Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

som Tammy brukar kalla mig.

Igår döptes Nike Ester Amaltea och jag blev gudmor. Som gudmor var man tydligen den som häller upp dopvattnet och den stora frågan var: Hur mycket ska jag hälla och hur fort? Jag blev seriöst jättenervös.
- Nu räcker det, sa prästen.
Pinsamt.

Annars hade jag grava problem med P-Å igår och det har inte riktigt släppt, men det är bara att se glad ut.

Festivalen ikväll. Blir det regn bangar alla. Då blir jag sur.

Igår natt döpte jag om mina kollegor till Eva Af Skum, Margareta Af Föring och Annika Tele Von Sex. De heter egentligen något annat i efternamn. Brogården är kul och jag försöker hålla P-Å i schack, även om det inte alltid är lätt.

Imorgon ska vi välja Isses outfit for the wedding. Som smakråd tar vi med oss Kakan (mama även kallad.) Sedan ska vi ragga doppresent. Det är ju löning! LÖNING! Smakar finfint. Som garnerad frukt med sockerkaka. (Internt.)

Isak på Sofia och Anders bröllop till en av gästerna (hotfullt och aggressivt): "JASÅ! Du blev också bjuden, Ola!"
Det var inte Ola. Vi vet fortfarande inte vem det var.

Rolig lek: Stoppa ett geléhallon i käften och sug bort sockret. Stoppa sedan det ickesockrade geléhallonet i näsan. Se vem som ur näsan kan snärta iväg geléhallonet längst. Denna lek lektes på midsommarafton av de som närvarade i Årrenjarka (ej undertecknad). Mamma var enligt säkra källor (syrran) sjukt bra trots att hon tyckte att det var mest förnedrande av alla. Pappa sög.

Mindre rolig lek: Leta daggmaskar i regnet. Utan att räkna vem som hittade flest.

Ikväll börjar jag jobba på Brogården. 21-07. Detta innebär att jag får dubbla löner nu i juni och i juli. I augusti bara från Brogården halva månaden trodde jag. Nu har Sävar anställt mig över sommaren så detta kan innebära att jag blir rik som ett troll, men jag är inte säker. Om jag hoppar av lycka? Nej, jag surar över att jag eventuellt hade kunnat vara ledig i sommar, för det hade jag banne mig varit värd. Jag har aldrig haft semester och latat mig på somrarna. Det ska man vara stolt över. Jag är inte den som tackar nej till jobb även om jobbet inte är roligast i världen, men detta måste ändå vara att överdriva. Jobba när man redan har lön! Jag är en idiot. Skjut mig, någon! Jag kommer att vara utbränd före 30.

Tips: Raskens sänds i repris på SVT. Ingen får missa det.
- Eda lilla?
- Ja, va e de Raskens?

Jag hoppas att Isak aldrig får kallbrand. Det vore mycket olyckligt. Han har nämligen världens sötaste tår.
Isak klippte faktiskt tånaglarna i trädgården igår. Det var äckligt.

Vi är hemkomna från Anders och Sofias mycket trevliga bröllop. Ceremonin var vacker och genuin och de var vansinnigt vackra! Anders hade en fisk i huvudet i början, men det redde upp sig. Jo, fisken hängde från taket och Anders är lång. :)

Festen var kanooooners. Jag hade hur roligt som helst och hann bonda med alla omöjliga möjliga människor. Det visade sig att Sofia och Anders känner riktigt bra folk. Bland annat Anders långhåriga morbror. Vilken kille. Bara det att han har skotthål i sin Jeep. Bara det att han har en Jeep!

Sofia var så vacker. Det var galet. Jag grät lite när Anders bror höll tal, men jag lyckades hålla mig ganska bra annars. Tur för mig som inte hade vattenfast mascara.

Inatt var Isak (king of the dancefloor) rätt full och sa: Vi måste prata, Idha. Vi måste prata!
- Om vad?
- Om hur jävla bra vi är, du och jag!

Hybris tror jag att det kallas. Eller så var det bara rena (rama) sanningen.

Svägerskan Sara kommer hem från ett arbetspass och ropar att nu nu nu. Alla vet. Idag vänder det. Från och med idag blir det mörkare ute och jag har inte ens märkt att sommaren har börjat. Visserligen är det ganska grötigt i huvudet nu. Inte manna. Risgryn. Men ändå!

Det är sedan 50 minuter tillbaka midsommarafton. Alla kommer att vara klapp kanon imorgon, men inte jag och Isak. Vi ska på bröllop i Sundsvall på lördag och måste åka tidigt så imorgon firar vi med svärmor, vilket faktiskt bara känns skönt och bra. Det är ju så jobbigt att vara full. För att inte tala om att vara bakis. Nu tänker alla: "Äh, ni ska ju på bröllop på lördag så ni får ju ändå vara fulla i helgen." Planen är dock att ta sig från Sundsvall rätt tidigt på söndag för att städa läggan i Umeå. Eventuellt får vi folk som bor där. Dessutom vill jag gärna uppleva bröllopet, då brudparet betyder mycket för mig. Alltså: Jag har blivit gammal. Eller så är jag bara trött på fest, vilket torde vara sunt.

Nu blir det vinter igen och banne mig; det känns förjävligt!

Vi har valt vigselring idag. Den är så fin och inte alls prinsessaktig, för det vill jag verkligen inte ha. Den är det allra senaste. Futuristisk och fin och mycket kärlek.

Isak kunde så klart inte hålla sig seriös när vi skrev under hindersprövningspapperen.
- Öh, har jag sagt att jag egentligen är en tjej?
- Men skriv på nu, Isak.
Isak viskar: - I am your father.

