Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Vi umgås en hel del med våra trevliga grannar, Simon och Anna. De har, precis som vi, två barn. Georg är född 2008, som Polly, och Sally är född 2009. Dan är född 2010. Det fungerar alltså finfint att hänga med grannarna också rent barnmässigt. På dagarna går vi ofta till lekparken.

För det mesta är det en vuxen från varje hushåll som följer de fyra barnen till lekparken. När Isak och Simon är i lekparken är det ingen jävel som frågar om alla fyra barn är deras. Visserligen är det inte särskilt vanligt att ett homosexuellt par har fyra barn, men ändå. När jag och Simon är i lekparken, eller någon annanstans, får vi ofta frågan om alla fyra är våra eller så blir någon stackare på något fik förvirrad när vi betalar var för sig. När man säger: "Två är mina och två är hens" förutsätter folk ofta att vi ändå är ett par, men att vi tog med oss varsin kull in i det nya förhållandet. Är det så konstigt att två vuxna av olika kön är kompisar och går till lekparken med sina barn? Måste man automatiskt vara tillsammans för att man befinner sig i samma lekpark och pratar med varandra? Jag kan tänka mig att samma sak händer när Isak och Anna är på plats i lekparken, eller någon annanstans, samtidigt.

För några veckor sedan hälsade jag och Polly på min kompis Tamara och hennes dotter Tea i Umeå. Vi fyra åkte på Umeå simhall för att bada och jag betalade. Eftersom vi inte betalade separat hade man ju lätt kunnat tro att vi var en familj, men kvinnan i kassan sa: "Ja, alltså, eftersom ni nu är två vuxna och två barn så kan ni få familjepris." Men hallå?! Vi kanske ÄR en familj. Nu är vi förvisso inte det, men det fanns ingenting i det vi sa eller gjorde som uttryckte att vi inte var det. Däremot förutsätter folk att jag och Simon är ett par, med två barn från varsitt tidigare förhållande, trots att vi betalar separat på Tuvagården. Vad är det med världen? Jag blir irriterad på riktigt och kan bara tänka mig hur det är för homosexuella föräldrar som säkert också får höra att "de ju kan få räknas som en familj" när de betalar in sig på Umeå simhall.

Dessutom läste jag en statusuppdatering på facebook som gjorde mig riktigt upprörd. En singelkvinna med tre barn går in på badhuset eller vad som helst och får då betala 155 kronor när familjepriset är 135 kronor. Så man är ingen familj om man inte är en man och en kvinna med barn? Hur kan en vuxen med tre barn behöva betala mer än två vuxna och två barn? Det är sjukt.

Det finns massor att göra. För mig, som lever i ett heterosexuellt förhållande, gör det inte särskilt mycket eftersom det enda jag utsätts för är att jag paras ihop med män i min ålder som råkar vara på samma ställe som jag, men för de homosexuella och/eller ensamstående föräldrarna måste det vara ett rent helvete att hela tiden ifrågasättas som "familj." Sverige 2012 behöver skärpa till sig.

Polly har under en längre tid lekt med mynt. Hon stoppar dem i sin spargris sparuggla och sedan häller hon ut dem i sängen för att stoppa tillbaka dem i sparugglan när leken är slut. Ikväll lekte hon samma lek och sa:
- Farmor säger att man ska stoppa pengarna under madrassen.

Sedan ringde jag Karin (farmor) och frågade om hon verkligen hade sagt det. Hon hade mycket riktigt gjort det, men mer för att upplysa om hur vissa människor förvarade sina pengar förr i världen. Några timmar senare gick jag upp på Pollys rum och fick en smärre chock. Hon hade slitit bort alla sängkläder från sängen, men det värsta var att hon även hade lyft av madrassen. Allt för att kunna spara sina pengar under madrassen. Herregud. Jag bävar nu för att hennes pengalek ska spåra ur och att vi alltid ska behöva starta ett sängfixarprojekt innan hon kan gå och lägga sig. Lite gulligt, men även lite jobbigt. Särskilt som hon kör med argumentet:
- Men farmor säger ju att man ska ha pengarna under madrassen!

