Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Nu har stormen Tuva nått Sverige

Eleverna har haft filmord i läxa. Jag kör ett muntligt förhör där jag förklarar orden på engelska.

Jag: A feeling of excitement when you don't know what will happen next.
Elev: Erection?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA, jag döööööööööööööör!
Ordet jag sökte var suspense.

Ur dagens Aftonhoran:

Vad fru K vill att Grynet ärver av herr K

Detta vill jag att Grynet ska ärva av pappa K:

- Herr Ks tålamod.
- Herr Ks praktiska sida.
- Herr Ks söta tår.
- Herr Ks händer.
- Herr Ks skratt.
- Herr Ks förbränning.
- Herr Ks intelligens.
- Herr Ks humor.
- Herr Ks musikalitet.
- Herr Ks stora hjärta.

Detta vill jag INTE att Grynet ska få från pappa K:
- Herr Ks bollsinne.
- Herr Ks "jag-kan-inte-göra-två-saker-samtidigt."
- Herr Ks oförmåga att lyssna (märks oftast när han inte är intresserad av ämnet, men helt plötsligt BLIR intresserad av ämnet och förutsätter att folk orkar ta om historien...)
- Herr Ks nagelnoja.
- Herr Ks motorik när han ska göra något som går snabbt. (HAHA!)

Nu kommer jag inte på något mer.
/Fru K.

Idag är det fars dag. Jag och Grynet hurrar för pappa Karlsson. Hahahaha. Jag är väldigt trött och lite asocial. Alla våra kompisar måste tycka att jag är skittrist som hellre ser på TV än partar. Nåja. Om Grynet klarar embryotiden får jag ju snart berätta varför jag är trött.

Helgen har än så länge varit mysig. Middag med Andrea och Svante i fredags och med Linus och Chrille igår. Naturligtvis spel också. Klockan 23 måste jag sova, för då är jag jättetrött. Grynet tycker om att väcka mig vid 05 för kisspaus. Jag är inte jätteförtjust i det, men förstår om Grynet är uttråkad när mamma sover så länge. Hahaha.

Syrran skickade igår en bild på vilken fin moster hon kommer att bli, ja men det är klart att du kommer att bli världens bästa moster!

Nu ska jag nog sova lite till, hur kan man vara så här trött? 

Fre 9 nov 2007 17:44

Veng puteng

Här sitter jag och dricker alkoholfritt vin. Det smakar faktiskt lite som vin, men även som druvjuice. Lite glögg också. Klart drickbart och man får lite vinkänsla i alla fall. Främst dricker jag dock alkoholfritt vin för att våra middagsgäster ikväll inte ska misstänka någonting. De kommer att tro att jag dricker riktigt vin. Lurade!

Vad Grynet får/ inte får ärva av mamma:

Vad Grynet inte får ärva av mamma (utan inbördes ordning):

- Tandgnisslandet!
- P-Å
- Allergin/astman
- Frusenheten
- Stressmage (IBS, katarr.)

Vad Grynet gärna får ärva av mamma (utan inbördes ordning):
- Min figur. (Ja, jag är nöjd, bli sur om du vill. Nu är jag ändå gravid, så om nio månader är jag kanske inte lika nöjd...)
- Min bollkänsla.
- Min rapphet.
- Min röst (Vass men snygg!)
- Mitt språkintresse.

Titta vem som snackar nu! by Isak

Jamen det är ju jag.
Jo, alltså, jag ser alltså mycket fram mot att gå och bada på badhus med ungen. Ligga i en jättegrund barnbassäng som är jättevarm (kanske av kiss) och guppa. Sweet! Och jag ska definitivt ha en orange barnstol bak på cykeln. Iofs bör jag skaffa en damcykel först, om jag inte ska försöka svinga benet över ungens huvud med en mäktig roundkick vid varje av- och påstigning. Men det är klart, en sån farsa spöar ju BEVISLIGEN andras pappor om det kommer till sådana lekar i sandlådan.

Sen kom jag på att jag ju faktiskt kommer att få uppleva ungens tidiga språkutveckling. Idag när jag satt i den torra inomhusluften på universitetsbiblioteket så slog det mig helt plötsligt. Tänk att det jag just läste om (att inläraren analyserar ord och grammatiska strukturer ur omgivningens tal), det ska grynet gå igenom! Festligt festligt, sa Chomsky.

Och jag har funderat ut en liten lista. Jag kallar den "Saker jag hoppas att ungen inte ärver av mig"

#1 Finnig hy under gymnasiet
#2 Närsynthet
#3 Skägg som är i glesaste laget (ifall pojke)
#4 Svårighet att bli brun på sommaren
#5 Tendens att lätt få blånagel på stortån.

Vecka 6

Hej!
Det är Grynets mamma som skriver, denna den 7/11 2007. Idag gick vi in i sjätte veckan av denna (fortfarande mycket tidiga) graviditet. Grynets namn är väldigt passande just i denna vecka, då embryot nu ser ut som ett risgryn och är 4-7 millimeter långt. Hjärtat slår dubbelt så fort som en vuxens hjärta. Livmodern är ungefär lika stor som en clementin.

