Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Hurra!

Jag är nu nere på 59 kg! Jag bestämde mig för att ta tag i de sista graviditetskilona när jag var färdig med engelskkursen och nu är sex kilo borta. Jag är stolt och nöjd, men mer än så här behöver jag inte gå ner. Man ska ju kunna hålla vikten också. :-)

Isak kommer hem nyklippt. Dan ser lite förvånad ut. Vart har pappas långa hår tagit vägen, liksom? Till slut kommer Dan på vad han ska göra. Han trycker in Isaks näsa med sitt lilla finger och utropar glatt: BUSUNGE!

<3

Jag blir kvar på Sörböleskolan.
Jag har fått glasögon så jag ser saker.
Före jul har vi förhoppningsvis råd med en ny bil.
Vi har renoverat färdigt på nedervåningen.
Snart blir jag moster.
Snart blir Polly fyra år.
Snart är det semester.

What's not to like?

Jag: Men de säger ju bara det som förväntas av dem. De kan aldrig säga hur de egentligen kände.
A: Ja men generationen över oss är ju lurad.
Jag: Hahahaha!
A: Ju mer man umgås med dem desto mer märker man hur lurade de är.

Jag tror att han har rätt, ta mig tusan!

Mamma: Men åh. Hur jag än gör har jag en ful tofs mitt på skallen. Men det är klart. Det är ju bara jul en gång per år.

Ful till jul?

God jul alla bloggare och bloggläsare!

Kollega: När ska du ha?
Jag: 7 januari.
Kollega: Det ser ut som att det blir 7 november.
Jag: Jag vet. Magen är verkligen framskjuten den här gången. Den var nog bredare sist.

Jag går iväg.

Kollega: Men du ser jävligt smärt ut bakifrån!

Hahahaha. Alltid nåt!

Eller hur det nu var. Måste visst damma av min gammspanska snart om den inte ska totaldö.

Det är länge sedan jag bloggade. Detta beror på att jag har stigit upp någon gång mellan 05 och 06.30 tretton dagar i rad. Ja, det är sant. Polly är galen och mycket pratglad. Det kommer flera ord varje dag och ibland sätts dessa ihop i fina små meningar. Som: Hallå pappa! Eller Janna däl? (Är Johanna där?) Mest används dock "NEJ!" Pizza lärde hon sig igår.

Förutom att jag stigit upp i ottan har det varit möten och arbete till sena kvällen och när det inte varit det har det varit hockey och man blir ju skittrött om AIK hela tiden ska vara i förlängning! Jaa, mitt val att sitta uppe, men man kan ju inte gå och dö bara för att man har ett barn som stiger upp tidigt.

Ikväll ska jag och Isse få skaka loss. Johanna har 25-årsfest och det ska bli en fröööjd för mamman att sova ut imorgon. Isak var och svirade i Umeå igår med grabbarna grus. Någon sa något taskigt om en tjejs utseende varpå Isak försökte rädda tjejens ära med följande ord: "Men alltså, nu är ni ju taskiga. Inte för att man ska döma folk efter utseende, men om jag skulle göra det skulle hon ändå få... G minus."

Igår när Isak lade sig i sängen började det lukta mögel. Jättemycket mögel.

Jag: Vad är det som luktar?
Isak: Va?
Jag: Det luktar mögel!
Isak: Det är inte mögel.
Jag: Det luktar mögelfralla.
Isak: Det är inte mögel.
Jag: Men säg vad det är då!
Isak: Jag har smort in fötterna med eucalyptussalva.

Den där Isak har så många hemligheter.

Isak: Idag käkade jag som vanligt lunch på Skeria. Det serverades porterstek. Det är ju husmanskost.
Jag: Mmm.
Isak: Ja, och då kunde man välja mellan kokt och stekt potatis till och då fattar ju vilken idiot som helst att man äter kokt potatis till porterstek. Till det dricker man mjölk.
Jag: Ja, det kanske man gör.
Isak: Ja, men Skellefteborna gjorde ju så klart inte det. Alla studenter på Skeria valde stekt potatis och sedan drack de cola till.
Jag: Fast det lät ju gott.
Isak: Nä, det är fel! Och jag kan säga det att jag och en 60-årig tant tittade menande på varandra.
Jag: Du och en 60-årig tant, alltså? Det kanske är du som ska rannsaka dig själv?

Finns det något vackrare än när en riktigt gammal människa kluckskrattar hjärtligt? Jag tror inte det.

Är det bara jag som kan se det vackra i att jag är hemma ensam och hinner diska lite medan Polly är på inskolning på förskolan? Det är fan underbart. Annars får man ta pause mellan varje kopp för att se vad barnet gör. Det tar en jävla tid att diska numera.