För övrigt var Isak och Polly i Umeå i helgen och firade Sara som har fyllt 25 år. Jag var hemma med en febrig liten kille. Framme i Umeå överräckte Isak och Polly presenterna till Sara som klämde på ett av paketen från oss och sa: Vad kan det här vara då?
Polly var inte sen att svara: En gryta. Från Myrorna.

Jasi. Det är rart med barn.

Polly pratar för sig själv: "Men fy fan så fräckt! 49 spänn?!"

Nu när också Dan äter vanlig mat börjar det vara riktigt jobbigt att inte ha någon diskmaskin. Därför ska en sådan inhandlas när vi får septemberlönen, för då är alla måsteinköp bortgjorda. Min mun har kostat en halv förmögenhet, bilen behövde lagas och tapeter och kök har rockat loss på några laxar. Men i slutet av september blir det alltså en diskmaskin. Den kommer att bli hemmets pärla!

I natt drömde jag emellertid något så fruktansvärt som att jag och Isak var på fest och pajade en hel inglasad veranda. Vi skulle bli återbetalningsskyldiga. 30000 skulle ägarna avkräva oss, vilket de påstod var "kompispris." Det var det kanske, men jag och Isak smög dit natten därpå för att försöka laga verandan själva. Jag minns bara att vi hade häftstift med oss. Hur vi häftade ihop glasbitarna vet jag inte, men vi lyckades laga det mesta. Tyvärr rasade allt en gång till just när vi var klara. Den andra gången inglasningen gick i tusen bitar förstördes ännu mer än första gången, vilket gjorde att vi i slutändan skulle betala hela 40000. Själv är fan inte bäste dräng.

Jag mådde sjukt dåligt hela natten och är idag väldigt glad att det bara var en dröm. Inget ska få stå i vägen för vår diskmaskin. Inget!

Igår körde jag och Isak varsin bil till en liten tillställning. Vi parkerade båda två bakom Karamelltåget, vid gamla Fliesbergs. Klockan var efter 19:00 så vi förutsatte att vi inte behövde betala för att parkera där. Tji fick vi när vi båda blev lappade klockan 19:44 av Qpark. 400+400 = 800 SEK för två bilar. Snopet.

Åh så glada vi är! Vi har inte skrivit på papperen än, men om allt går vägen flyttar vi in på Fäbodgatan 106 i ett radhus på 115 kvadrat den 1/4!

Det enda kruxet är att vi måste betala dubbla hyror i april och maj. Huvva så dyrt. Dessutom måste vi fixa till köksluckor och tapeter och eventuellt ta bort en vägg. En flytt kostar verkligen massor.

Det här innebär alltså att vi måste försöka leva snålt som fan. Det är inte kul att leva snålt, men det är kul att vi kommer att bo större, på bottenvåningen med tvättmaskin och diskmaskin i lägenheten. Dessutom känner både jag och Isak att vi har strött pengar runt oss förr i världen. Man behöver ju inte vara generös i överkant när man inte har råd, liksom. Det hinner vi vara ett annat år. Ibland måste man bromsa om man vill ha något riktigt mycket. Som ett eget place på Fäbodgatan!

Som ni alla vet fick jag sex porslinskronor insatta i käftfronten för tre år sedan. På sportlovet upptäcktes en pajad tand i underkäken. Hela tanden var ett hål. Visst hjälpte det att rotfylla, men det var säkrast att sätta på en krona också. Idag cementerades kronan i min mun och jag kom hem, glad att tandjäveln äntligen var färdigfixad.

Jag: Nu har jag sju kronor!
Isak: PÅ KONTOT?
Jag: Men nej! I munnen.

Såå dyrt är det inte att gå till tandläkaren.

Jag läser Norran.

Jag: Men gud vad hemskt.
Isak: Vad?
Jag: Det är en ung kille som har dött. Han blev bara 28.
Isak: Född 1981?
Jag: Ja.
Isak: Yes! Mer till din pensionsfond!

