Jag måste få skriva ner några av Pollys pärlor (som Stjärny W kallar dem) här på bloggen för er som inte har facebook. Här blir de ju kvar på ett annat sätt. Framöver ska jag försöka hålla mig till att bara publicera Pollys kommentarer här på bloggen, men fb känns så smidigt när man vill snabbskriva ner något!

Topp tre i veckan:

1) För ett tag sedan lånade Isak boken "Tönten" på biblioteket. Polly har inte varit så jätteförtjust i boken, men den verkar ändå ha lämnat djupa (snö)spår. Ikväll när det hade snöat (första snön!) ville Polly göra fotspår i snön innan hon skulle gå och lägga sig. Efter en stund kom hon in och sa:
- Mamma! Kom ut och titta! Jag har ritat en tönt i snön.

2) Polly leker väldigt mycket rollekar för sig själv numera. Det är väldigt underhållande. I veckan satt hon med dockan Conny i knät och sa:
- Sitt still, dockan Conny. Annars river jag sönder ditt skelett!

3) Det ringer och Polly svarar.
Jag: Vem var det som ringde?
Polly: Först var det tomten och sen en hockeyspelare. Men jag vet att det var morfar.

Jag: Nu är det läggdags, Polly.
Polly: NEJ!
Jag: Jo, det är det.
Morfar Åke: Jo, ska du säga godnatt till morfar?
Polly: Nä, jag ska säga goddag till Dan!

Den man som krockade med en älg efter väg 95 mellan Boliden och Skellefteå vid 07:30-tiden i morse, har förts till Skellefteå lasarett. Enligt polisens vakthavande befäl var mannen vid medvetande.

– Vi har kunnat prata med honom, så förhoppningsvis har han inga allvarliga skador, säger Västerbottenpolisens vakthavande befäl.

 

Det var en JÄVLA tur att det var den där mannen som krockade med älgen och inte jag som kom 15 sekunder senare tillsammans med tre kollegor i min lilla Golf. Mannen var nämligen utrustad med en jätteny och flashig Volvo. Annars hade det kunnat gå sämre, för såväl front som framruta hade tryckts in rejält av den numera stendöda älgen. Älgen låg död på en plogvall. Poor thing.

Jag blev lite stött att ingen i min familj oroade sig för att det kunde vara jag eftersom jag åker till Boliden precis den tiden på morgonen varje dag. Dessutom var det sjukt nära att det var jag! I eftermiddags ringde jag därför min far och sa:

- Var du aldrig orolig att det var JAG som hade krockat? Det var inte långt ifrån nämligen.

Pappa: Nä, men jag visste att det inte var du, för det var min sekreterares man som hade krockat.

Så jävla typiskt Skellefteå.

Jag: Har någon sett min bettskena?
Pappa: Nä. Har någon sett min stjärtbena?

Som de duktiga föräldrar vi är har vi bestämt att Polly inte ska få snask (som godis, chips, ostkrokar, läsk) förrän hon är minst två år. Kakor och bullar går däremot bra. Kanske är det inkonsekvent att ge henne kakor men inte chips. För mig och Isak känns det dock helrätt. Fika och snask är två olika saker, resonerar vi.

Idag sprack allt. Morfar (min far, Åke) skötte Polly i morse så att jag och Isak skulle få sova ut för en gångs skull. Till frukost serverades chips med smör på. Polly knastrade som bara den. Vi föräldrar känner uppgivenhet.

Scen: Pappa stressar mamma på morgonen.

Mamma: Alltså jag tror att jag mördar dig och lägger i säng dig!
Pappa: I den ordningen?

Jag skrev nyss ett inlägg som kan ha försvunnit, eller så ligger det ute nu och hänger i luften eller i cyberrymden eller något. Det handlade i alla fall om mina fantastiska elever. De är helt underbara. Det är säkert smekmånad än, men de är så sjukt roliga och ivriga. Diskuterar och ifrågasätter och gör sitt bästa. I love 'em. Jag kommer att leva länge så mycket som jag får skratta. Och lära mig. Inte fan visste jag vad blockflöjt hette på engelska förrän idag.

Imorgon tar svärmor med sig Polly hit. Det blir Skellefteåhelg för familjen Karlsson. Isak kommer på fredag. Det känns skönt. Inga polisbilar att oroa sig för när man räserkör mellan Bo Lidén och Umeå.

Syrran och Fredde tar väl hand om mig, men imorgon ska jag sova hos Karin och Anders igen. Jag har den bästa familjen. Både mina föräldrar, syrran och Fredde och Isaks föräldrar ställer verkligen upp för att det här pendlandet ska fungera för mig, Isak och Polly. TACK!


Avslutningsvis en dålig vits:

- Vet du varför Hitler aldrig svarade i mobiltelefonen?
- Nä???
- Han hade den på judelös.

Idag har jag rensat lådor med papper, skolgrejer, dagböcker och brev från fornstora dagar (läs: mellanstadiet framtill 2002.) Hela högstadietiden verkar dessvärre finnas i någon låda på "tredje vind", en vind jag aldrig besökt och som mamma och pappa bara refererar till när de tror att något kan vara gone for good.

Hittills har jag bara gjort en grov sortering och inte hunnit läsa igenom så mycket, men jag älskar det faktum att jag och min bästis på mellanstadet, Hedvig, ofta märkte våra kuvert till varandra med antingen: "Från Marie Fredriksson till Carola" eller "Från Carl Bildt till Ingvar Carlsson." Jag var antingen Carola eller Ingvar Carlsson. Schizofreni när den är som bäst.

Pappa: "Alltså jag förstår mig inte på de som får ett harmynt barn och döper det till Berndt. När de ska säga sitt eget namn låter det som att de säger "Men". Får man en harmynt pojke ska han ju heta Ola."

Det är bloggtorka så här i påsktider. Därför bidrar jag med ett inlägg om min far. Han har verkligen blivit morfar. Inte bara för att han har fått ett barnbarn. Det enda han säger nu för tiden är:

A) Vi val tro he skiiin opp.
B) Nordnytt!

Det gör inte saken bättre att han på allvar trodde att jag skulle missta CACAO för en kemisk beteckning.