Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Åh, varför är min dotter samma besserwissertyp som jag?

Polly kom och lade sig i vår säng inatt. Vid 02:00 började Dan smacka lite från sin spjälsäng, men jag var så trött så trött att jag tänkte att han banne mig får låta mer än så där innan det bjuds på någon tisseskvätt. Polly var mer på alerten:
- Mamma! Det är nån som skjiikej!
Jag: Nä, det är ingen som skriker. Lillebror smackar lite.
Dan börjar låta lite högre.
Polly: Mamma! Lillebjoj skjiiiikej! Han vill ha tissetåååta! (bröstvårta = tissetårta)
Jag går och hämtar Dan. På väg tillbaka till sängen tappar Dan sin bomullsmössa, men jag är för trött för att plocka upp den och tänker därför att han får tillbaka den när han har ätit.
Polly: Mamma! Bäbisaj måste ha mössa, annas fjyyysej dom!

Jag lever uppenbarligen inte som jag lär.

På förlossningen, mitt i en ganska smärtsam värk säger Isak:
- Gud vad störigt. Jag är liksom förkyld i bara en näsborre.

Ja, guuuuud vad jobbigt för dig. Själv har jag en 3400 grams människokropp som tänker borra sig ned genom mitt bäcken, men ennäsborresförkylningar är ju dödligt smärtsamma har jag hört.

Den beräknade förlossningen är den 7/1. Jag försöker verkligen ställa in mig på det datumet, men eftersom Polly var född by now (för bara två timmar sedan, men ändå) är det svårt att inte tycka att det här barnet är lite segt. Hur ska jag då känna om jag går över tiden?

En kompis fick sin första i 38+0 och kände precis så här när hennes andra inte kom förrän i 38+5. Som att hon hade gått över tiden och bara väntade. När jag då väntade mitt första barn tyckte jag att det var jättekonstigt att hon kände så, men nu förstår jag precis. Det är svårt att inte tänka att den här gången ska bli ungefär som den förra. Man har något att jämföra med och något att utgå ifrån. Förra gången fattade jag inte att jag kunde få barn före utsatt datum, så jag hann aldrig bli riktigt less på att vara gravid. Jag hann aldrig riktigt tänka att Polkan skulle komma vilken dag som helst. Hon bara kom.

Nu är det inte alls så. Jag väntar och väntar fastän det mycket väl kan dröja tre, nästan fyra veckor till innan bäbisen väljer att titta ut. Bortskämd - c'est moi!

Jag peppar mig själv med att jag vill att Isak ska bli färdig med sin C-uppsats före ungens ankomst och det är han inte än. Det vore också bra om barnet kom i januari. Men det är ju så tråkigt att väääänta.

Julen har varit fin och jag har sluppit förvärkar sedan dagen före julafton. Vi har fått en massa grymma klappar och Polly har haft jätteroligt både i Hjoggböle och på Grubbgatan.

Nä. Back to bed. Jag vaknar ofta vid 05 av molvärk och måste stiga upp en stund för att sedan sova vidare. Tur att jag har världens bästa man som låter mig sova när jag kan.

Mamma: Men åh. Hur jag än gör har jag en ful tofs mitt på skallen. Men det är klart. Det är ju bara jul en gång per år.

Ful till jul?

God jul alla bloggare och bloggläsare!

Syrran ringer.
Jag: Hej!
Syrran (andas ut): Åh gud. Jag trodde att du var på BB.
Jag: Varför det?
Syrran: För att du hade ringt så många gånger.
Jag: Nä, men jag hade bara tråkigt.
Syrran: Jag blir så nervös. Du får fan sluta föda barn.
Jag (oväntat upprörd): Men jag har ju inte fött barn en enda gång!


Alltså. Jo. Fast ingen gång den här gången.

Jag, farmor Karin och Polly äter frukost. Jag försöker öppna ett skinkpaket.
Polly: Mamma, inte öppna paketet.
Jag: Haha, men jag vill ha skinka.
Polly: Nä, då faj de skinka övejallt!
Jag: Haha. Men du, jag ska försöka vara försiktig så att det inte far skinka överallt.
Polly: Nä, å inte faja skinka i smöjet hellej!