I år har inte jag någon julkalender och inte Polly heller. Jag hade tänkt köpa, men så här i efterhand är jag rätt glad att jag inte gjorde det. I alla fall inte SVT:s. Jag tycker att årets TV-sända julkalender är SKRÄP! Nästa år ska Polly få en kalender, jag lovar, men hon har då inte efterfrågat någon i år, så jag tror att hon mår bra.

En som däremot har köpt en julkalender är min make, Isak, och inte vilken som helst. Han har köpt en magic-julkalender. Ja, som i spelet "Magic" som vissa ägnade sig åt på högstadiet. De flesta växte ifrån magic efter högstadiet, men långt ifrån alla. Magic är, såvitt jag förstår, ett kortspel om monster, länder och strategier. Man slåss. Typ. Dock är det betydligt mer avancerat än random spel. SM i magic finns.

Isaks magicjulkalender finns på nätet. Varje dag öppnar han en magiclucka. Där finns ett speciellt kort med särskilda egenskaper. Kanske ett monster som är skitbra på att slåss med svärd. Typ "Ultimate swordmonster of dooooom!". Isak blir alldeles lyrisk och läser allt han kan komma över om kortet i fråga. För när julen är här får Isak alla kort som funnits i hans magiska julkalender.
- Men vad kostade den? frågade jag.
- 200 spänn.
- LA DU 200 SPÄNN PÅ EN JULKALENDER TILL DIG SJÄLV?
- Ja, men vad fan, det är ju typ billigare än en chokladkalender.

Jag vet inte vad chokladkalendrarna rockar lös på nowadays, men jag tror att Isak har fel.

Igår var Isak och handlade med Polly. Dagen före löning. Vi hade tärt rätt mycket på Isaks konto visade sig. Med nästan dubbla hyror denna månad, bilservice och flytt har pengarna gått åt. Isak hade inte råd med allt han hade handlat utan fick lägga tillbaka både snus, glögg och fikon. Stackaren. Inte nog med det. När han hängde kassen på vagnen efter avslutat köp lossnade vagnsinsatsen. Polkan gled ur oskadd, men varorna flög åt alla håll och landade lite här och var på Konsumgolvet. Gamla människor klev över Isak och varorna som om de inte fanns, eller kanske som om de fanns, men störde! Gamla människor brukar säga "vad är det för fel på ungdomen idag?" Jag undrar vad det är för jävla fel på gammdomen idag? De är sjukt ohövliga. Inte alla så klart, men de jag träffar.

Medan Isak samlade ihop varorna och satte tillbaka vagnsinsatsen stal Polly ett päron i fruktdisken. Det åt hon upp. Allt utom pinnen. Isak betalade inte för det eftersom han inte kunde. Å andra sidan tog Konsum Ålidhem en gång betalt för fyra kilo päron när Isak köpte fyra päron, så det kanske är okej för den här gången?

Idag har vi letat igenom 3000000 flyttlådor efter George Orwells "Dagar i Burma." Det var kris. VAR VAR DEN? Isak ska skriva en uppsats baserad på den och Lessings "Gräset sjunger." NU måste han börja. NU! Jag hatar postkolonialismen av lätt insedda skäl, men det tar vi en annan gång. Man kan säga att det helt enkelt finns en HAAKE!

Vad har vi då lärt oss av detta? Jo: Ibland behöver man något badly, helt enkelt. Det kan vara 100 spänn. Det kan vara ett päron. Det kan vara ett verk av George Orwell. Och hur futtigt det än kan låta i efterhand så var det verkligen kris. Isak behövde verkligen 100 spänn, Polly var i desperat behov av en frukt och Isak behövde sannerligen Dagar i Burma att läsa på bussen till jobbet för att ta igen missad pluggtid.

Just nu behöver jag IDOL.

Trevlig helg alla läsare!

Jättekul att inleda dagen med fortkörningsböter på 2400 spänn. Not. Nu blir jag tuff i löneförhandlingen i veckan. Jag ska ha 2400 extra om dagen för att kunna ta mig till och från jobbet. Obekväm fortkörningstid borde väl räknas som argument?