Helt omöjligt. Jag är äldre.

Skellefteå är så mycket sommar för mig. Det är något romantiskt över schtaan så här på sommaren. Allt är vackert. Det gör inte ens något att det regnar.

Ja, datorn har totalpajat som många av er vet, och jag har inte haft tid att blogga från jobbet förrän nu. I sommar kommer jag inte att ha någon dator tillgänglig förutom på jobbet och hos svärfars, men jag ska verkligen försöka uppdatera bloggen så ofta som möjligt.

Igår gick vi ut med arbetslaget och det var mycket trevligt. När vi kom ut från News, lite runda under fötterna och med varsin cigg i munnen, gick tre av mina elever förbi.
- Va?! Röker du?
Jag gjorde exakt som eleverna gör, det vill säga gömde ciggen bakom ryggen, som ett sista försök att rädda mitt goda anseende. Det var så klart för sent. Så nu vet jag vad jag ska göra i höst. Berätta att det var en engångsföreteelse. För evigt. Amen! Pinsamt, pinsamt, sa Pär Parbring.

Det är bara två månader kvar till bröllopet och vi längtar väldigt mycket, jag och Isak. Några har ringt och anmält sig och några har så klart tackat nej. Det verkar till exempel bli ganska tunt från min släkt och Alex, Mackan, Erik och Tor kommer tyvärr inte. De är fast på olika platser i världen. (Norge och London närmare bestämt.) Vi var lite rädda att det skulle bli för trångt, så nu behöver vi inte oroa oss så mycket för det längre.

Man måste så klart ringa och anmäla sig eller förtydliga att man gör en anmälan när man träffar mig eller Isak. Många häver ur sig: "Vi kommer", men det behöver understrykas så att vi är säkra på att vi har förstått. De blivande makarna Karlsson är lite tröga.

Jag går på "semester" måndag eftermiddag. Eller ska jag säga: Från lärare till vårdbiträde? Det känns inte jätteinspirerande att byta från världens roligaste jobb till ett helt okej jobb, men jag behöver pengarna. Jag och Isak kommer att bo i världens mysigaste lägenhet i sommar, vilket är mycket positivt. Kom och hälsa på i Skellhell!

So long så länge! Nu ska jag städa mitt skrivbord.

Åh vad det är skönt när mitt Umeå är grönt. Sakta vi gå genom stan. Ibland tänker jag på Monica Zetterlund. Vissa dog i dödsvågen. Monica i dödslågan. Det är tungt, alltså. Men cred att dö för att man råkar fimpa i sängen. Det är rock n' roll.

Jag och Isak firar SJUÅRSDAGEN ikväll. Vi har varit tillsammans i ett helt skolbarn. Snacka om reeeeal löööööv. Ja, det är härligt att fortfarande vara dyngkär efter så här lång tid. Det blir tapas (tack för presentkortet, A-L och Tomas) och sedan mys på någon uteservering.

Nu ska jag snart chippa hem från skolan. Jag har betygspratat med eleverna idag och kände mig som en bödel. Min företrädare lyckades slå världsrekord i att sätta höga betyg. Jag fick äran att sänka dem. Tack så jättemycket.

Utvärderingarna var fina. Jag blev rörd och nöjd. Jag kommer att sakna ungarna i sommar. Jag kommer att sakna allt med mitt jobb i sommar.

So long, soldiers.

Igårkväll när jag slog igång vår brinnande dator kom det upp en blå ruta på skärmen. Det stod att windows inte kunde öppnas av säkerhetsskäl. Sedan stod det exakt vad jag skulle göra för att windows skulle kunna öppnas. Jag följde instruktionerna, men den blå rutan fortsatte jaga mig. Isak försökte, utan resultat. Ibland saknar jag tiden före datorerna. När det bara fanns penna och papper. När det bara fanns lojalitet och vilja att hjälpa till.

Tamaras datorknapp "Skit i det, gör det ändå!" hade kommit väl till pass igår. När ska du uppfinna den?

Vi åker till Skellhell ikväll för att kolla in ettan vi ska bo i i sommar samt fira min fader på 53-årsdagen. Vi är lediga imorgon. Hipp hurra!

Dags att sätta betyg och allas användaruppgifter fungerar perfekt, utom mina. Jag har kontaktat rätt människa, som inte heller förstår vad som är fel. Hon jobbar på det.

Vår herre borde verkligen känna till att jag hatar när datorer krånglar. De krånglar alltid och jag saknar tålamod när det gäller datorer. Jag blir helt galen och skriker åt datorn. Jag slår på datorn ibland. Det händer att jag skriker åt första bästa människa för att jag blir så arg.

Varför kan det aldrig fungera på första försöket? Varför? Varför?

En tjock dansk springer in på planen för att knocka domaren. Dagen efter säger han:
- Jag är oskyldig, men jag kommer inte ihåg någonting.

Hur fan vet man att man är oskyldig om man inte kommer ihåg någonting?

Det var helt rätt att bryta matchen. Det var  även helt rätt att tilldöma Sverige segern med 3-0. Hade Danmark innan matchen sagt att de inte kunde garantera säkerheten skulle Sverige också ha vunnit med 3-0. Walk over.
Däremot hade det varit kul att vinna på straff. Det hade varit mer värdigt och det hade varit mer spännande.

Lars Lagerbäck är en idiot, han också. "Jag tycker att vi skulle ha spelat färdigt." Supportrarna skulle alltså ha fått sin vilja igenom? Ljungberg skulle ha fått gå ut där och slå straffen kall. Idiot!