Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Magen är nog lite bättre om än inte bra. Det gick bra att jobba onsdag, torsdag och fredag. Igår var jag och Isak på Uffes disputation. Uffe var kingen! Särskilt när han sa följande till opponenten:
- Ja, hade man läst den empiriska delen NOGA hade man ju vetat det.
Opponenten blev högröd i ansiktet. Det var också väldigt roligt när Ulfs mobil ringde mitt i alltihop. Festen var kul. Jag och Petter buggade som gudar. Eller i alla fall Petter. 

Jag borde skriva c-uppsats. Samtidigt säger doktorn att jag ska vila så mycket jag kan. Vila så mycket man kan är svårt. Hur mycket kan man egentligen vila? Från vad? Vad har jag tid att vila ifrån?

Jag hade en jävligt snygg klänning igår i alla fall. Det lovar gott inför nästa vecka som är späckad med arbete. Utvecklingssamtal hela veckan. You won't see me guys! Sedan är det påsklov. Välbehövligt för Lindquists mage.

När jag känner mig riktigt stressad, som inför denna vecka, brukar jag tänka på vad Erika Andersson sa vecka 43 i 3:an på gymnasiet:
- Om vi överlever den här veckan kommer vi aldrig att dö.
Jag kan alltså inte dö, för jag överlevde vecka 43 1999. Ibland tänker jag även på straffavgörandet i Rönnskärscupen 1997. Jag satte straffen. Det var mycket mer pressat än att fixa fyra tolvtimmarsarbetsdagar med magkatarr.

Go Schyman: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1032077,00.html

Alltså, om det är någon (eller några) som tror att bröllopssidan gäller som inbjudan så har ni fel. Tror ni att jag lägger ut den på bloggen om den ska räknas som inbjudan? Jesus christ. Fick just skriva ett: "Eh-men-du-är-inte- bjuden-mail." HAHAHAHAHAHAHA. Jaja. Nu har jag klargjort detta. Man är bara bjuden på festen om man får ett skriftligt inbjudningskort med posten!

Jag har nu sett två och en halv del av "Ordförande Persson." Många jag känner är skitupprörda. Ja. Alltså jag vet inte varför Persson ställde upp på att bli filmad. Det kan man ifrågasätta. Men jag är helt övertygad om att Carl Bildt, Gudrun Schyman eller vem som helst (om förutsättningen är att de hade gått med på att filmas under en tioårsperiod) skulle ha sagt något taskigt om någon. Jag tycker att Persson är ganska rolig. "Jag tycker synd om killen." HAHAHAHA. Alltså visst, han har ju fel om Carl Bildt. Rejält fel, men det är ändå roligt att han delar med sig. Man kan kanske undra varför han vill ge oss tittare en massa information om Arafat och Clinton och så vidare, men sååå farligt är det väl inte? Jag tycker att han framstår som rätt kompetent ändå. Det politiska spelet. Det är bara tjyyyyyv- och rackarspel. 

Angående Mona Sahlin: Visst, han säger att hon inte är en tänkare, men han creddar ju henne i nästa sekund och pratar om att han och hon har olika kvaliteter. Vad är problemet? Va? Tycker ni att påhoppen på Persson är rimliga? Jag tycker att de är helt sjukt överdrivna och då ska man komma ihåg att han snackar rätt mycket skit om min stora kärlek, Gudrun Schyman.

I nästa avsnitt ska han tydligen kritisera Brors, DNs krönikör. Det ser jag fram emot!

Min syster är jävligt rolig. Jämt. Hon var in på min och Isaks bröllopssida häromdagen. På sidan står det: Klädsel: Kavaj. Syrran lämnade ett upprört meddelande:

Klädsel: Kavaj? Jag tänker då inte ha kavaj på mig! Visst får jag ha något annat?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Johanna, trodde du att man skriver ut kvinnornas klädsel? Trodde du rentav att du skulle vara tvungen att bära kavaj? Eller skojade du? Nåja. Jag skrattar och det är huvudsaken.