För övrigt är det skitdåligt väder. Det ska vara plusgrader hela nästa vecka och det gör mig upprörd. Snö vore vackert.

Nu längtar jag verkligen tills vi ska flytta till Skellefteå. Visst ska det bli tråkigt att lämna Umeå, men främst kul med något nytt nygammalt. Visst kommer jag att sakna alla vänner här, men det blir trevligt att kunna hänga med alla gamla nygamla vänner oftare. Att ha familjerna närmare är självklart en av de största anledningarna till att vi gärna vill tillbaka till Skellefteå. Förmodligen blir vi inte i Skellefteå så länge ändå, men drömma kan man ju alltid. 

Det är något jävligt nygammalt över Skellefteå. För det känns nytt fastän jag har bott där i majoriteten av mitt liv. Det känns nytt trots att många av de människor jag känner där är människor jag känt sedan jag var riktigt jävla ung, till och med liten.

När jag tänker på den Idha som en gång bodde i Skellefteå kan jag inte riktigt identifiera mig med henne. Hon var verkligen inte jag. Hon försökte kanske vara jag, men det var så mycket som liksom inte fungerade för henne mig.

Den person jag är idag har faktiskt aldrig bott i Skellefteå. Staden är bara nygammal på papperet. I själen känns det sjukt fräscht med Skellefteå. Hur pretto eller pseudodjupt det än må låta.

Isak: Hur tror du att jag kommer att se ut som gammal?
Jag: Jättefin. Jag kommer att tycka att du är jättesnygg även då.
Isak: Ja, du tror inte att jag blir äcklig?
Jag: Nej, det tror jag verkligen inte!

Jag: Men hur tror du att jag kommer att se ut som gammal då?
Isak: Som Lena Nyman i hennes sista roll, typ.
Jag: Men hon ser ju jättejättegammal ut i den!
Isak: Ja, men jag tänker när vi är jättejättegamla.
Jag: Okej. Men vadå som Lena Nyman i hennes sista roll?
Isak: Sådär plirig och illslug.

Plirig och illslug. Är det samma sak som satmara?

Det är bloggtorka så här i påsktider. Därför bidrar jag med ett inlägg om min far. Han har verkligen blivit morfar. Inte bara för att han har fått ett barnbarn. Det enda han säger nu för tiden är:

A) Vi val tro he skiiin opp.
B) Nordnytt!

Det gör inte saken bättre att han på allvar trodde att jag skulle missta CACAO för en kemisk beteckning. 

Som gravid kvinna får man höra skräckhistorier om bröst, magar och hår dagarna i ända:

"Ja, du ska se efter avslutad amning. Då kommer brösten att hänga ned till knäna på dig!"
" Mina krympte två storlekar och såg ut som urvridna trasor."
" Mina såg snarare ut som två russin."
"Mitt hår föll av i tussar efter avslutad amning. Jag var praktiskt taget flintis."
"Min mage är alldeles skrynklig. Det är strimmor överallt."

Därför vill jag nu lugna alla gravida kvinnor. De historier man hör är ofta överdrivna. Självklart finns det de som drabbas hårdare än andra och det är förstås jättebra att de berättar om sina erfarenheter, men de allra flesta mammor jag sett up close har inte alls varit olika icke-mammor. I couldn't tell the difference. Kroppen förändras med åldern också och människor får strimmor redan i tonåren. De bleknar.

Brösten ser förvisso ledsna ut precis när man slutat amma, men så här en månad efter känner jag mig glatt överraskad. De hämtar sig verkligen. Det är helt otroligt vad kvinnokroppen kan prestera. Gud vad jag har oroat mig i onödan.

Tjejer! Jag har gått från 65E före graviditet till 70F efter amning. Två stolta moderliga bröst finns kvar. Det är inga russin.  Kroppen förändras när man får barn. No doubts. Man får någon strimma här och där. Man får något extra kilo att jobba med. Man får jobba med magmuskulaturen. Man får bredare höfter.  Man får NYA bröst, men inte nödvändigtvis sämre eller fulare bröst. Denna kropp byggdes av Polly. Klart att jag känner mig lite stolt!

Mamma hävdar att hennes kropp var jättefin till efter andra barnet. Johanna sparkade nämligen sönder mammas navel. Äh. Det där tar vi en annan gång. Orka oroa sig! Skulle brösten hänga ned till knäna efter andra barnet så har jag en man och två barn som älskar mig. Jag känner mig tryggare i min kropp nu än när jag var 16. Kan det vara så att skönhet kommer inifrån? Eller kan det vara så att mammaskapet har gjort mig mognare och mindre ytlig? Jag vet inte. Men det känns bra. Jag peppar på bikini i sommar.

Retuschering suger. Det skapar galna ideal, och jag tycker dessutom att Alba är snyggare oretuscherad. Jag blir så förbannad på sådant här.