Jag har växtvärk, främst på kvällen, och i samband med det känns det verkligen som att jag får missfall. Det har varit rejält jobbigt igår och idag. Inte kul att sitta på utvecklingssamtal och fundera på om man just nu sitter och blöder ut ett foster... men enligt MVC är det helt normalt att känna det som att mensen ska komma när som helst och så kan man känna ganska länge.

Fortfarande är missfallsrisken rätt hög, men jag är inte särskilt orolig utan tänker att händer det så händer det och då lär jag ju märka det. Det finns ändå ingenting jag kan göra för att påverka det. (Förutom ge fan i sprit, nikotin och sådant.) Jag har varit nikotinfri sedan jag testade positivt och planerar att fortsätta med det. Det är en självklarhet.

Jag mår ibland illa på morgonen. Morgonte har jag slutat med och jag kan inte dricka kaffe efter lunch.

Herr K. börjar förstå att han ska bli pappa. Han började igår prata om att han vill gå på badhus med barnet och att han vill ha en babysits på sin cykel. Det är klart! Bada med bebis är ju jättemysigt!

På jobbet går det bra, känner mig faktiskt inte lika trött längre, men gissar att jag kommer att sova mycket i helgen. Har väldigt mycket på jobbet nu, med rättning (HÖÖÖGAR), utvecklingssamtal och en hel del andra större projekt. Det är bara bra, då kanske de här första veckorna går fort så man får berätta någon gång...

Vilka vet då? Ja, just nu vet:
Lindquists (Åke, Gita, Jojje, Fredde, Wille, Elin.)
Karlssons (Kakan, Anders, Emma, Sara, Erik.)
Ann-Marlene och Danne (Fru Ks kusin - för att pappa försa sig!)
Jan-Erik Länta (Fru Ks närmaste kollega, för att fru K blev tvungen att informera honom om att det kanske inte är så lägligt att åka på klassresa med 9A när fru K är en och en halv månad från full tid, om detta går bra...)

Det känns bra, vi är lyckliga!

Sön 4 nov 2007 16:12

Fader välkänd by Isak

Yes, det är min tur att skriva något kort om saken. Jag känner ju inga förändringar i min kropp alls, så det kan jag inte skriva om. Möjligen kan jag känna att jag fått en cm extra fläsk runt magen, eftersom jag slutat snusa av sympati med modern. Men nu är det här ingen sluta snusa-blogg, utan en gravidblogg.

Jag är jätteglad över grynet. Jag längtar efter galonbyxor, lekparker, utflykter, att vara pappa, att hämta, att uppmuntra våga smaka spännande mat och lära ut magic. Jag känner samtidigt lite ångest inför att inte längre kunna ha ett hem som andra bara kan snäppa förbi, att vara totalt ensam i sin situation, alternativt att börja hänga med en massa TÖNTAR bara för att de råkat föda barn ungefär samtidigt som en själv. Jag hoppas verkligen att Sofia och Anders doppar sina dagliga dolmar på sitt håll. Detsamma gäller johanna och fredrik. Tur för oss att Simon och Tamara har barn.

Fast vi har jävligt fina tillgångar. Din och min familj. Kompisar - Inte så många kompisar i umeå längre, men ändå. Kommer vi att bli psyko och driva bort våra kompisar när vi får barn? Eller kommer de att sticka så fort det börjar lukta barnbeck på stippan?

Thadh vár allt/ Pabbí

Igår kom illamåendet, men jag tänkte att det bara var inbillning och att jag även annars kan må illa på morgonen. Idag kräktes jag, fan. Jag kommer att sakna tekoppen på morgonen. :(

- Tur att du är så smal, sa Isaks mormor, allt mode är till för smala människor.

Gud, tänkte jag, hon skulle bara veta hur tjock jag kommer att bli till våren, men det är ju faktiskt ganska sexigt och vackert att vara gravid så det ska nog gå bra. Man har dessutom rätt att ha några extrakilon i nio månader efter förlossningen. Några kanske sitter för evigt, men who cares? Man har ju kunnat få barn, det måste ju vara det finaste som finns? Om detta går bra alltså, peppar peppar peppar. Missfall önskar vi oss inte, tack på förhand.

Det är hundra år tills vi ska på MVC. Det suger! Vill dit och titta på bebben (tvåmillimetersembryot) redan nu. Jag är en otålig jävel, indeed.

Nu hoppas vi att herr K ska få tummen ur och skriva snart.

Kram!
Fru Karlsson

Gråt och tandagnisslan

Jag (fru Karlsson) är nu i vecka 5.  Det är skittidigt. Jag är väldigt gråtmild och har konstant mensvärk, vilket tydligen är växtvärk i livmodern. (Fullt normalt, inget att oroa sig för.) Familjerna vet, c'est tout. Grynet, vårt embryo, tar ingen skit och är inte större än två ynka millimeter. Poor shit. Men hjärtat slår, det är häftigt. Vi ska på MVC den 10/12 om allt går bra, så vi hoppas på det.

Herr Karlsson och jag förstår inte riktigt varandra just nu. Det blir mer tydligt för mig att det ska bli en bebis, eftersom jag känner det fysiskt. Det gör ju inte herr K. Han har svårt att förstå varför jag är så trött och varför jag är så grinig. Jag har svårt att förstå varför han inte fattar att vi ska ha barn. Vi brukar aldrig bråka, men nu har vi faktiskt gjort det, eller snarare diskuterat. Shit, här ska man ställa om sina liv och grejer! Antar att det är vanligt med lite turbulens i förhållandet när kvinnan är nygravid. :) Det är absolut ingen fara, vi kommer nog att hamna i balans snart när Isak förstår och när jag chillar lite.