Jag har magkatarr och stressmage i härlig kombo. Inatt har jag sovit en timme. P-Å är i farten igen. Som vi hatar Per-Åke. Han borde inte få leva.* Jag är hemma från jobbet idag. Det var jag även i fredags. Nu väntar jag på att någon på Ålidhems vårdcentral ska ringa upp mig. Klockan 08.25 ringer vi, sa den sega tantrösten. Jag gissar på 10.15 i bästa fall och då kommer samtalet att låta så här om jag får bestämma:

- Men hörru det där är inte akut.
- Nähä, var ska jag ringa när det inte är akut då?
- Till din läkare Lena Stigbrrrrrrrrrrrrrand.
- Men hon har bara telefontid fredag förmiddag.
- Jaha. OCH? UND? AND?
- Flerspråkig sjuksköterska? Spännande, idiotjävel. Vet du hur jävla dum i huvudet du är? Du är så dum så dum så klockorna OCH kossorna stannar. VAR FAN SKA JAG RINGA?
- Till din läkare Lena Stigbrrrrrrrrrrrrrand.
- Som har telefontid på fredag?
- På fredag, ja ja, I'm Ingrid from Sweden, ja ja ja.
- ÄT SKIT ditt acnefejs!

Tyvärr kommer inte jag att få bestämma, så det kommer att låta så här.
- Men hörru det där är inte akut.
- Nähä, var ska jag ringa när jag inte håller på att dö då?
- Till din läkare Lena Stigbrrrrrrrrrrrrrand.
- Men hon har bara telefontid fredag förmiddag.
- Ja, så är det.
- Så jag kan inte få hjälp förrän då?
- Hur tänker du nu?
- Ja, att det inte finns någon som kan hjälpa mig förrän på fredag.
- Näe, just det, precis, jomenvisst, ja.
- Okej, då får jag tacka för hjälpen. (Ironiskt.)
- Varsågod. (Fattar inte ironi.)

LITE SENARE.
Nu har jag pratat med Ålidhems vårdcentral. Följande sades.
- Men hörru det där är inte akut.
- Nähä, var ska jag ringa när jag inte håller på att dö då?
- Till din läkare Lena Stigbrrrrrrrrrrrand.
- Men jag brukar gå till Lars-Arne, jag vill inte gå till någon annan.
- Jaha, men varken Lena Stigbrrrrrrrrrrrrrand eller Lars-Arne är här idag.
- Nähä.
- Men Lars-Arne har telefontid imorgon.
- Fast jag har lektioner på morgonen.
- Ja det är ju knepigt.
- Kan du lämna ett meddelande?
- Jaha. (Suckar.) Ja. Vad har du för personnummer?
Jag uppger mitt personnummer.
- Ja, jag lämnar ett meddelande då.
- Tack så mycket.
- Varsågod.

Inte riktigt som jag trodde, men fan nära! Ni som ska bli sjuksköterskor: Bli inte så jävla sura och tråkiga och inkompetenta som de på Ålidhems vårdcentral. Syrran: Snälla börja jobba som syrra (höhö) på Ålidhems vårdcentral så jag får någon trevlig person att prata med!

*P-Å = panikångest. Döpt av Tammy! Ett bra namn. Jag gillar människor som kan etikettera åt mig.

Nu har jag och Isak en bröllopssida: www.brollopstorget.se/brudpar/idhaisak

Jag är full, men trots att jag är full vet jag att Tea, guddottern, är det sötaste som finns. Trots att jag är klapp kanon stavar jag rätt. Trots att jag är rätt kan jag sjunga: The auld triangle went jingle jangle all along the banks of the royal canal. Hoppas att det blev rätt!

Livet börjar här och nu. Idag finns bara jag och du. Jag vill lämna det som var. Vågar du, vågar jag. Livet börjar här och nu. Det bästa i mitt liv är du. Jag vill leva här idag. Vågar du, vågar jag. HAHAHAHAHAHAHAHA. Jag är verkligen KLAPP KANON!

