Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Magsjukan har casa Karlsson i sitt grepp. Dan har varit sjuk från förra söndagen till i torsdags och idag kräktes Polly när hon var på Knut och Ottos kalas. Tydligen kräktes hon över några av de (öppnade!) presenterna. Illa. Tack och lov gick alla presenter att rengöra och sprita så nu är de som nya. Stackars Polly och stackars Knut och Otto.

 

Nu har lilltjejen hög feber och alldeles precis somnade hon. Innan hon somnade frågade jag hur det kändes i magen när hon behövde kräkas.

Polly: Alltså, det var så konstigt. Jag stängde munnen när jag skulle spy, men då öppnade tungan munnen! 

Polly har under en längre tid lekt med mynt. Hon stoppar dem i sin spargris sparuggla och sedan häller hon ut dem i sängen för att stoppa tillbaka dem i sparugglan när leken är slut. Ikväll lekte hon samma lek och sa:
- Farmor säger att man ska stoppa pengarna under madrassen.

Sedan ringde jag Karin (farmor) och frågade om hon verkligen hade sagt det. Hon hade mycket riktigt gjort det, men mer för att upplysa om hur vissa människor förvarade sina pengar förr i världen. Några timmar senare gick jag upp på Pollys rum och fick en smärre chock. Hon hade slitit bort alla sängkläder från sängen, men det värsta var att hon även hade lyft av madrassen. Allt för att kunna spara sina pengar under madrassen. Herregud. Jag bävar nu för att hennes pengalek ska spåra ur och att vi alltid ska behöva starta ett sängfixarprojekt innan hon kan gå och lägga sig. Lite gulligt, men även lite jobbigt. Särskilt som hon kör med argumentet:
- Men farmor säger ju att man ska ha pengarna under madrassen!

För övrigt var Isak och Polly i Umeå i helgen och firade Sara som har fyllt 25 år. Jag var hemma med en febrig liten kille. Framme i Umeå överräckte Isak och Polly presenterna till Sara som klämde på ett av paketen från oss och sa: Vad kan det här vara då?
Polly var inte sen att svara: En gryta. Från Myrorna.

Jasi. Det är rart med barn.

Imorgon är jullovet slut och verkligheten återvänder. Det har varit två jättehärliga veckor med mycket lek och bus med Dan (numera 1 år!) och Polkadot. Dan sover som ett skruttigt skräp så vi hoppas att det går till sig innan vi båda börjar jobba. Den 31 januari börjar nämligen Dan på dagis och då vill det till att han sover för allas skull. Jag ska njuta av den sista tiden utan dagishämtningar och dagislämningar. Isak ska börja jobba på Balder, men det är oklart när han får börja där. Medan han gör sina sista veckor (månader?) i Norsjö blir jag rätt ensam på hemmafronten. Tur att det bara handlar om två månader som mest. Sedan kommer våren, sommartiden och tö. Dan på juldagsmorgonen.Busungarna i början på december.

Hur ska man tolka det när ens egen man sjunger så om en på ens 30-årsfest? Fast det var nog mest för att jag skulle bli irriterad på det amerikanska uttalet av femme fatale.

Here she comes, you better watch your step
She's going to break your heart in two, it's true
It's not hard to realize
Just look into her false colored eyes
She builds you up to just put you down, what a clown

'Cause everybody knows (She's a femme fatale)
The things she does to please (She's a femme fatale)
She's just a little tease (She's a femme fatale)
See the way she walks
Hear the way she talks

You're written in her book
You're number 37, have a look
She's going to smile to make you frown, what a clown
Little boy, she's from the street
Before you start, you're already beat
She's gonna play you for a fool, yes it's true

'Cause everybody knows (She's a femme fatale)
The things she does to please (She's a femme fatale)
She's just a little tease (She's a femme fatale)
See the way she walks
Hear the way she talks

På Isaks examensmottagning. Johanna och Polly sitter vid ett eget bord. Resten av gästerna (typ femton personer, majoriteten nära släktingar) sitter vid ett annat bord.

