Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Syrran och Isak går förbi våra thailändska grannar som grillar. De får sig så klart en smakbit. När de kommer hem säger Johanna:

- Alltså vi svenskar borde ju anamma den där kulturen. Vi borde käka kött ihop så där.

Jag: Är det inte det vi gör när vi grillar på somrarna?

Johanna: Jo...men... de har ju andra skålar och så.

 

 

På Isaks examensmottagning. Johanna och Polly sitter vid ett eget bord. Resten av gästerna (typ femton personer, majoriteten nära släktingar) sitter vid ett annat bord.

Johanna till Polly: Ska vi flytta oss till det andra bordet?
Polly: Nä, det är så mycket folk där. Spännande figurer.

Jag och syrran tjuvlyssnade på två tanter på Lilla Marie och hade mycket svårt att hålla oss för skratt. För er som inte vet det kan jag meddela att 26:an är det ställe man kommer till när man ska demensutredas:

Tant 1: Lämnade du rollatorn utanför?
Tant 2: Jo.
Tant 1: Ja, då måste vi hålla koll så att ingen tar den.
Tant 2: Inte tror jag någon tar en rollator.
Tant 1: Säg inte det! Märta fick sin eldrivna rollator stulen från sin gård.
Tant 2: Jaså?!
Tant 1: Jo, men det var ju bara det att hon inte förstod att den var stulen.
Tant 2: Men vad säger du?
Tant 1: Nä. Du vet, hon är ju inlagd på 26:an nu.

Johanna och hennes hund, Maggan, lämnar lägenheten.
Polly: Jag vill tjäffa Maggan.
Jag: Men Maggan ska vara med sina hundkompisar. Tror du att hon går på dagis?
Polly: Neeeeeeej!
Jag: Får hundar gå på dagis?
Polly: Neeeeeeeej!
Jag: Var får hundarna gå då?
Polly: På vägen.

Så klart! Jag är en idiot.

Syrran ringer.
Jag: Hej!
Syrran (andas ut): Åh gud. Jag trodde att du var på BB.
Jag: Varför det?
Syrran: För att du hade ringt så många gånger.
Jag: Nä, men jag hade bara tråkigt.
Syrran: Jag blir så nervös. Du får fan sluta föda barn.
Jag (oväntat upprörd): Men jag har ju inte fött barn en enda gång!


Alltså. Jo. Fast ingen gång den här gången.

Mot slutet var några av oss ganska trötta. Bullen i min ugn vaknade som vanligt till när vi andra tänkte oss lite vila.

Gårdagens drabbning mellan Holland och Sverige i fotboll hade kunnat bli en helt nattsvart tillställning för mig och mina syskon (som såg matchen tillsammans), men tack vare min systers okunskap blev det inte så. Alla tre syskonen Lindquist har spelat fotboll och ingen av oss har varit helt oäven. När det kommer till fotboll på tv är en av oss helt värdelös: Johanna. Jag bjuder här på några av hennes bravader och kommentarer från igår:

1) Att satsa på helt fel häst
Johanna satsar 200 kronor på vinst till Sverige och tjoar att hon kommer att vinna massor eftersom svensk seger ger fem gånger pengarna. När Holland sedan gör 1-0 tidigt och jag säger: "Det är världens näst bästa lag, vad hade du väntat dig?" svarar Johanna: "Men varför sa ni inte det?" Detta trots att både jag och William tidigare under kvällen hade berättat att Holland spelade VM-final tidigare i år.

2) Att vara femton år efter alla andra
Johanna frågar var Kenneth Andersson "och dom andra" är.

3) Alzheimers
Toivonen lyfter en boll över målvakten, men utanför målburen - Sveriges klart bästa målchans. Johanna blir mycket upprörd. Några minuter senare utbrister hon: "Men nu gör han ju något dåligt igen, den där....öh....Dimmeister!"
Jag: Toivonen?!
Johanna: Ja, jag visste att han hette något ovanligt.

4) Att inte ha upplevt saker tidigare i sitt liv
Sverige får frispark i ett bra läge. TV4:s grafik markerar punkten från vilken frisparken ska slås och sedan en cirkel som utgår från frisparkspunkten. En jättecirkel i knallrött visas på planen och för den oinsatte kan detta vara mycket otäckt:
Johanna (halvt på allvar): Va?! Är det något UFO som är på väg att landa nu eller?

5) Att hatattackera fel lag
Erik Hamrén får bollen på sig när den rullar över sidlinjen. Han sparkar den till Safari (som ska kasta ett visst inkast.)
Johanna: Men vad fan är det där för jävla halsduksjävel?
Jag: Det är Sveriges förbundskapten.

6) Att välja fel strategi
Holland trillar boll och svenskarna försöker stressa de holländska spelarna till misstag, men utan att lyckas. Sverige får inte tag på bollen.
Johanna: Men ska ni gå påååå eller?
Jag: Alltså, "går på" gör man när man spelar i flickor D sjumanna. Sedan inser man att "gå på" bara leder till att man blir bortdribblad. Det skulle förvåna mig om spelarna i landslaget "går på" om de inte har ordentligt med understöd.
Johanna: Men... vad gör de då?