Jobb igen på måndag. Det blir bra att tänka på något annat, man kan inte bara tänka på pregnancy hela dagarna.

Vilket jättefint skott av Isak, ända in i kaklet (ägget.) För jag har testat positivt twice nu och enl. sjukvårdsupplysningen är jag därmed gravid trots att jga inte ska ha mens förrän onsdag. Herr K är lite chockad. Vi får hoppas att han överlever det här. Jag ville genast berätta för mor och svärmor. Efter en stunds dividerande kom herr K fram till att det var okej. Så då gjorde vi det. Reaktioner.
Svärmor: HAHAHAHAHAHA. Det kan inte vara gammalt?! HAHAHAHAHAHAHAHA.
Jag: Öh?! Öh?!
Svärmor: Men roligt.
Senare pratade svärmor och herr K med varandra och mitt intryck av konversationen var att dagens nyhet var att herr K har slutat med nikotin. Båda två måste vara chockade.
Mamma: Vad roligt. Vill du ha en pojke eller en flicka?
Jag: Öh?! Alltså, det är ju för fan inte ens en varelse än! Nästan! Men pojke... kanske. Eller flicka. Whatever. :)

Vecka nio och mindre illamående

Idag går jag, Isak och lillgrynet in i vecka nio. Det känns skönt då missfallsrisken minskar för varje vecka som går. Det är också skönt att må mindre illa, vilket jag har gjort i veckan, samtidigt som jag nojar över att det kan vara missed abortion. Nåja, man ska inte måla fan på väggen. Jag njuter av att vara gravid och blir glad när jag har mensvärk eller när brösten ömmar för då vet jag ju vad det är. :) Humöret svänger också, blev tokförbannad på en elev idag på ett sätt som var lite okontrollerat. Jag var proffsig, men jag kände att jag var arg på riktigt, och det brukar jag sällan vara.

Lilla grynet är nu stor som en vindruva, tränar sina muskler, har fingrar och tår (fötterna är cirka två mm stora) och kan hicka! D-G är helt enkelt hur häftig och mänsklig som helst. Jag blir så lycklig när jag tänker på D-G och känner mig verkligen lyckligt lottad som inte mår sämre än vad jag gör. (Har dock hört att risken för missfall är högre om man mår bra, men jag orkar inte lyssna på sådant, det är nog bara skrock...)

Isak är så gullig. Han har nu börjat läsa på internet om vad som händer vecka för vecka och blir mer engagerad i hur jag mår och hur det känns. Det är fint.

Jag är dödligt trött och frusen fortfarande. Tröttheten blir bara värre och värre, men nästa vecka går niorna på prao så då blir det ett något lugnare tempo på jobbet. De här senaste veckorna har varit tuffa för mig och D-G då tröttheten och illamåendet förföljt oss.

Nu ska vi sova. Sov sött!
/Idha

The other side of the story by Isak.

Tyvärr har någon tid förflutit sedan i söndags, och under tiden har jag dessutom hunnit få ett jättefint välkomnande hem från ett 24-timmars pass på jobbet. Detaljerna har börjat bli suddiga och en vackrare bild av Idha börjar tona fram över den hemska.

Men som jag kommer ihåg det var händelseförloppet följande:
- Det var en riktigt fin vinterdag, perfekt för promenad. Jag hade dock klätt mig för dåligt, och hade fingerlösa vantar. När vi närmade oss stan var jag riktigt frusen om händer och fötter. En av de första affärerna längs huvudgatan i Umeå är Synoptik, och jag såg ett lysande tillfälle att rädda mig in i värmen och samtidigt handla linsvätska. Efteråt hade Idha helt plötsligt hunnit bli alldelens för dålig för att kunna äta. (allt på grund av mitt lilla lins-stopp)

Nå ja, det löste sig eftersom hon åtminstone tyckte att jorgubbsmilkshake -av alla saker!- kunde slinka ned. Vi gick sedan till bokafäffären och på vägen ner pratade vi om julklappar och julklappspapper, och jag visste ju att vi skulle handla bebislitteratur, men jag tänkte att vårt besök på Åkerbloms framför allt var ett multiändamålsbesök. Presenter, bruksartiklar, barnlitteratur och övrigt, liksom.
...
Oturligt nog valde jag att gå direkt på punkten övrigt. Haha, jag förstår såhär i efterhand att det inte var så smidigt. Av lätt insedda skäl blev idha sur. Och ja, jag höll på att skita ner mig när idha smällde boken i mitt bröst. Vad kan jag säga? Jag är en klant. Men jag vill ju ändå bli pappa, och ska engagera mig mer.

PS: boken sög verkligen fetröv. För er som inte känner till den, heter den alltså "Du ska bli pappa" och är skriven av Dick Sundevall. Författeren är någon slags machojournalist som tycker att man ska omtala mamman som "sin kvinna". Hela boken ekar av unkna könsroller och författaren ängnar sig dessutom åt lärarhat. Voilà ett autentiskt citat, som helst bör läsas med Persbrandt-röst: "Hade du varit en man hade jag slagit dig på käften vid det här laget" (Macho-dick visar var skåpet ska stå när hans gravida fru har humörsvängningar.)