Livet börjar här och nu. Idag finns bara jag och du. Jag vill lämna det som var. Vågar du, vågar jaaaaag. Livet börjar här och nu. Det bästa i mitt liv är du. Jag vill leva här idag. Vågar du, vågar jag. Vågar du så vågar jag. Vågar du så vågar JAAAAAAAAG.

Jag minns en lärare jag hade i 6:an som tvingade oss att sjunga följande:
Å då kom hajarna, HAJARNA, HAJARNA, HAJARNA
Å pappa haj dudududududu (låta grov)
Å mamma haj dudududududu (låta mammig)
Å morfar haj dudududududu (låta ännu grövre)
Å bebis haj dudududududu (låta barnslig.)
Och så vidare.

Vi fick även sjunga:

Å Hedvig är här
å Mattias är här
tänk så roligt att Ronnie är här!
Tack och lov!
Å i vårt glada lag så har vi
Frida här idag.
Tänk så roligt att Lovisa är här.

Sedan började låtjäveln om tills man hade nämnt alla i klassen. Vi sjöng även:

Har du hört historien om fönsterkroken Niklas?
Han sitter i sin fönsterkarm och väntar på att vickas.
Öppna mig och öppna mig och öppna mig jag väntar.
I KANON!

Vad fan tänkte hon med? Vi ville ju sjunga White lion och Guns N' Roses och sådant. Gud vad vi avskydde musiken i 6:an. Alla saknade den riktiga musikläraren, Bengt, jättemycket. Fuck you, outbildade lärare!

Snart ska jag ha mina utvecklingssamtal. Vecka 14. Det är vecka 12 nu, för er som inte är lärare. Fan vad nervöst, men jag kommer att kicka ass. Jag rockar fett.

Min sambo spelar magic med sig själv sjukt ofta. Det är nästan så att jag undrar om han är normal. Är han det? Peck? Linus? Aaro?

Jag vill ha helg. Har inte haft helg sedan helgen före denna helg. Det är skitlänge sedan. Hurra förresten! Linus pappas disputation räknas som fortbildning för mig. Fan vad lyxigt! Jag får ledigt! Ja, men det är ju fortbildning. Hallå ällääääääär! Han har en mailadress som slutar på educ.umu.se och då är det fortbildning!

Jag måste börja blogga när jag är full. Som Aaro. Det borde gå bättre än detta. Det enda jag har i huvudet är lektionsplanering, utvecklingssamtal, elever, utvärdering och kriterier. Jag bryr mig sååå mycket om mina elever, de är helt underbara. Tyvärr hjälper inte det när man ska blogga. Tur att jag ska bli full på fredag.

Åh när ni tar saken i egna händer
åh när ni gör som de på TV gör.
Då ska ni se att livet får en ny kick!
Prova deras sköna trick.
Åh när ni rycker fram
och gör allt själva,
åh när ni släpper lös i fantasin
är det inget att skämmas för,
grannen gör nog likadant.
Upp med nävarna, kör hårt,
ni ska se att det går (det går det går det går.)
Ni ska se att det går!

Det är det man normalt sett gör när man har urtråkigt och är ensam. Jag skriver ett skittrist blogginlägg istället som helt saknar struktur. Spännande.

Fortbildningen i Östersund var bra framtill hemresan. Jag och min kollega klev på bussen klockan 15.45. En och en halv timme senare hade vi kunnat vara döda eller åtminstone ganska skadade. Detta hände: Jag och min kollega satt längst upp i en dubbeldäckare och diskuterade helgen när vi plötsligt hörde ett sådant där sladdljud som man hör då och då när man åker buss. Det är aldrig någon fara, men man rycker till lite. Tyvärr gick inte sladdljudet över. Jag tittade ut och såg att bussens hjul hade kört igenom snövallen och slirade i ingenmansland, på väg ned i diket. Då kom lutningen. Bussen började luta så mycket att jag låg klistrad mot rutan med min kollega över mig. Alla skrek och hade panik. Marken kom närmare och närmare och jag hann tänka följande:
- Jag vet var den där grejen som man krossar rutan med sitter. Busschaffisen har hunnit bromsa in en del - positivt. Jag sitter jävligt pissigt till nu, men det är åtminstone inget träd härutanför, bara snöig mark. Sedan hann jag även tänka: Fan det är nog kört oavsett.

