barn någon gång i framtiden kommer vi att ha bättre förutsättningar än vad vi har haft nu.

Jag försöker vara nyanserad. Som ni ser.

Igår sa Isak dagens sanning: "Alltså graviditeter är inte så jävla roliga. Den första var ju som spännande, men den här är ju bara en evig väntan."

Ja. Det är ju fantastiskt att få vara gravid, men andra gången är inte lika magisk, för man hinner sällan tänka på att det är gravid man är. Magen är bara i vägen när man vill göra roliga saker med det barn man redan har. (Läs: Polly.) Dessutom har man varit med om samma sak en gång och även om det är lika roligt att vi ska bli föräldrar som förra gången, är vägen dit inte lika ny och häftig. Den här gången har jag längtat mycket mer efter real snus, opastöriserad ost och några glas vin en fredagkväll. Främst längtar jag massor efter att kunna leka utomhus med Polly i mer än fem minuter. Det löns liksom inte gå ut om inte Isak är hemma, för jag får ont direkt och ramlar jag i en snödriva tar jag mig förmodligen aldrig upp igen. Jag är en skalbagge med valkagge.

Jag längtar efter att orka vara social och inte bara tjocka i soffan framför random tv-program.

Bäbisens arrival kommer självklart att bli lika häftig som första gången. Kanske kommer vi att kunna ta in att vi har fått ett barn lite bättre. Förra gången tänkte jag mest på att Polkan luktade sjögräs och att jag skulle försöka undvika att tappa henne i golvet eller glömma henne någonstans. Förhoppningsvis kan jag och Isak vara lite mer proffsiga än när Polly kom till världen.

Jag försöker vara positiv och tänka på hur mysigt det blir när det här är klart. Det är ju inte sååå länge kvar ändå.
Jag tycker bara att det börjar vara jobbigt att bära den i magen. Jag vill bära den på andra sätt nu, för jag längtar efter den. Vem bor därinne? Hur ser den ut? Jag är nyfiken!

All I want for x-mas is förlossning. Men gärna i efterskott. Typ 1/1. Fast den är välkommen när den känner för det.

Mot slutet var några av oss ganska trötta. Bullen i min ugn vaknade som vanligt till när vi andra tänkte oss lite vila.

Den här veckan...

...ser jag på skidskytte.

...lyssnar folk förhoppningsvis på mig.

...läser jag skvaller.

...surfar jag på fejjan.

...äter jag massor av lussebullar och pepparkakor!

...dricker jag mjölk.

...jobbar jag inte, för jag blev just sjukskriven.

...måste jag ta det lugnt.

...bävar jag för trappor!

...njuter jag av julbak med systeryster imorgon.

...skrattar jag åt hur jag ser ut när jag går.

...tänker jag på att det kommer en bebbe om fem veckor(+/-2)

Det känns som att den här hösten har varit riktigt tuff. Jag är hemma från jobbet idag efter att ha känt mig yr och illamående hela gårdagen.

I morse skjutsade jag Polly till förskolan och fick veta att ett av barnen har insjuknat i vattkoppor. För er som inte vet så mycket om vattkoppor kan jag berätta att inkubationstiden är 10-21 dagar och man smittar 7-10 dagar efter det.

Jättebra tajming, alltså.

Nu får busen i magen stanna where (s)he is till efter nyår så att Polly hinner göra bort kopporna (om hon får dem) innan det kommer ut ett syskon som hon kan smitta. Tur att jag har haft vattkoppor och att bäbisar har ett ganska gott immunförsvar första sex månaderna.

Om Polly får los copos hoppas jag att hon får en lindrig variant.  Själv hade jag typ 1000 koppor på kroppen och var jättedålig. Jag hoppas att Polly får en koppa och yttepyttelite feber så att hon får vara glad på sitt jullov och så att den trötta mamman får vila lite och inte hämta och hälla potatismjöl hela nätterna.

Jättebra tajming, alltså.

Jag vet inte om det är bättre att hon får det NU och precis hinner göra bort det eller om det är bättre att hon inte får det alls den här gången. Däremot vet jag att jag känner mig bättre efter denna vilodag och hoppas orka till jullovet nu. Får jag tillbaka yrseln och svimningskänslorna kommer jag dock att vara klok nog att ge upp.