Coming soon:
En berättelse om En viss tjej och tredje person.

Du ska bli pappa!

Idag promenerade jag och Isak ned på stan. Vi hade tre ärenden:
- Fika (för det är gott)
- Köpa linser till Isak
- Köpa bebislitteratur

När vi hade avklarat de två första ärendena gick vi så till Åkerbloms och jag var så förväntansfull. Äntligen skulle VI välja ut de böcker vi ska läsa inför DGs (Dynggrynets) ankomst. Vi kom så in i affären:
- Har barn en egen hörna eller vad tror du att böckerna står under för rubrik? frågade jag.
- Ingen aning, sa Isak.
Böckerna stod under "Barn och mödravård." Vi gick dit. Jag hann knappt börja titta på böckerna så var Isak spårlöst försvunnen. Jag väntade och väntade medan jag läste på baksidorna av de böcker som fanns. Var tog han vägen? Vi skulle ju välja den här litteraturen tillsammans. Kan han ALDRIG fatta att han ska bli pappa? Kan han aldrig engagera sig eller visa sitt intresse? tänkte jag.

Till slut fick jag nog. Arg och ledsen lämnade jag barnhyllan och fick snart syn på Isak en bit bort i affären.
- Titta vad jag har hittat! sa Isak glatt och höll upp det senaste numret av någon mangaserie. Då fick jag verkligen nog.
- Ta och läs den här istället, så kanske du fattar någon gång! halvskrek jag och tryckte "Du ska bli pappa!"-boken hårt in i Isaks bröstkorg. Sedan gick jag till kassan och betalade den barnbok jag ville ha.

När jag hade betalat började jag gråta.
- Jag vill åka hem, sa jag till Isak.
- Men varför?
- För att jag inte vill gråta inför folk på stan, tänk om någon elev eller förälder dyker upp!
Jag grät och grät och grät och grät och grät och grät och grät. När vi kom hem fortsatte jag gråta och gråta. Isak kramade och kramade och kunde inte förstå vad han hade gjort som var så hemskt.
- Ja, men du bryr dig ju inte om D-G! sa jag.
- Jo, men det är ju lättare för dig att förstå.
- Ja, men jag hade ju sett fram emot att välja bebislitteratur med dig och så går du och letar dina jävla mangatidningar.
- Förlåt, förlåt. Vad ska jag göra?
- Visa att du bryr dig och att du är glad att bli pappa.
- Jag är jätteglad att bli pappa, sa Isak och kramade mig och jag bara grät och grät och tyckte att Isak var en jävla idiot.
- Är du deprimerad? frågade Isak.
- Nä men för i helvete, jag är GRAVIIIIID! sa jag, ännu mer irriterad över Isaks tröghet.

Isak är nu på jobbet och jag har sovit en stund. Isak är ju inte alls någon idiot. Jag var ganska hormonell, tror jag. :) Dessutom kan jag inte låta bli att skratta när jag tänker på att Isak faktiskt köpte "Du ska bli pappa!"-boken. Förmodligen för att han var så chockad över att jag blev så arg och ledsen för att han handlade manga. Hahahaha. Stackars Isak. Jag är ett gravidmonster!

Nåja, nu mår jag bättre. När jag vaknade bestämde jag att D-G helt skulle få välja middag ikväll eftersom Isak inte är hemma och eftersom jag inte är sugen på så himla mycket. Jag gick runt på Ålidhems centrum en bra stund innan D-G hade kommit fram till de saker den kunde tänka sig att äta till middag. Det blev:
- Pommes frites
- Smält ost.
- 500 g cocktailtomater.
D-G:s smak är verkligen inte normal, men det är bara att lyda. Gör jag inte det blir jag illamående direkt! Till lunch åt jag två jordgubbssmothies. Det är det jag har ätit idag plus en ostmacka i morse (som smakade äckelpäckel.)

Nåja. Förhoppningsvis sprattlar Grynet för glatta livet därinne.

/Idha

Vecka åtta och magproblem

Morfar har döpt om Grynet till Dynggrynet, vilket jag och Isak har tagit till oss. Dynggrynet känns mer personligt än Grynet, och det coola smeknamnet D-G gör att det känns modernt och enkelt att säga.

Dynggrynet är nu stort som en plommonkärna och har börjat göra sina första rörelser. Det känns ju hur coolt som helst. Idag är vi i vecka 7+3.

D-G visade sig dock vara ett riktigt dynggryn. Igår fick jag i princip magsjuka! Ja, jag har haft problem med magen sedan jag blev gravid, ömsom lös, ömsom hård, men igår flippade den totalt. Orsaken var förstoppning. Ni vet hur det är när det till sist ska ut. Jag var så förstoppad att jag fick inleda utdrivningen med att kräkas. D-G ska få igen för gammal ost när den kommer ut.

Jag sover vansinniga mängder. Cirka 10-11 timmar per dygn och jag tror att jag skulle kunna sova mer. Jag är helt slut hela tiden. Ge mig en soffa och jag somnar direkt. Detta är tydligen helt normalt, men inte särskilt roligt. Jag är hur asocial som helst.