Vi slirade på två hjul väldigt länge. Naturligtvis handlar det om sekunder, men vi pratar säkert sju sekunder som kändes som flera minuter (klassiskt men sant.) Tyngdlagen borde ha gjort sitt. Lutningen var så kraftig att jag inte kunde göra annat än att ligga mot rutan och se marken komma närmare och närmare. Då hände det. På något vis kom bussen på rätt sida snövallen och rätade upp sig. Bara så där. Killen framför mig sa:
- Alltså det var egentligen kört, men något yttre måste ha påverkat så att vi tog oss upp igen, för det ska banne mig inte vara möjligt. Vi var ju på väg mot marken i ett ganska hyggligt tempo.

Busschauffören stannade bussen, lät lugn (men skärrad) på rösten och sa:
- Ja, det är jättehalkigt men snövallen räddade oss.

Sedan körde vi i 50 kilometer i timmen och jag var livrädd, kunde inte slappna av alls. När som helst skulle vi välta och alla skulle dö. Alla ringde hem till sina nära och kära, även jag, men ni vet ju hur Isak är. Han tyckte mest att jag var fånig tror jag, tills han upptäckte att det var en dubbeldäckare och såg var i dubbeldäckaren jag hade suttit. Då blev han storögd och väldigt snäll.

FY I HELVETE. Det var så vansinnigt äckligt. Jag är lite småskakad än tror jag och det är nästan så att jag blir lite religiös när jag tänker på det. Jag älskar många av er, läsare. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Jag är så oförskämd.

Hälsningar och kram!
Idha

PS: Korten till Las Vegas (den sjuka sjuka tandmässan där mina bilder ska tävla) är nu färdiga. Vill ni ha länken till bilderna får ni kontakta mig. Vill inte lägga ut den på bloggen...

Nu har det hänt IGEN! Jag har blivit tagen för elev IGEN! Denna gång av syokonsulenten. Temadag på skolan, jag och Jonas ansvarade för en grupp elever och följde dem till information inför gymnasieval med syon. Jag höll upp dörren för eleverna och satte mig sedan längst bak.
Syon: Ja, jag har några gymnasiekataloger över. De räcker inte till alla, men ni får väl titta två och två.
Syon gav mig en gymnasiekatalog som jag raskt skickade vidare till en elev.
- Varför gör du så där? frågade syon.
- Ja men jag behöver ju inte titta.
- Varför inte det då? sa syon.
- Därför att jag är lärare.
Alla elever började skratta, vilket gjorde att syon trodde att jag var en elev som drev med henne. Men härligt. Jag var tvungen att börja samtala med en elev om seriösa saker så att syon skulle tro på mig. Till slut gjorde hon det. Hon blev även skittrevlig. Så klart.

Hur jävla svårt ska det vara? Jag är elva år äldre än ungarna. TITTA EFTER. Det syns om man tittar efter. Jag var till och med lång idag i mina högklackade skor. Säkert 1.72. BLÄÄÄ.

Efter föreläsningen påminde en av mina elever mig vänligt om att "vi har NO-prov på fredag." Jag lovade honom att jag skulle plugga stenhårt...

Lärare, mattant, syo. Snart är det väl någon rektor som undrar varför jag får lön för att gå på högstadiet.

Men där ser man. Rainbow star hade nummer 20. Den syntes liksom inte. Jag fattar ingenting. Har jag blivit galen? Rainbow star. Cause you are cause you are what you are. A shining rainbow star. Be exactly the way that you are.

Unknown artist - Untitled var inte Rainbow star med Regina Lund. (VAR FÖRSVANN DEN?) Det var Pernilla Wahlgren - Piccadilly circus. Visste ni att hon har gravidklåda? Pernilla, alltså.

Alltså, ingen lyssnar på så sär musik som jag.