Det här med zonspel och ta bollen i rätt läge av motståndaren har hon visst inte hört talas om.

Jag hämtar Polly på förskolan och en pratsam fyraårig pojke gör oss sällskap medan vi tar på Polly kläderna.

Jag: Ikväll ska vi fara till moster Johanna.
Polly: Ja! Faja moste Hanna å Maggan.
Pojken: Jag ska fara till Cypern.
Jag: Men så spännande att fara till Cypern.
Pojken: Jag ska flyga flygplan till Cypern.
Jag: Det var det värsta. Det låter jättehäftigt.

Polly börjar storgråta.
Jag: Vad är det?
Polly: VILL INTE FAJA CYPEN! FAJA MOSTE HANNA!

Själv hade jag nog valt Cypern ändå...

Syrran släpper en bakisbrakare.
Mamma: Åh gud vad jag fick ont i huvudet.
Jag: Av fisen?
Mamma: Ja!

Hahahahahahahahahahahaha!

Jag ringer Johanna.
Johanna: Hallå
Jag: Låg du och sov?
Johanna: Ja, typ, jag drar mig.
Jag: Okej. Ska du med på stan?
Johanna: Kanske.
Jag: Okej. Vet du vad Polly tittar på?
Johanna: Nä?
Jag: Pippi Långstrumpfilmen hon fick av dig i julklapp.
Johanna: Gillar hon den?
Jag: Hon är helt salig.
Johanna med betydligt piggare röst, som i plötslig trans: Alltså. Astrid Lindgren. Hon var fan ett geni!

Eh. Jo.

Eller hur det nu var. Måste visst damma av min gammspanska snart om den inte ska totaldö.

Det är länge sedan jag bloggade. Detta beror på att jag har stigit upp någon gång mellan 05 och 06.30 tretton dagar i rad. Ja, det är sant. Polly är galen och mycket pratglad. Det kommer flera ord varje dag och ibland sätts dessa ihop i fina små meningar. Som: Hallå pappa! Eller Janna däl? (Är Johanna där?) Mest används dock "NEJ!" Pizza lärde hon sig igår.

Förutom att jag stigit upp i ottan har det varit möten och arbete till sena kvällen och när det inte varit det har det varit hockey och man blir ju skittrött om AIK hela tiden ska vara i förlängning! Jaa, mitt val att sitta uppe, men man kan ju inte gå och dö bara för att man har ett barn som stiger upp tidigt.

Ikväll ska jag och Isse få skaka loss. Johanna har 25-årsfest och det ska bli en fröööjd för mamman att sova ut imorgon. Isak var och svirade i Umeå igår med grabbarna grus. Någon sa något taskigt om en tjejs utseende varpå Isak försökte rädda tjejens ära med följande ord: "Men alltså, nu är ni ju taskiga. Inte för att man ska döma folk efter utseende, men om jag skulle göra det skulle hon ändå få... G minus."

Jobbade sent idag och kom i flygande fläng till svågern Freddes kalas. Två galna små hundar var i farten så Polly hade fullt upp.
- KOM! skrek hon till slut till moster när hon inte fick nåt sällskap i sin hunduppfostran. Maggan är en darling (Johannas vovve.)

Imorgon drar vi till Umeå med lilla Polly som ska röntga njurarna. Det är ingenting allvarligt, men eventuellt en liten grej som eventuellt måste åtgärdas. Det är bra att de kollar upp det ordentligt. Polly får inte äta något mellan 6.30 och 13.30. Det kommer att bli jobbigt för både henne och oss. Det går ju inte förklara för en arton månader gammal tjej att hon inte får äta för att hon ska röntga njurarna. Hon fattar varken röntga eller njure.

Dock ska jag hinna med en fika med Tammygirl i humanisthusets fik. Även kallat: "The humfajk." Åh. Svunna kära tider. Nog blir livet bättre och bättre, men det var också en fin tid. Universitetstiden! Jag ska dock inte fika annat än kaffe, för då kommer Polly att bli gaaaalen. Hoppas att folk har överseende med mitt barn om hon blir ett hungrigt monster.

Sedan blir det att gasa hem så att vi är i Skell lagom till middagen och nej, vi tänker inte laga mat. Det får bli hemköpt mat. Vad det blir vet jag inte, men om Isak får välja har någon öppnat ett strömmingsstånd i grannhuset. Det är nämligen Isaks våta dröm. Att kunna köpa stekt strömming när man vill ha hämtmat. Själv är jag inte jättesugen.

I veckan har ju Polly sprutat ur sig ord. Det måste självklart bloggas. Här kommer topplistan:


Ott (Igelkott)
Rumba (Ramla)
Kvack kvack (när hon ser en anka.)
Baat (Bart som i Bart Simpson.)
Seija (som farmor och farfars hund heter.)