Illamåendet är kvar. Morgnar och kvällar är värst. Det enda positiva är att jag verkligen inte vill äta något onyttigt så jag lägger iaf inte på mig några onödiga kilon än (tror jag.)

Idag hoppas vi att magen sköter sig bättre. Isak ska på jobbet. Själv planerar jag att tvätta och bara ligga framför tv:n och äta melon (som är min nya craving.)

Det är skönt med helg i alla fall.

Tillbaka från stockholm by Isak

Jag och grynets mor letade länge, länge i Umeå efter någon annan som väntade barn och som skulle kunna finnas där att prata med och hänga med. Men det fanns ingen.

Så vi reste till huvudstaden för att leta där. Grynets mor var jätteduktig och modig ombord på flygplanet och strax så var vi framme. Men där fanns inte heller någon som skulle bli förälder snart. Ann-Louise ville vänta fem år och Tomas förstod att det inte var lönt att tjata. Så jag och grynets mor köpte bilderböcker om hår och bajs, och så reste vi hem igen. SLUT

Jo förresten, Tomas berättade att han förstått bara av Ann-Louises reaktion vad Idha höll på att berätta i telefonen "Men GUD vad kul!" hade hon tjoat så många gånger att det till sist bara kunde handla om en sak. Återigen måste jag säga att "The host" var otroligt stabil i helgen och inte ett dugg gravid-zilla*. Inget illamående och ingen grinighet som dämpade week-endglädjen. Vi har alltid så kul när vi far iväg, jag och Idha!

Vi ska inte flyga överdrivet mycket i framtiden när grynet fötts, eftersom det inte är ett hållbart färdsätt. Inrikes kommer vi att välja tåg eller nattbuss när vi ska besöka folk. (Tänk en tågresa som inleds med att familjen sprättar förpackningen till ett pinfärskt, och inte alltför skrymmande, sällskapsspel!) Men någon gång kommer vi nog ändå att flyga bara för att få visa grynet längst fram i planet där piloterna sitter, och hur det ser ut ovan molnen.

* rymdfilmsreferenser

Grynet i Stockholm

Nu har Grynet flugit för första gången och det gick bra för Grynet men sämre för mig (Idha.) Usch. Jag är verkligen livrädd för att flyga, särskilt sedan förra P-Åsvängen. Nåja, we survived och är nu framme i Stockholm. Efter allt resande var mina ligament mycket trötta (de töjs tydligen ut nu så ibland får jag satans ont i svanken och i benen.) Min mage är jävligt oberäknelig också...

A-L och Tomas är lika trevliga som vanligt och vi har självklart spelat Cthulhu 500 och snackat bajs. Idol såg vi också.

Sju veckor

Idag berättade jag för A-L och Tomas eftersom vi kommer dit på lördag. Blir svårt att dölja en hel helg i Stockholm med morgonillamående, trötthet och annat. Men A-L blev jätteglad, så klart. :)
- Nu känns det extra spännande att ni ska komma hit!
Fina A-L.

Jag är i sjunde veckan nu, illamående och gråtmild. Grynet har små paddlar till händer och fötter. Grynet vinkar till er!

Idha

Hemma från jobbet

Det är inte jätteroligt att kräkas. Idag har jag kräkts fyra gånger. Det slutade med att jag stannade hemma från jobbet. Illamåendet kommer och går. Vissa dagar känner jag ingenting, andra dagar kräks jag. Det är inte roligt, men å andra sidan vet jag ju att det kommer att vara värt det när (om) Grynet kommer ut i sommar! Det är bara så svårt att fatta att det är någon därinne. Dessutom är Grynet än så länge jättekorkad och jätteliten. Den ser inte ens ut som en människa, så hur fasen ska man förstå att det här illamåendet kommer att leda till något fantastiskt? En ny människa? Det är omöjligt att greppa!

Imorgon är det utvecklingssamtal så jag måste verkligen vara på tå. Jag grät hela kvällen igår, för ingenting, och jag är ganska gråtmild idag också. Pratade med en tjej på familjeliv som berättade att hon hade gråtit konstant i fyra veckor (vecka 6-10.)

Igår grät jag och gapskrattade om vartannat. Isak roade mig med sin tv-socksmoonwalk. Jag höll på att skratta ihjäl mig, samtidigt som tårarna rann och rann för att livet var så hemskt. Men livet var ju inte hemskt. Det var bara hemska hormoner i farten.

Jag vill bara att det ska bli vecka 13 så att man kan få berätta för alla varför man är så här mongo!

f.a.d.e.r. by Isak

Så enkelt kan man skapa sig ett nick som doftar science fiction. Allting med punkter emellan blir per automatik nördigt och tufft, och "fader" för dessutom tankarna till gud, och är det något science fiction utforskar är det gränsen mellan människa och något metafysiskt "bortom".

Jag hade ju tänkt mig att ta mitt listmakande till en helt ny nivå, med en ny lista. Dessvärre hann modern först, och jag framstår därför som en härmapa. Men äh, jag kör. I give you "Egenskaper jag hoppas grynet ärver av sin mor".

#1 - Bollkänslan. (Helst vill jag såklart att ungen ägnar sig åt balett eller kampsport, men om inte annat för skolgympan.
#2 - Rappheten
#3 - Språksinnet
#4 - Intelligensen
#5 - Den mäktiga muskeln fram på smalbenet.
#6 - Bruna ögon + blont hår.
#7 - Den skriftliga kreativiteten
#8 - Ifall det blir en flicka önskar jag såklart henne att få bli vacker som sin mor.