Playlist:

1. Markoolio och Linda Bengtzing - Värsta schlagern
2. Sanna Nielsen - Vågar du vågar jag (Jag vet inte varför, den blev klämmig så fort jag slapp se fanskapet.)
3. Sound of music - Alexandra
4. Hannah Graaf - Naughty boy
5. Silvia Night - Congratulations
6. Carola - Evighet
7. After Dark - (Åh) när ni tar saken i egna händer
8. Andreas Johnson - A little bit of love
9. The Ark - Calleth you, cometh I
10. Caroline Wennergren - A different kind of love
11. Jessica Andersson - Kom
12. Jim Jidhed - Kommer du ihåg mig? (HAHAHAHA, minns någon den? Från 1991.)
13. Magnus Carlsson - Live forever
14. Magnus Uggla - Vi ska till VM
15. Linda Bengtzing - Jag ljuger så bra
16. Måns Zelmerlöw - Cara mia
17. Regina Lund - Rainbow star
18. Sebastian Karlsson - When the night comes falling
19. The Ark - The worrying kind

JAG VET! Jag är sjuuuuk.

Japp. Nu drar jag på skidtripp igen. Denna gång till Bygdsiljum med los alumnos. Det kommer förhoppningsvis att bli väldigt roligt. Åter onsdag eftermiddag.

Rubriken tillägnar jag naturligtvis Petter och Kajsa only. :)

Att tjädra, verb, betyder att ge sig ut på vägarna och köra ihjäl så många tjädrar man bara kan. Isak tjädrade nästan på väg till Tärnaby.

Strax före Lycksele fick vi syn på tre fåglar. En låg på vägen - död. Två stod bredvid och sörjde. Vad gjorde Isak? Jo. Han var för det första jävligt nära att köra på en av de levande tjädrarna. Tack och lov lyckades han dodga denne, men körde istället över tjäderliket som faktiskt innan det var ett vackert lik. Vilken chock för de sörjande. Jag skulle inte bli glad alltså! Där sitter man vid vägkanten och sörjer sin kompis när någon blådåre först nästan kör över en själv och sedan skoningslöst krossar ens döda kompis! FY FAN!

Tärna var fantastiskt. Vi hade vansinnigt roligt. Jag och Mandy blev dock uppvaktade av ett riktigt sär. Han var från Holmsund, luktade smältost (ja smältost, inte smält ost), var förmodligen oskuld och hade hyrt en sexbäddarsstuga åt sig själv. Tragiskt.


SCHLAGER:

The Ark var överlägsna. Marie Lindberg var inte så dålig som jag mindes henne, men ändå inte särskilt bra. Varför fick Sebastian inga röster av folket? Varför kom Tommy Nilsson sist? Han borde ha kommit näst sist. Sämst av alla var nämligen Anna Book. I den hårda konkurrensen visade det sig att Samba sambero suger fett. Synd att den inte sög fett från just Anna.

Nu drar vi till fjällen med Amanda och Jimmy. Här ska skidas och after skias som aldrig förr. Naturligtvis kommer vi inte att missa melodifestivalen på lördag bara för att vi är i fjällen. Inget får komma i vägen för den.

Jag vill också ta tillfället i akt och berätta att jag har blivit gudmor till Amaltea. Jag blev så rörd att jag tackade för UPPDRAGET! Inte för förtroendet eller något annat vettigt. Nej, uppdraget. Amaltea är det sötaste uppdraget i världen.

Nu är det bråttom bråttom. Vi är inte färdigpackade! Söndag är jag tillbaka i Umeå igen.

Ibland när jag är på stan (som idag) brukar jag låtsas att jag är en väldigt blid person. Jag säger "oj" jättetyst när jag råkar stöta i någon, ler jättemesigt när en bil stannar vid ett övergångsställe för min skull och har en alldeles ny, vän gångstil. Hur en gångstil kan vara vän? Ja, ni skulle förstå om ni såg mig. Jag spelar vansinnigt blyg när jag ska betala för någonting också.
- Åh tack så jättemycket, viskar jag och går  vänt därifrån. 

Spelar någon annan teater på stan?

