Himmelriket
Jag: Jo, lite störigt.
V: Ja, alltså jag vet inte vad som händer efter döden, men jag tror inte att man hamnar på fejjan.
Hahahahaha!
Stefan Livlös
Jag: Stefan Liv är död!
Isak: Få se nu. Visst var det han som hade stadskampen? Eller heter han Staffan Ling?
Herregud.
Kom igen Lena
Lena: Trots att du såg mycket äldre ut än vad du var tyckte jag att du var skitbra! Rest in peace.
http://samboronbon.blogg.se/2009/july/when-im-64.html#comment
Pärleporten nästa
Tant 1: Lämnade du rollatorn utanför?
Tant 2: Jo.
Tant 1: Ja, då måste vi hålla koll så att ingen tar den.
Tant 2: Inte tror jag någon tar en rollator.
Tant 1: Säg inte det! Märta fick sin eldrivna rollator stulen från sin gård.
Tant 2: Jaså?!
Tant 1: Jo, men det var ju bara det att hon inte förstod att den var stulen.
Tant 2: Men vad säger du?
Tant 1: Nä. Du vet, hon är ju inlagd på 26:an nu.
Pengar är allt
Jag: Men gud vad hemskt.
Isak: Vad?
Jag: Det är en ung kille som har dött. Han blev bara 28.
Isak: Född 1981?
Jag: Ja.
Isak: Yes! Mer till din pensionsfond!
Sorg och tacksamhet
Barn ska inte dö. Barn är inte menade att dö. Eller är de det? Varför i så fall? Har Gud en speciell plan för de som dör tidigt? Eller är allt bara helt värdelöst. Av jord är du kommen, och så vidare.
Lik förbannat dör barn ibland.
Mina tankar går självklart till den drabbade familjen denna dag. Den familj som förlorat en medlem. Ett barn. Mina tankar går också till Polly. Det får aldrig aldrig aldrig hända Polly något, för då DÖR jag.
Lik förbannat förbannat förbannat dör barn ibland och det är inte roligt att behöva vara the messenger en sådan gång. Men någon måste säga det. Någon måste berätta för de andra barnen att jo, ibland dör barn. Alla ska vi dö. Ingen vet när. Förhoppningsvis får vi bli gamla, allihopa, men lik förbannat dör barn ibland.
Människor ska inte behöva utvisas från ett land när de bott där länge, rotat sig, skaffat kompisar och knappt kan relatera till sitt gamla land. De var för fan så små när de kom hit att de inte minns sitt gamla land. Det ska inte behöva ske. Man ska inte behöva få ett: "På onsdag måste du åka. Punkt slut. Slutgiltigt besked. Vi skiter i om du bott länge här. Vi skiter i om du är världens finaste människa. Vi skiter skiter skiter i att vi lät dig rota dig här och få kompisar och lära dig språket. Vi skiter i att du inte känner en käft i ditt gamla land. Good bye from Sweden."
Lik förbannat händer det. 2009 utvisas människor som rotat sig här, som har allt här. 2009 dör barn. Det här är den överlägset jobbigaste arbetsdagen i min karriär. Jag hoppas verkligen att jag slipper uppleva vare sig barns död eller barns utvisning ur landet igen. Främst hoppas jag att jag slipper uppleva det på samma dag. För det är svårt att orka ta in allt på samma gång och samtidigt förmedla det till andra. Framför allt när man ska förmedla det till barn som har frågor och tankar kring det.
På något sätt får man försöka känna tacksamhet för att alla i ens familj lever och mår bra och finns i hyfsad närhet. Skellefteå-Umeå känns inte som någon lång sträcka idag. Pollys urinvägsinfektion känns som något man inte behöver jaga upp sig över.
Det känns bara fånigt med vardagsgnäll idag.
Michael Jackson är död
Dansa Michailovichdansen
Eller så överdriver jag. Men lite så var det.
Blödig eller blodtörstig?
Anders: Har du blivit mer blödig sedan du fick barn?
Idha: Jo, det har jag nog.
Anders: Ja, för både jag och Sofia har blivit det.
Idha: Jo, men jag tror att jag blev det redan när jag var gravid. Jag lyckades naturligtvis träffa av ett avsnitt av "Barnmorskorna" som handlade om en bäbis som dog i magen. Jättehemskt med små kistor. Usch!
Isak (från ingenstans): Nä. "Småkistorna" blev aldrig någon populär lördagsunderhållning.
Hösten 2008
Hösten 2008 kommer att bli ihågkommen som en sorgens höst. Isaks mormor dog i lördags. Det gick väldigt fort och vi har inte riktigt hämtat oss än. Det känns väldigt tråkigt, men det finns en hel skatt av roliga mormorhistorier att dra fram och det är vi tacksamma för.
Om Åke
Publicerad 2008-09-16 00:05
Urmakare Åke Andersson, Skellefteå, lämnade oss stilla och fridfullt onsdagen den 10 september på Orkidén, Skellefteå lasarett, omgiven av familjen.
Han föddes 1926 i Mjödvattnet som barn nummer sex av åtta i Theodor och Frida Anderssons barnaskara.
Familjen flyttade 1932 till Skellefteå och Åke växte upp på Sörböle. Efter sex års folkskola började Åke som lärling på KJ Nordmarks Urmakeri. 1947 fick Åke sin examen från Urmakarskolan i Borensberg. Kort därefter startade han Anderssons Ur som han drev fram till 1989. De sista yrkesverksamma åren arbetade han på Selins Ur. Åke släppte aldrig sin kunskap och sitt intresse för gamla urverk, och hans passion och förmåga att få klockorna att slå vackert och uttrycksfullt var vida känd.
Åke var i sin ungdom en dansant swingpjatt och känd som en stor charmör. Det var också på dans han träffade Gunnel som kom att bli hans fru och livskamrat. De gifte sig 1954 och flyttade till Norrböle där de tillsammans fick tre barn, Per, Karin och Åsa. Andra viktiga familjemedlemmar kom hundarna Key och Sessan att bli.
Åke var en kreativ och konstnärlig människa som fick utlopp för sitt skapande i sitt intresse för trädgård och för olika konsthantverk. Han var intresserad av historia men även av aktuella dagshändelser och frågor. Åke och Gunnel hann med att göra flera resor tillsammans. Trots att Åke inte kunde engelska hade han inga problem att kommunicera med människor från olika länder. Åke var en mycket social och uppskattad person som månade om sin familj och sina vänner.
Trots att sjukdomen bröt ner Åkes hälsa snabbt under sommaren behöll han sitt goda humör in i det sista och vi har vackra och ljusa minnen av Åke.
Gunnel och barnen
Ljuset i mörkret: Polkan
Bara så att ni vet: Inom en snar framtid har min man tänkt gästblogga. Jag har sagt att han får skriva om vad han vill. Då menar jag vad han vill utom spel, för då kan det bli magic eller recensioner av något som jag inte fattar, och hur kul är det? Inte alls kul. Ni får gärna lämna förslag så att Isak inte får tangenthäfta. Vad vill ni att Isak ska skriva om?
Morfar
Fågelfobi
Jag: Fast din bakskalle är ju inte genomskinlig.
Johanna: Aaaaaha, det är däääärför de flyger in i fönster och dör. Det har jag aldrig tänkt på.
Godmorgon, yxskaft!