Hon vet att mamman är en spillare av rang.

Bäbisen är färdigbakad! Nu är det upp till den när den vill komma ut. Det känns skönt att det inte blir någon prematurbäbis och enligt barnmorskan är denna större än skruttPolkan som ju bara vägde 2,8 kilo. Vill ni veta mer vet ni var ni ska läsa: http://idaksbebbe.babyblogg.se

Har haft en jättebra dag. Knappt ont alls i fogarna. Inga onda förvärkar heller. När jag hade jobbat i onsdags fick jag så onda sammandragningar på natten att jag trodde att det var dags, men efter två timmar försvann värkarna. Sedan kom de tillbaka igår på dagen, men sedan dess har jag inte känt någonting. Feels good. Fjanten får gärna ligga kvar en stund till så Isak hinner skriva mer på sin finala uppsats innan han blir tvåbarnsfar.

Här är jag för prick en vecka sedan, i 36+0

Idag, på Isaks födelsedag, är det 24 dagar kvar till BF. Lika många som luckorna i adventskalendern. Det är tur, för jag börjar vara så jävla less övervänt. Jag är tjock, trött och har ont. Jag blir grinig för att jag inte kan göra någonting utan att få ont, jag blir gråtig av hormonerna, jag blir störd för att jag inte kan sova mer än några timmar i stöten. Jag har världens mest fucked up dygnsrytm på grund av att min sömn är så upphackad. Jag känner mig som världens sämsta och tråkigaste mamma. Jag är helt enkelt kass och gnällig.

Alltså, jag vet att det här är dagens i-landsproblem. Det är naturligtvis helt otroligt roligt att det ska komma en bäbis. Jag längtar ihjäl mig! Då kommer allt det här slitet att ha varit värt det, men jag kommer aldrig att försätta oss i en liknande logistisk mardröm som denna under en graviditet men om det mot förmodan blir ett till barn någon gång i framtiden kommer vi att ha bättre förutsättningar än vad vi har haft nu.

Jag försöker vara nyanserad. Som ni ser.

Igår sa Isak dagens sanning: "Alltså graviditeter är inte så jävla roliga. Den första var ju som spännande, men den här är ju bara en evig väntan."

Ja. Det är ju fantastiskt att få vara gravid, men andra gången är inte lika magisk, för man hinner sällan tänka på att det är gravid man är. Magen är bara i vägen när man vill göra roliga saker med det barn man redan har. (Läs: Polly.) Dessutom har man varit med om samma sak en gång och även om det är lika roligt att vi ska bli föräldrar som förra gången, är vägen dit inte lika ny och häftig. Den här gången har jag längtat mycket mer efter real snus, opastöriserad ost och några glas vin en fredagkväll. Främst längtar jag massor efter att kunna leka utomhus med Polly i mer än fem minuter. Det löns liksom inte gå ut om inte Isak är hemma, för jag får ont direkt och ramlar jag i en snödriva tar jag mig förmodligen aldrig upp igen. Jag är en skalbagge med valkagge.

Jag längtar efter att orka vara social och inte bara tjocka i soffan framför random tv-program.

Bäbisens arrival kommer självklart att bli lika häftig som första gången. Kanske kommer vi att kunna ta in att vi har fått ett barn lite bättre. Förra gången tänkte jag mest på att Polkan luktade sjögräs och att jag skulle försöka undvika att tappa henne i golvet eller glömma henne någonstans. Förhoppningsvis kan jag och Isak vara lite mer proffsiga än när Polly kom till världen.

Jag försöker vara positiv och tänka på hur mysigt det blir när det här är klart. Det är ju inte sååå länge kvar ändå.
Jag tycker bara att det börjar vara jobbigt att bära den i magen. Jag vill bära den på andra sätt nu, för jag längtar efter den. Vem bor därinne? Hur ser den ut? Jag är nyfiken!

All I want for x-mas is förlossning. Men gärna i efterskott. Typ 1/1. Fast den är välkommen när den känner för det.