Igår jobbade Isak natt. Idag jobbar Isak natt. Det var väldigt länge sedan jag tyckte att det var jobbigt att sova ensam men idag är det det och allt allt allt är AFTONHORANS fel! Ja. Aftonbladet kör en artikelserie om kvinnor och hjärtinfarkt och som före detta paniker klarar jag inte av information om sådant. Jag blir fullständigt knäpp och får panikattack på panikattack, särskilt som jag i början trodde att mina panikattacker var just hjärtinfarkter. Symptomen är ju skrämmande lika.

"Käksmärtor kan vara ett tecken på...."
Där har jag slutat läsa och gått helt in i den hjärtinfarkt jag upplever.
"Har du en släkting som dött före 62 i hjärtinfarkt bör du...."
GOGONGGOGONGGOGONG tickar hjärtat och inte på något Dirty Dancingfånigt sätt. Nu är det ambulans och dödendöden.

All logik säger förstås att jag inte alls ligger i riskzonen för att drabbas av någon hjärtinfarkt, men det hjälper inte mot det som händer inuti mig. Det är säkert jättebra att Aftonbladet informerar kvinnor om riskerna för hjärtinfarkt, men vi paniker klarar inte av det så kan de inte lägga in någon varningstext före artiklarna?  "Varning. Om du lider av/har lidit av paniksyndrom bör du inte läsa den här artikeln." Det skulle vara väldigt bra. Ungefär som med åldersgränser på bio. Det säger ju sig självt! För att få se vissa filmer måste man ha uppnått en viss ålder. För att få läsa en viss artikel måste man uppfylla ett antal kriterier. Jag uppfyller inte dessa! 

Jag blir så vansinnig less! Jag som har varit så duktig. Jag får så sällan panikattacker nuförtiden att jag borde få något slags diplom. Jag är numera friskförklarad, stark och vacker under dygnets alla timmar. Nåja. Jag kommer ihåg när det var så här (och ännu värre) varje dag. Man får vara glad för att det inte är så jävligt i alla fall.

Åh gud. När ska man någonsin bli som folk? När man är 50? Äh. Jag är ju trevlig i alla fall.

Vi ska äta fondue ikväll hos Andrea och Svante. Fondue och Andrea och Svante. Det är a match made in heaven. Det är ännu roligare att säga Andreas och Vante. Ändå är det ingen som säger det. Varför? Dessa stora frågor. Livets frågor. Man får så sällan några svar.

Andra chansen var en besvikelse. I ett startfält där Jimmy Jansson framstår som en riktigt duktig artist är det enkelt att vinna. Fastän jag egentligen inte hejade på någon är jag upprörd. Förutom Nanne tyckte jag att Sanna Nielsen och Sonya Aldén var klart vidrigast. Även om Jessicas låt inte var så bra kickar hon ju Sannas ass. Jaja, det är en melodifestival, men Sanna Nielsens koreografi var ju någon typ av aerobic basstöld och sjöng hon inte med 50-talsfilmröst? Pinsamt, pinsamt, sa Pär Parbring! 

Andra chansen åsido. Årets final kommer att bjuda på flera bra låtar. Visst, Ola Salo and crew kommer att vinna, men Andreas Johnsson, Sebastian och kanske även Måns har riktigt bra låtar som hade vunnit vilket annat år som helst. (Utom mot Carola som alltid är i en klass för sig oavsett vilken låt hon framför.)

Magnus Uggla lämnade efterfesten strax efter elva. Vad har hans medverkan i melodifestivalen givit honom? En semifinalsplats i andra chansen och en förtalsanmälan. Han riskerar två års fängelse för att han inför flera miljoner tittare har sjungit att han ringer efter en skum polack när han och frugan har tråkigt i sängen. Jag känner verkligen igen den här typen av gnäll för ingenting. Vi minns alla hockeyspelaren Per Ledins tjockpåhopp på Tommy Salo. Medlemmarna i De superfetas riksförbund (eller vad de nu kallar sig) blev übervilda och anmälde honom till någon nämnd av något slag. Har inte folk bättre saker för sig? Ska jag anmäla de som drar dum-blondin-skämt? Nä. Jag tänkte väl det.