Ultraljud

Vi har fått 3Dbilder på Grynet nu och den är huuuuur söt som helst, fast jätteful, som en fågelalien. Men naturligtvis världens sötaste ändå och allt var normalt och fint och bra och det känns nästan overkligt. Mitt liv alltså. Ska jag få bli mamma? Med världens bästa make? Va? Hur kan jag få allt detta? Det måste vara orättvist mot någon annan...

Jag är idag i vecka 14+3 och jag glömmer mer och mer sällan bort att jag är gravid.  /Idha

Hjärtljud!

Vilken trevlig utflykt imorse!
Visst har jag läst om fostrets utveckling, men jag tänkte ändå att grynet så här pass tidigt, när putet knappt kan skönjas, inte ska vara så mycket mer än en klump med celler. Och istället hörs ett stadigt och i högsta grad mänskligt bump-bump-bump från trakterna kring idhas kissblåsa. Wow! Jag längtar till i övermorgon då vi kanske får se honom/henne på ultraljud också. Shit, nu börjar det likna något!

Barnmorskan är riktigt rolig att skoja med, eftersom hon inte förstår skämt. Jag och hon hade ett allvarligt snack om idhas fiberintag. Sade jag något på skoj, typ "idha är typ fröken formfranska 2007" så tittade hon strängt på idha och sade "grovt bröd, ska du äta, GROVT BRÖD!!" Haha, och idhas generade uppsyn som sade "jag kan inte annat än ta detta, för alternativet vore att påpeka för sköterskan att hon har humor som ett torskblock och min man är ett tjoller."

Där ordnade jag allt en präktig rävsax åt min fina fru. /Isak

Skrutten stökar i magen

I 13+2 (fredag 4/1) kände jag med all säkerhet Grynet. Först trodde jag att jag var först i världen med att känna fostret så tidigt, men Isaks mamma var tydligen minst lika snabb. :) Jag trodde mig känna Grynet redan på nyårsdagen (12+6), men nu är jag helt säker på att ha känt dess rörelser.

Det kändes lite som att någon drog ett pärlhalsband längst ned i magen och sedan kom någon typ av sprattel. Detta upprepades senare. Häftigt. ;)

Imorgon ska vi till barnmorskan och på onsdag är det ultraljud!

13+1 och 2008

I år ska lilla Skrutten födas. Det är en häftig känsla. Om allt går bra blir jag och Isak föräldrar i år! Nu har jag gått in i vecka 14 vilket innebär en hel del kul:

Jag har definitivt en ännu större putmage nu än för två veckor sedan, men de flesta tror nog att jag bara har blivit lite rundare. Jag har dock inte gått upp något sedan vecka 10.

På grund av hormonet progesteron har jag fått en trögjävla mage och det suger. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från min växande livmoder påverkar också tarmen och hämmar dess arbetstakt.

Grynet är 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Lilla skrutten rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handleder, händer, fingrar, ben, knän och tår.

Om sex dagar är det ultraljud och om allt ser bra ut då lovar jag att vi ska berätta det för hela världen.

/Idha

Julen - the aftermath (by Isak)

Nu har vi firat med båda våra respektive släkter. På förhand verkar det som om båda grenarna gärna skulle vilja ta hand om tillskottet nästa år. Mamma drömmer till och med rosaskimrande drömmar om hur hon och pappa går ut och drar barnvagnen på juldagsmorgon så att vi får vila ut. Mormor ringde express till Borlänge för att spreada the word medan morfar ideligen glömde sig och kom till idhas plats med en immig OP i högsta hugg.

Allting fortlöper fint. Till de senaste dagarnas missöden kan egentligen bara räknas idhas kramper under långpromenaden. Vi tog oss till landskyrkan, sedan var det inte roligt längre. Starkt av henne att stappla hela vägen tillbaka dock. Det motsvarar faktiskt nästan hela broarna runt.

Sedan blev det en aning för mycket när Per och Morfar glupskt skar upp den dallriga grå-rosastrimmiga grisfotspyramiden så att brosk och gelé sprutade. Per är heller inte blind för signaler som vämjelse och äckel, och sörplade extra ljudligt åt idhas håll. Haha, hon blev faktiskt riktigt knäsvag.

Men jag är rädd. Rädd för vad Polly (eller Rollo, om det visar sig vara en pojke) håller på att göra med min humor. igår fyrade jag av dåliga pappavitsar i en så strid ström att det förskräckte även Åsa och Sara.

The top 3 pappahumormoments of Isak

1. [I samband med nubben]
Jag: Idha, vill du ha det sista av musten?
Idha :Absolutely!
Jag: Snapsolutely... Wa wa waa..

2. [Viltpatén gjord efter Go' kvälls recept cirkulerar]
Mamma: Prova med tapenade till, det är jättegott.
Jag: Lite tappe till patten! Wa wa waa...

3. [urdruckna mustflaskor belamrar julbordet]
Pappa: Sara, röjer du av tomglasen?
Jag: Put them back in the back! Wa wa waa...

Det syns!