Väldigt ofta ger Isak blod eller trombocyter. Han är en sådan fin medborgare, min man. Han delar med sig av sin mesiga blodgrupp (0+) så att människor kan bli friska. I morgon ska han till exempel ge trombocyter. Det ger honom 160 kronor.

Fast jag är övertygad om att Isak vare sig skänker blod eller trombocyter. Blodgivning anges så ofta som anledning till att Isak ska få vara borta någon timme att jag har hittat på att Isak har en älskarinna. Kanske jobbar hon på blodcentralen, eller så träffas de hemma hos henne. Hon bor i radhus. Hennes man heter Bengt. 160 kronor gången får Isak som ersättning. Eftersom hans lover ser rätt bra ut för sin ålder tycker han att det är en okej summa, men den ska omförhandlas senare i höst. Isaks älskarinna heter Agnetha och är 45 år.

I mitt huvud, alltså. Egentligen är jag bara avundsjuk för att jag är för allergisk för att få ge blod.

Min mammaledighet tog slut den 8/6. Sedan dess har jag fått NOLL (0) kronor eftersom a-kassan är så sjukt seg. Bara att få veta vilka kompletteringar de behövde tog en månads tid och nu gissar jag att jag återigen får vänta i åtta veckor på pengar.

Om jag nu får några pengar. Jag har inte ens fått något besked om jag överhuvudtaget har rätt till a-kassa, vilket i den normala världen skulle vara självklart, men i den blå regeringens värld får ingen a-kassa om de inte har jobbat som ekonomer i 150 år och sedan sugit av valfri minister dagligen i ytterligare två år.

Nu ska jag skicka in den sista galna kompletteringen. Den EXAKTA sjukfrånvaron under mitt sista år som lärare. Självklart ska jag få fan för att jag var sjukskriven i en månad medan jag var gravid. Det här är helt sjukt. Helt sjukt. Jag är en lojal medarbetare. Jag arbetar hårt och jag har aldrig fuskat en enda gång. Hur kan samhället behandla mig så här? Fy fan, säger jag. Fy fan!

Ge mig ett jobb, snälla.

De som lyckas fuska med a-kassan förtjänar pengarna, för hur det skulle vara möjligt är faktiskt totalt omöjligt att förstå. Det kan ju inte vara någon som får några pengar från A-kassan inom ett år. Det kan knappt vara någon som får pengar överhuvudtaget. Får jag inga pengar ska jag bli kommunist. Forever.

Ge mig ett jobb. Snälla, Gud. Ge mig ett jobb. Snälla snälla Gud. Säg att de ringer imorgon och ber mig komma på intervju. Jag lovar. Jag ska vara ett under av dygd framöver. Jag ska till exempel köpa en fin höstgarderob i så fall, så att inte folk rynkar på näsan åt mina håliga kläder.

för jag har blivit skimmad, scimmad?, sceemad?, skamsen?, skadlig? Ja, någon har i alla fall kopierat min magnetremsa på VISA-kortet och gjort detta:

Datum Text Belopp
2009-04-15 SJ KUNDBOKNING -1 522,00 -       
2009-04-15 SJ KUNDBOKNING -2 353,00
2009-04-15 SJ KUNDBOKNING -2 130,00
2009-04-15 SJ KUNDBOKNING -1 906,00 -
2009-04-13 NORWEGIAN AI32 -3 308,00
2009-04-13 MALMO AVIATION -2 087,00
2009-04-13 MALMO AVIATION -2 087,00
2009-04-13 MALMO AVIATION -2 087,00

Det är jävligt mycket pengar. Jag får så klart tillbaka allt, enligt människan jag pratade med på banken, men jag blir så gud jävla förbannad att jag tror att jag får spunk.

Förövare: Om ni läser min blogg är ni jävligt illa ute. Det här ska ni få fan för.

Här kommer skatteåterbäringen! Nu blir det nya stuffs.