Det hade gått jättebra att jobba graviditeten ut om det inte vore för att jag jobbar i Lövånger och Isak i Norsjö och tvååringen ska lämnas och hämtas och gödas av undertecknad. Men som det är nu får vi se om jag pallar de sista veckorna. Det är ingen rast och ingen ro mellan 05:30 och 20:00 på vardagarna och jag orkar inte riktigt det som höggravid. Däremot vill jag så klart göra färdigt de viktiga betygsgrundande momenten som är kvar och därefter sätta betygen. För betygen kan bara jag sätta så det får jag göra även om jag är sjukskriven eller om barnet har kommit.

Man kanske skulle ha satsat på ett jobb där vem som helst med samma utbildning kan ersätta en när man är sjuk? Fast det är ju schysst att känna sig lite oumbärlig och chefig också.

Nu ska jag lägga mig en stund till innan det är dags att hämta Polly på dagis. Vi ska få middag hos mamma och pappa ikväll. Lyx!

Dags för vinlotteri inför nästa unges ankomst. Reglerna är ändrade sedan sist då det var så lätt för de som gick med sent att taktikvälja datum. Nu är det istället så att man har TVÅ VECKOR på sig att vara med i lotteriet. Starting today och fram till den 17/11, alltså. Först därefter publicerar vi vilka datum ni (och vi) har valt.

Framtill dess får ni alltså inte veta hur andra har gissat. Gissar flera stycken på samma datum delas förstås vinsten. Det kostar en vinare att vara med. Den får inte vara alkoholfri och man får gärna lämna den hos oss så vidarebefordrar vi den till segrarna senare. Lämna gärna vinflaskan före nedsläpp eller vid första besöket efter bebisens födelse så att ni inte glömmer bort det!

Jag och Isak har redan valt datum, vi är alltså med i tävlingen.

Skicka det datum du vill gissa på till [email protected] senast den 17/11 (min mailadress.) Bra att veta innan du gissar: Jag är beräknad den 7/1. Polly kom på bf -12, vilket i denna graviditet är den 25/12. Det finns inget som säger att jag inte kan gå över tiden den här gången.

Hoppas ni vill vara med!

Den 17/11 publicerar jag den slutgiltiga gissningslistan här på bloggen (och på facebook om ni vill.)

Ja, tack och lov är det novemberlov för eleverna så jag behövde bara åka till Lövånger i måndags. Idag och igår jobbar/jobbade jag hemifrån. Så skönt. Sista veckan har jag känt mig jättetrött och haft flertalet sammandragningar. Igår fick jag ont i magen och upptäckte att jag hade fått en blödning. Inte coolt i vecka 30+3, I tell you.

Tack och lov berodde det bara på att moderkakan sitter lite lågt i den här veckan och när magen då växer kan den tänjas ut och blöda lite, men det är inte farligt vare sig för bebisen eller för mig. Den är inte på väg att lossna. Fick se lillpyret i ett snabbultraljud för att se så att allt såg okej ut därinne. Den låg på tvären. Typiskt. Den blir väl tvärsöver, förstås.

Jag tror att det är en flicka, men Polly blir sur om jag säger det. "Lillebjooooj!" skriker hon.

Gårdagens blödning fick i alla fall mig och Isak att vakna till. "Oj, vi kanske borde köpa lite vinterkläder, Polly föddes ju på sommaren. Vi ska kanske kolla vad vi har klädmässigt efter Polly, vad som behöver köpas och inte, vi kanske borde..."

Man tänker ju att man redan har en unge och att det mesta är kirrat då, men man måste ju ändå ta fram sakerna och därutöver köpa lite nytt. Särskilt när den ena föddes på sommaren och den andra kommer att födas mitt i vintern.

Kollega: När ska du ha?
Jag: 7 januari.
Kollega: Det ser ut som att det blir 7 november.
Jag: Jag vet. Magen är verkligen framskjuten den här gången. Den var nog bredare sist.

Jag går iväg.

Kollega: Men du ser jävligt smärt ut bakifrån!

Hahahaha. Alltid nåt!