Igår, den 21/12 2007, såg jag för första gången att det finns ett  put på min mage. Jag har ett put! Det syns att jag är på tjocken. I alla fall när jag är naken och om folk vet om det, annars ser det mest ut som att jag har ätit lite för mycket knäck. Hurra hurra hurra. I vecka 11+2 såg jag för första gången min gravidmage. Intressant dock att syrran, Aaro och Axel såg den en hel jävla vecka före mig, men jag antar att det är lättare för dem som inte ser mig varje dag...

Äntligen är det inte bara tarmar. Nu är det definitivt ett litet livmodersput! Fan vad värt att man var smal från början så att man ser det så här tidigt. Eller? Det kanske inte fungerar så...

Nu är vi i Skellefteå, i Hjoggböle närmare bestämt. Grynet mår bra, vad det verkar. Bästa julklappen: Putmage!

Vecka 12 och jullov

Jingle bells, jingle bells, jingle all the way! Oh what fun it is to ride in a one-horse-open sleigh.

Hurra! För någon halvtimme sedan fick jag jullov och det känns hur skönt som helst. Det som också känns skönt är att vi nu är inne i vecka 12 (11+1) så om sex dagar (annandag jul) minskar missfallsrisken med miljoner procent. Nej, men 67, och det är ju också ganska mycket.

Grynet kan en massa nu (dricka fostervatten till exempel mums) och har egna fingeravtryck. Wow! Dessutom flyttar sig Grynet när jag byter ställning, för Grynet vill ha det skönt. Förståeligt! /Idha

Nu är det jul igen

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar till jullovet och jag längtar som ett litet barn efter Skellefteå och släkten och myset. Grynet längtar också, jag lovar.

Jag känner mig tjock! Jag har bara gått upp något kilo, men nu putar magen lite lite, faktiskt. Min rumpa verkar lägga på sig mest. Hjälp...

Mina cravings varierar. Allt från GB sandwich och lakrits till morötter, salsa eller varför inte medwurst? Det mesta är gott. Utom stekt kött. Bara jag slipper fler otäcka förstoppningar, I've had it with them!

Tre arbetsdagar och en fest. (Parafras på tre bröllop och en begravning.) Snart är det jullov, banne mig.

Moderskänslor

Idag är vi i vecka 10+1, vilket innebär en massa kul. Till exempel kan Grynet gapa, svälja, suga och gäspa!

Mammakänslorna börjar komma nu. Jag var på stan idag och såg två jättesöta bebiströjor som jag ville köpa. På den ena stod det: "Made in Umeå" och på den andra stod det "Övningsgår." Jag fick verkligen skärpa mig för att inte lägga dem på disken och betala. Jag menar, övningsgången är ju väldigt långt borta och vi är inte ens i vecka 13 än! Men om allt går bra ska jag köpa de gulliga tröjorna ögonaböj!

I morgon fyller Isak 25, då blir det rajtantajtan för honom, jag ska rajtatajta utan sprit. Syrran kommer, det blir kul!

Kram kram
Idha

Inskrivning

Idag, i vecka 9+5, var jag, Isak och Grynet på inskrivning hos Inger, en barnmorska. Värden:

Blodvärde: 130 (FINT!)
Blodtryck: 107/64 (EN LÅGTRYCKARE MINSANN!)
Urin: Ska tas om, förmodligen ok.
Socker: 5.2 (FINT!)
Vikt: 59 kg (FINT!)

- Du har jättefina värden! utropade Inger.
Jag tyckte inte att vikten var fin, upp två kilo, jisses Amalia! Men hon sa att det är helt normalt, och när man är normalviktig som jag är är det helt okej att gå upp hela 18 kilo. Dessutom har jag ju aldrig vägt mig på just den vågen, så de vågar jag har vägt mig på kan ju faktiskt ha visat lågt. Skönt för mig, kan man säga.

Däremot blev jag imponerad av mitt blodtryck. När jag snusade hade det stigit till cirka 130/80, vilkte ju fortfarande är helt normalt, men ändå bra mycket högre än nu. Kroppen återhämtar sig snabbt, indeed.

Jag och barnmorskan Inger diskuterade en massa och jag ska få träffa en läkare snart och göra ett tidigt ultraljud. Det tidiga ultraljudet föreslog INTE jag. Jag ville bara diskutera med en läkare.
- Du behöver egentligen inte träffa någon läkare, men vill du så ska du få det, och då kan vi ju lika gärna göra ett ultraljud när du ändå är där, sa Inger.
Snacka om värt! Jag får göra ett tidigt ultraljud fastän varken jag eller barnmorskan är det minsta oroliga. Inger trodde nog att jag var mer orolig än vad jag är, men jag är ju inte den som säger nej. Gratis är gott.

Jag gillar Inger, och hon gillar verkligen mig. Hon sprang runt hela vårdcentralen för att hitta gravidtidningar till mig och Isak och vi kom upp i sex stycken! Väntrummen är nu tomma på gravidtidningar. Varning!

Det enda crazy var att vi både träffade Anna Jonsson och en av Isaks klasskompisar. Till Anna sa jag som det var, för det kändes verkligen som att hon skulle ha förstått ändå. Isaks klasskompis fattade, för det var då Inger var i sina värsta tidningsletartag och ropade: "HÄR HÄR, HÄR HAR VI TILL ER, IDHA OCH ISAK, SOM SKA BLI FÖRÄLDRAR, HÄR HÄR!" Isak var inte jätteförtjust eftersom han inte ville dela den glada nyheten med en klasskompis som han knappt känner...