Polly inifrån täcket: Jag haj en koja, mamma!
Jag drar det andra täcket över huvudet.
Jag: Nu har jag också en koja.
Polly: NEEEEJ! Mamma få inte ha koja!
Jag: Men snälla. Jag vill också ha en koja. Annars vill inte jag leka.
Polly: Okej. Men baja på ajmbågen!

Kul att ha en koja på armbågen. Not.

Isak pratar i telefon med random försäkringsbolag. Vi kan kalla dem Folksam:

Folksam: Hej, vi hade diskuterat livförsäkring.
Isak: Jag är inte intresserad av det.
Folksam: Nähä?
Isak: Jag har tagit hand om det.
Folksam: Okej.
Isak: Ja, jag har tagit hand om det på annat sätt.
Folksam: På annat sätt?

Jag (kan inte hålla käften eftersom jag hör hela samtalet): PÅ ANNAT STÄLLE!

Folksam: Frun säger på annat ställe.
Isak: Hehe. Ja på annat ställe. Hehe.

Samtalet avslutas.

Alltså. Som Isak pratade lät det ju som att han hade haft ihjäl hela sin familj.

Mot slutet var några av oss ganska trötta. Bullen i min ugn vaknade som vanligt till när vi andra tänkte oss lite vila.

Den här veckan...

...ser jag på skidskytte.

...lyssnar folk förhoppningsvis på mig.

...läser jag skvaller.

...surfar jag på fejjan.

...äter jag massor av lussebullar och pepparkakor!

...dricker jag mjölk.

...jobbar jag inte, för jag blev just sjukskriven.

...måste jag ta det lugnt.

...bävar jag för trappor!

...njuter jag av julbak med systeryster imorgon.

...skrattar jag åt hur jag ser ut när jag går.

...tänker jag på att det kommer en bebbe om fem veckor(+/-2)

Det känns som att den här hösten har varit riktigt tuff. Jag är hemma från jobbet idag efter att ha känt mig yr och illamående hela gårdagen.

I morse skjutsade jag Polly till förskolan och fick veta att ett av barnen har insjuknat i vattkoppor. För er som inte vet så mycket om vattkoppor kan jag berätta att inkubationstiden är 10-21 dagar och man smittar 7-10 dagar efter det.

Jättebra tajming, alltså.

Nu får busen i magen stanna where (s)he is till efter nyår så att Polly hinner göra bort kopporna (om hon får dem) innan det kommer ut ett syskon som hon kan smitta. Tur att jag har haft vattkoppor och att bäbisar har ett ganska gott immunförsvar första sex månaderna.

Om Polly får los copos hoppas jag att hon får en lindrig variant.  Själv hade jag typ 1000 koppor på kroppen och var jättedålig. Jag hoppas att Polly får en koppa och yttepyttelite feber så att hon får vara glad på sitt jullov och så att den trötta mamman får vila lite och inte hämta och hälla potatismjöl hela nätterna.

Jättebra tajming, alltså.

Jag vet inte om det är bättre att hon får det NU och precis hinner göra bort det eller om det är bättre att hon inte får det alls den här gången. Däremot vet jag att jag känner mig bättre efter denna vilodag och hoppas orka till jullovet nu. Får jag tillbaka yrseln och svimningskänslorna kommer jag dock att vara klok nog att ge upp.

Det hade gått jättebra att jobba graviditeten ut om det inte vore för att jag jobbar i Lövånger och Isak i Norsjö och tvååringen ska lämnas och hämtas och gödas av undertecknad. Men som det är nu får vi se om jag pallar de sista veckorna. Det är ingen rast och ingen ro mellan 05:30 och 20:00 på vardagarna och jag orkar inte riktigt det som höggravid. Däremot vill jag så klart göra färdigt de viktiga betygsgrundande momenten som är kvar och därefter sätta betygen. För betygen kan bara jag sätta så det får jag göra även om jag är sjukskriven eller om barnet har kommit.

Man kanske skulle ha satsat på ett jobb där vem som helst med samma utbildning kan ersätta en när man är sjuk? Fast det är ju schysst att känna sig lite oumbärlig och chefig också.

Nu ska jag lägga mig en stund till innan det är dags att hämta Polly på dagis. Vi ska få middag hos mamma och pappa ikväll. Lyx!