Jag: Jag tror att det är en flicka, men är det en pojke funderar vi på att döpa honom till Moses.
Kerstin: Ska ni behålla honom?

Bra fråga! Men vi tänkte snarare Moses i vagnen än i vassen. Tyvärr blir namnet Moses fetdissat av Gud och alla människor, så vi får väl se.

...men vill man läsa om min graviditet har jag nyss uppdaterat babybloggen på http://idaksbebbe.babyblogg.se

Idag har Polly röntgats. Jag fick på grund av mitt gravida tillstånd inte vara med så jag satt utanför. Farfar höll ställningarna medan Polkan röntgades. Det visade sig att defluxoperationen i juni var mycket lyckad. Polkan har ingen reflux på någon sida, alltså ingen ökad risk för urinvägsinfektioner. Glada nyheter! En stor bonus är också att vi kan sluta med penicillinet som hon tagit varje dag i ett år.

Fördelar med Skellefteå lasarett kontra NUS:
När Polly röntgades och opererades i Umeå fick hon en ful plastsnurra med sig första gången och en ful plastkamel med sig andra gången. Idag fick Polly med sig en jättefin mjukdjursvarg. Heja Skellefteå! De kanske inte kan lika mycket som de i Umeå, men barnen får finare presenter.

Nu tror jag i och för sig att Polly fick den för att hon blev så kär i den att de inte skulle ha orkat tjafsa om att få tillbaka den, men...

Förutom det glädjande beskedet att Pollys kissystem numera fungerar klockrent fick vi Californication säsong III i brevlådan idag. Värsta go'presenten!

Och vi går in i sjunde månaden idag också. Oh happy day!

Ojojoj.

Inget händer värt att berätta. Ändå går tiden så sjukt fort nu. Magen växer. Pollys ordförråd börjar vara ganska imponerande. Snart ska motorvärmaren i och vantarna på och sen vi åker i backen, hej vad det ska gå.

Det sägs att detta ska bli den värsta vintern på "mycket länge." Jag trodde att förra vintern var just den värsta vintern på mycket länge. Något värre än fjolårets vinterversion vill jag inte uppleva med en nyfödd. Isolering är inte min grej. Inte Pollys heller.

Polkan har haft feber i helgen. När hon är sjuk får hon äta vad hon vill, bara hon äter. Det står i barnböckerna att man ska vara glad bara barnet äter så jag och Isak går på den linjen. Idag, söndag, tyckte vi dock att hon var tillräckligt frisk för att äta betydligt mer av den vanliga maten än hon behövt tidigare i helgen, men när hon serverades mormors goda köttbullar med potatis och sallad sa hon torrt:
- Ta bort skräpet och blommorna. [Ta bått kapet å blommona!]

Vi kanske måste vara lite hårdare med kosten nästa gång hon är sjuk så att hon inte blir så otacksam. Hon åt i alla fall snällt när hon väl kom igång.

Det känns inte bra att jag har en ordentlig fotbollssmärta i vaden när det beror på att jag haft graviditetssenadrag i vaden hela natten. Dessutom börjar min disciplin gällande onyttigheter gå åt skogen. Jag är så hungrig och chokladglass är så sjukt gott.

Jag börjar jobba på Lövångerskolan imorgon. Jiho! Jag berättade att jag var gravid eftersom det ändå börjar synas så pass mycket nu. Tack och lov spelar ju inte graviditeter någon roll i teorin och den här gången inte heller i praktiken. Jag får skaffa hur många barn jag vill, det är mig rektorn tänker anställa! Jag skriver på papperen imorgon.

Det tog dock en stund att få allting klart formellt. I varseltider är det inte jättepopulärt med nyanställningar så det känns som en bragd att jag lyckades knipa ett jobb (om än "bara" ett vikariat) i den här kommunen även denna höst. Jag är oerhört nöjd.

Det känns awesome att ha rektorns förtroende och det känns awesome att få jobba den här terminen. Jag är så glad så glad så glad. SÅ GLAD. Jag är övertygad om att jag kommer att trivas också.

För er som inte vet det är jag alltså gravid igen. Beräknad förlossning 7 januari. Det finns en babyblogg att följa om man intresserar sig för den delen av mitt liv:

http://idaksbebbe.babyblogg.se

So long soldiers!