Allt känns bra, allt verkar normalt och Inger verkar hur bra som helst. Gammal, rutinerad och snäll. Inte jättemycket humor (vilket Isak fick erfara.)

Isak är inte alltid med i matchen. Jag satt på en stol lite framför honom, så jag hade inte koll på vad han pysslade med bakom mig. Jag förutsatte att han, precis som jag, lyssnade uppmärksamt på barnmorskan. När det blev tal om fosterdiagnostik sa jag:
- Nä, det känns inte bra, eller vad säger du, Isak?
Inget svar.
Jag vände mig om och möttes av Isaks rygg. Han satt med ryggen vänd mot barnmorskan och läste på en affisch på väggen. Jag skämdes ihjäl! Postern handlade om att sluta röka under graviditeten. Inte jätteaktuellt för en icke-rökande blivande pappa, men what the fuck. Tur för honom att det inte var en mangaaffisch, säger jag bara.

Jag och Isak är sjukt kära, det är mysigt. Det nya är att jag är en barkborre och Isak en snytbagge och att vi tillsammans ska få en liten snytborre. På kvällarna kryper vi ned i ett skal (täcket) för att vila lite tillsammans.

- Barkborren har en söt, lite trubbig näsa och stora meloner, berättade Isak igår.

Kram /Idha

En tjej och 3:e pers. By Isak.

Jo, när vi hade vår seriösa snackis efter all gråt och tandagnisslan på åkerbloms, sade jag till Idha att jag inte riktigt tyckte att det passade att säga saker som "grynet saknar dig". Grynet är stort som en vindruva, liksom. Där finns varken vilja eller talapparat än, dårå.

"Det du egentligen menar när du säger så, är att DU saknar mig." upplyste jag idha förnuftigt. Många människor kanske tycker att det är gulligt att säga så, men jag har dålig erfarenhet av saken. Vi träffade en tjej, vi kan kalla henne Nora som brukade prata om sig själv i tredje peron med bebisröst. "Nora djack tjetton tjider på jaken å sen minns Nora inte nå!" Både jag och Idha äcklades av detta.
Så jag sade till Idha: Pratar du om grynet i tredje person är du precis som Nora. Helt korrekt svarade Idha att "Du, jag tror nog att de flesta talar om någon annan i tredje person ibland."

Whu-dsshh! Ägd.

Vecka 10 och snart inskrivning!

Ja, idag går jag, Isak och Grynet in i vecka 10 av denna graviditet och det måste självklart firas med... potatissoppa! Grynet går nämligen från embryo till foster idag - ganska tufft! Urin produceras och D-G är hela fyra centimeter stor. Detta innebär även att chansen för överlevnad är hela 90 procent!

Dessutom innebär vecka 10 inskrivning hos barnmorskan för familjen Karlsson. Vi ska dit på måndag och träffa vår barnmorska, Inger, och jag ska säkert bli vägd och mätt. Jag är i fin form för att föda barn, känner jag, och jag tror inte att jag har gått upp  så mycket hittills.

Jag är inte särskilt nojig vad gäller Grynet, men visst vore det otäckt med ett missed abortion! Tänk om det visar sig på rutinultraljudet att jag har ett dött foster i magen som dog redan i vecka 7 eller något sådant. Eller att det kommer ut i vecka 14 när man har börjat slappna av. Nåja, man kan inte skydda sig mot det. I snitt kommer alla kvinnor att vara med om ett missfall under sin fertilitet, så det är ju varken konstigt eller ovanligt. För varje dag minskar i alla fall riskerna, så vi hoppas och tror att det går vägen!

Jag mår bättre i alla fall, det är skönt, men samtidigt otäckt. Jag kan fortfarande inte äta middag så bra, men jag mår mindre illa. Tröttheten blir bara värre och värre, ta mig fan, men brösten gör lite mindre ont. Man får vara glad för det.

På lördag kommer Isaks tjocka släkt hit och då ska vi berätta den glada nyheten för dem. Det ska bli jätteroligt! Tror att mormor Gunnel kommer att bli alldeles till sig...

So long!
:
Tors 29 nov 2007 21:33

Lever det galna livet

Idag skulle det vara blodpudding på skolan, men när jag kom till matsalen var det biff och potatis. Jag tog för mig och gick och satte mig i personalrummet med två kollegor (idrotts-och slöjdlärare.) Jag hann ta två mindre tuggor innan idrottsläraren sa:
- Guuuuud så gott med lever.
Jag freakade totalt då man ju inte ska äta lever under graviditeten. Jag lade panikslagen ned besticken och slutade äta.
- Vad gör du? undrade kollegorna.
- Nä, men alltså jag gillar inte lever, sa jag.
- Men du åt ju nyss!
- Ja, men det var skitäckligt.
- Öh?
- Ja, jag ska äta yoghurt istället.
- Öh? Men du har ju betalat 33 spänn för det där!
- Ja, men jag fattade inte vilken typ av biffar det var.
- Men lever som är så gott!

Sedan fick jag i en halvtimme lyssna på vilken mes jag är som inte gillar lever. Jag gillar visst lever! Men Grynet hatar lever!

Well, den som lever får se. Hahahahahaha.