Johanna till Polly: Ska vi flytta oss till det andra bordet?
Polly: Nä, det är så mycket folk där. Spännande figurer.

I lördags hade jag en liten middag för att jag har fyllt 30 år. De bjudna var endast mamma, pappa, syrran, Micke, brorsan samt Isaks mamma och pappa. Ja och så Isak, Polly och Dan förstås. Ibland älskar jag verkligen att jag och Isak har hittat varandra trots att vi kommer från ganska olika familjer. Åtminstone kulturellt sett.

Karin (Isaks mamma) och mamma samtalar inför schlagerdeltävlingen som jag har bestämt att vi ska se.

Mamma: Vi såg faktiskt inte schlagern förra lördagen.
Karin: Nä, inte vi heller.
Mamma: Nähä, gjorde ni något speciellt eller?
Karin: Jo, vi var faktiskt i Stockholm och såg Trollflöjten.
Mamma: Åh vad spännande.
Karin: Gjorde ni något speciellt?
Mamma: Jo, vi var faktiskt på bio och såg Änglagård III.

Det känns skönt att jag kan ha en fot i båda kulturerna. Jag skulle förmodligen gilla både Trollflöjten och Änglagård III!

Idag, på Isaks födelsedag, är det 24 dagar kvar till BF. Lika många som luckorna i adventskalendern. Det är tur, för jag börjar vara så jävla less övervänt. Jag är tjock, trött och har ont. Jag blir grinig för att jag inte kan göra någonting utan att få ont, jag blir gråtig av hormonerna, jag blir störd för att jag inte kan sova mer än några timmar i stöten. Jag har världens mest fucked up dygnsrytm på grund av att min sömn är så upphackad. Jag känner mig som världens sämsta och tråkigaste mamma. Jag är helt enkelt kass och gnällig.

Alltså, jag vet att det här är dagens i-landsproblem. Det är naturligtvis helt otroligt roligt att det ska komma en bäbis. Jag längtar ihjäl mig! Då kommer allt det här slitet att ha varit värt det, men jag kommer aldrig att försätta oss i en liknande logistisk mardröm som denna under en graviditet men om det mot förmodan blir ett till barn någon gång i framtiden kommer vi att ha bättre förutsättningar än vad vi har haft nu.

Jag försöker vara nyanserad. Som ni ser.

Igår sa Isak dagens sanning: "Alltså graviditeter är inte så jävla roliga. Den första var ju som spännande, men den här är ju bara en evig väntan."

Ja. Det är ju fantastiskt att få vara gravid, men andra gången är inte lika magisk, för man hinner sällan tänka på att det är gravid man är. Magen är bara i vägen när man vill göra roliga saker med det barn man redan har. (Läs: Polly.) Dessutom har man varit med om samma sak en gång och även om det är lika roligt att vi ska bli föräldrar som förra gången, är vägen dit inte lika ny och häftig. Den här gången har jag längtat mycket mer efter real snus, opastöriserad ost och några glas vin en fredagkväll. Främst längtar jag massor efter att kunna leka utomhus med Polly i mer än fem minuter. Det löns liksom inte gå ut om inte Isak är hemma, för jag får ont direkt och ramlar jag i en snödriva tar jag mig förmodligen aldrig upp igen. Jag är en skalbagge med valkagge.

Jag längtar efter att orka vara social och inte bara tjocka i soffan framför random tv-program.

Bäbisens arrival kommer självklart att bli lika häftig som första gången. Kanske kommer vi att kunna ta in att vi har fått ett barn lite bättre. Förra gången tänkte jag mest på att Polkan luktade sjögräs och att jag skulle försöka undvika att tappa henne i golvet eller glömma henne någonstans. Förhoppningsvis kan jag och Isak vara lite mer proffsiga än när Polly kom till världen.

Jag försöker vara positiv och tänka på hur mysigt det blir när det här är klart. Det är ju inte sååå länge kvar ändå.
Jag tycker bara att det börjar vara jobbigt att bära den i magen. Jag vill bära den på andra sätt nu, för jag längtar efter den. Vem bor därinne? Hur ser den ut? Jag är nyfiken!

