Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Mamma: Ni glömmer väl inte bort att ge Dan ADHD-dropparna?

 

 

Herregud!

Jag och Polly spelar kort. Jag lägger ned ett kort och säger:
- Då lägger jag hjärter sju.
Polly tar upp hjärter dam, lägger ner kortet och säger:
- Men då lägger jag hjärter mormor.

I lördags hade jag en liten middag för att jag har fyllt 30 år. De bjudna var endast mamma, pappa, syrran, Micke, brorsan samt Isaks mamma och pappa. Ja och så Isak, Polly och Dan förstås. Ibland älskar jag verkligen att jag och Isak har hittat varandra trots att vi kommer från ganska olika familjer. Åtminstone kulturellt sett.

Karin (Isaks mamma) och mamma samtalar inför schlagerdeltävlingen som jag har bestämt att vi ska se.

Mamma: Vi såg faktiskt inte schlagern förra lördagen.
Karin: Nä, inte vi heller.
Mamma: Nähä, gjorde ni något speciellt eller?
Karin: Jo, vi var faktiskt i Stockholm och såg Trollflöjten.
Mamma: Åh vad spännande.
Karin: Gjorde ni något speciellt?
Mamma: Jo, vi var faktiskt på bio och såg Änglagård III.

Det känns skönt att jag kan ha en fot i båda kulturerna. Jag skulle förmodligen gilla både Trollflöjten och Änglagård III!

Polly, jätteglatt:
- Mojmoj.  Kan du kasta ut kattfan?

Kanske dags att sluta svära åt den stackars katten?

Mamma: Men åh. Hur jag än gör har jag en ful tofs mitt på skallen. Men det är klart. Det är ju bara jul en gång per år.

Ful till jul?

God jul alla bloggare och bloggläsare!

Syrran släpper en bakisbrakare.
Mamma: Åh gud vad jag fick ont i huvudet.
Jag: Av fisen?
Mamma: Ja!

Hahahahahahahahahahahaha!

Jag: Åh vad duktig du var nu, Polly.
Polly: Dutti kicka. Mommo kicka. (Duktig flicka, mormors flicka.)

Jaha. Inte är man värd mycket i jämförelse med mormor.

Scen: Pappa stressar mamma på morgonen.

Mamma: Alltså jag tror att jag mördar dig och lägger i säng dig!
Pappa: I den ordningen?

Jag skrev nyss ett inlägg som kan ha försvunnit, eller så ligger det ute nu och hänger i luften eller i cyberrymden eller något. Det handlade i alla fall om mina fantastiska elever. De är helt underbara. Det är säkert smekmånad än, men de är så sjukt roliga och ivriga. Diskuterar och ifrågasätter och gör sitt bästa. I love 'em. Jag kommer att leva länge så mycket som jag får skratta. Och lära mig. Inte fan visste jag vad blockflöjt hette på engelska förrän idag.

Imorgon tar svärmor med sig Polly hit. Det blir Skellefteåhelg för familjen Karlsson. Isak kommer på fredag. Det känns skönt. Inga polisbilar att oroa sig för när man räserkör mellan Bo Lidén och Umeå.

Syrran och Fredde tar väl hand om mig, men imorgon ska jag sova hos Karin och Anders igen. Jag har den bästa familjen. Både mina föräldrar, syrran och Fredde och Isaks föräldrar ställer verkligen upp för att det här pendlandet ska fungera för mig, Isak och Polly. TACK!


Avslutningsvis en dålig vits:

- Vet du varför Hitler aldrig svarade i mobiltelefonen?
- Nä???
- Han hade den på judelös.

Idag har jag rensat lådor med papper, skolgrejer, dagböcker och brev från fornstora dagar (läs: mellanstadiet framtill 2002.) Hela högstadietiden verkar dessvärre finnas i någon låda på "tredje vind", en vind jag aldrig besökt och som mamma och pappa bara refererar till när de tror att något kan vara gone for good.

Hittills har jag bara gjort en grov sortering och inte hunnit läsa igenom så mycket, men jag älskar det faktum att jag och min bästis på mellanstadet, Hedvig, ofta märkte våra kuvert till varandra med antingen: "Från Marie Fredriksson till Carola" eller "Från Carl Bildt till Ingvar Carlsson." Jag var antingen Carola eller Ingvar Carlsson. Schizofreni när den är som bäst.

Syrran har länkat till en sida där man kan testa hur snabb man är på tangenterna. Här har ni mitt resultat:

539 characters per minute.
80 correct words
0 wrong words.

Not bad! Jag är rankad som nummer 292 av 210150. Undrar vad mamma skulle få för resultat. Hon skulle nog vinna hela skiten.

Det lönar sig att lära sig fingerställningen!

Ett nytt verb har sett dagens ljus. Verbet är "knöpa" och betyder ungefär "att rosta/värma ordentlig." eller "att skruva upp värmen på brödrosten." 

I morse befann jag mig i mitt barndomshem i Hjoggböle. Jag var trött trött trött. Klockan var 06.30 och familjen Karlsson gjorde sig i ordning för att lämna Hjoggböle och åka hemåt.

Mamma hade precis rostat ett bröd och jag skulle använda brödrosten efter henne. Jag såg att hennes brödskiva såg väldigt blek ut och ville därför säga ungefär: "Mamma, har du skruvat upp värmen på brödrosten så att inte min brödskiva blir lika lenrostad som din?" Den fråga som istället lämnade min mun var:
- Mamma, knöpte du brödet?

VA?! VA?!

Det sjukaste av allt är att min mamma inte skrattade. Istället förstod hon precis. Hon sa:
- Jo, jag knöpte brödet, och så blir ju brödrosten dessutom varmare ju fler bröd man rostar.

Dialogen i sin helhet:
- Mamma, knöpte du brödet?
- Jo, jag knöpte brödet, och så blir ju brödrosten dessutom varmare ju fler bröd man rostar.

För det första: Hur fan kunde mamma veta vad "knöpa" betyder när jag inte ens vet det själv? För det andra: Jag ställde ju egentligen en fråga om brödrosten och inte om brödet. Hur fan kunde mamma veta att jag menade brödrosten när jag sa brödet? 

- Mamma, knöpte du brödet?
- Jo, jag knöpte brödet.

Varsågoda. Ett nytt verb from me to you.