Syrran är mycket aggressiv. Hon är arg för att Polly kan säga både "Titta Seija!" och "Bart däää" före hon kan säga moster. Men de gör väl helt enkelt mer bestående intryck än moster Johanna gör? :P

Jag skrev nyss ett inlägg som kan ha försvunnit, eller så ligger det ute nu och hänger i luften eller i cyberrymden eller något. Det handlade i alla fall om mina fantastiska elever. De är helt underbara. Det är säkert smekmånad än, men de är så sjukt roliga och ivriga. Diskuterar och ifrågasätter och gör sitt bästa. I love 'em. Jag kommer att leva länge så mycket som jag får skratta. Och lära mig. Inte fan visste jag vad blockflöjt hette på engelska förrän idag.

Imorgon tar svärmor med sig Polly hit. Det blir Skellefteåhelg för familjen Karlsson. Isak kommer på fredag. Det känns skönt. Inga polisbilar att oroa sig för när man räserkör mellan Bo Lidén och Umeå.

Syrran och Fredde tar väl hand om mig, men imorgon ska jag sova hos Karin och Anders igen. Jag har den bästa familjen. Både mina föräldrar, syrran och Fredde och Isaks föräldrar ställer verkligen upp för att det här pendlandet ska fungera för mig, Isak och Polly. TACK!


Avslutningsvis en dålig vits:

- Vet du varför Hitler aldrig svarade i mobiltelefonen?
- Nä???
- Han hade den på judelös.

Syrran lär sig nya ord:

- Och hon hade värsta finnklustret!
- Vad är det för något?
- Ja, men massor av finnar samlade på ett ställe.
- Okej. Jag har aldrig hört det ordet.
- Inte?
- Nej. Så om man väntar tvillingar har man ett barnkluster i magen?

men är väldigt söt ändå. Det här fotot har syrran tagit. Syrran som idag förlovade sig med sin Fredrik. Gratulerar!

Igår hade systeryster födelsedagskalas och jag och Polly närvoro. närvarade. Senare på kvällen stal min mamma och pappa Polly, så jag fick chansen att spendera kvällen i glada vänners lag. Efter hockeyförlusten och melodifestivalens andra och tredje och fjärde chans var känslorna blandade, men jag, syrran och Elin beslutade oss för att gå ut på Johanna i parken. Det blev en sjuk kväll. För det första blev jag uppraggad av en 20-åring som såg ut att vilja ta bort sig när jag avslöjade min ålder, att jag var gift och att jag hade barn. Stackaren trodde att det skulle bli vi och att jag var född 1985 i värsta fall. Jag fick i alla fall lära honom ett och annat om livet. Min syster råkade ut för en mycket tragisk 24-åring som undrade om hon hade haft roligt på sin julfest.

You give love a bad name tog verkligen fram det sämsta i Skellefteåutefolket. Jag var inte bättre än någon annan.

I taxikön kom så kvällens två höjdpunkter; Innervik och Rogga. Vi lärde först känna en snubbe som skulle åka till Innervik. Snubben var 40+ men hade fortfarande inte nått målbrottet. Det var den pipigaste röst jag hört sedan årskurs 6. Johanna undrade hur fan han hade råd att åka till Innervik med taxi.
- Äh, han är ju rik, sa jag. Han har ju en jättefin kappa. Det ser ju vem som helst.
- KAPPA?! pep Innervik.
- Eh... eller är det en rock kanske? undrade jag vänligt.
- Ja, det är det verkligen!
Herregud vad petiga folk är till och med på fyllan.

Behållning nummer två heter Rogga. Rogga är kring 60 och bor på Torsgatan i Skellefteå. Han var full som ett ägg när vi mötte honom i taxikön.
- Tjejer, tjejer, var ska ni? undrade Rogga.
- Till Norrhammargatan.
- Norrhammargatan! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN! peppade Rogga
- Nä. Det är ju vid läkarvägen, sa syrran.
- Jaha. Läkarvägen. Jaja. Det är ju lite fel. Men det spelar ju ingen roll.
Rogga var mycket besviken över AIK-förlusten och pratade en stund om det tills han återigen frågade:
- Var ska ni av om vi nu ska dela taxi?
- På Norrhammargatan.
- Norrhammargatan! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN!
- Nä. Det är fortfarande vid läkarvägen, sa syrran.
- Jaha. Läkarvägen. Nä det blir ju lite fel. Men det spelar ju ingen roll. Ah, pecis. (Jo, han sa pecis. Inte precis.)
Efter en stund dök ett Torsgatanboende par upp, så jag och Johanna lurade in Rogga i deras taxi och åkte ifrån den stackaren. Detta efter att han fem gånger utbrustit de numera bevingade orden:
- NORRHAMMARGATAN! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN!

En sjukt kul kväll. Jag ska snart schlagerblogga. Vi har fortfarande ingen dator, men jag är i Skellefteå till på onsdag så det finns möjligheter.