All I want for x-mas is förlossning. Men gärna i efterskott. Typ 1/1. Fast den är välkommen när den känner för det.

Polly vill inte följa med mamma till mammas kompis och hittar på världens sämsta ursäkt för att få stanna hemma:
- Polly ont i klänningen.

Jag ringde inte sjukvårdsupplysningen.

För två år sedan hade jag värkar, fast det visste jag inte om. Sedan föddes Polly 03:12 den 29/6. Coolt!

Semester är fantastiskt. Semester till den 16/8 är fantastiskt! Även om jag kommer att sakna Bolidenskolan så ska jag njuta något oerhört av den här sommaren och inte ha ångest inför hösten. Det som sker sker och hur det än blir med jobb kommer vi inte att svälta ihjäl. Jag har rätt att stämpla och Isak kan gå upp i procent på sitt Umeåjobb om det skulle behövas. Men helst, helst vill vi så klart jobba som lärare. Gärna i Skellefteå. Lite tufft när det är 50 lärare som varslats i kommunen så klart. I princip omöjligt, men vi hoppas hoppas hoppas att vår slogan "För rätt människor finns det alltid jobb" fortsätter att stämma. Vi är duktiga pedagoger. Till slut måste det pay off.

Vi bor i hus i två veckor nu medan svärfars är i Frankrike. Det är jättemysigt. Jag skulle inte vilja bo i hus året runt, men två veckor på sommaren passar perfekt. Håll utkik i norran imorgon!

Igår var familjen Karlsson bjudna på kalas i Umeå hos Sara (Isaks syster) som fyllde 23 år. Det var en mycket trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. Vi lämnade Umeå vid 19.30 då Polly blev ovanligt gnällig redan vid 19-tiden. Vi trodde inte att det var någon fara, bara att hon var trött och ville hem. Ack så fel vi hade.

När vi kom till Djäkneboda, en mil norr om Sävar ungefär, sa Isak:
- Hon kräks.
Jag: Va?
- Hon kräks.
Jag: SKOJAR DU?
Isak: Nej, jag skojar inte.

Pollys farmor Karin var med om att Polly kräktes blodpudding en hel bussresa mellan Umeå och Skellefteå i höstas och nu var det vår tur att erfara fordonsspya. Vi stannade på Bilisten i Bygdeå och sanerade barn, bilbarnstol och oss själva. Jävlar i min låda så mycket spya en liten kropp kan producera. Det var en pöl av spya i bilbarnstolen. Killen på macken var jättesnäll i alla fall. Annars är ju Bilisten mest känt för att ha det äckligaste mackkaffet av alla. Nu ska de få lite upprättelse av mig i denna blogg. Bra service hos Bilisten i Bygdeå! (Men jävligt äckligt kaffe.)

Efter det fick vi stanna en gång före Lövånger och två efter för att rengöra barnet och fadern. Polly spydde en gång till efter det, men då fanns det inget kvar i lillmagen så Isak lyckades fånga upp alltihop i sin spypåse. Det stank spya i hela bilen. 11 mil i kräkos är inget jag rekommenderar.

Väl hemma fick Isak (fast jag erbjöd mig!) skölja av allt kräkigt. Han påstod att han "är bättre på det." Oh well, jag opponerade mig inte! Jag gick och la mig med kräkbarnet som somnade efter en stund och sedan dess har lilla pyret mått bra.

Idag ska jag arbeta, som den lärare jag är och Isak ska åka till sin mor och låna tvättmaskinen. Om ni undrar varför är ni inte begåvade.

För precis ett år sedan fick jag och Isak i detta nu ett rum på BB. Klockan 03.12 hade Polly fötts och vi hade suttit i ett rum på förlossningen och bara varit helt tafatta. Det är svårt att fatta att hon funnits så länge och att vi inte var föräldrar före det. Grattis, lillgrisen. Ja må du leva uti hundrade år!