Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Pollys senaste ramsa:

Danne slevar upp en bajs.
Det är ingen tjusig syn.

Sedan i torsdags går Polly dagarna i ända. Över trösklar och allt. Svänger och struttar. Ja, hon tog sina första steg för över en månad sedan, så vad fussar jag about? Men herregud. Nu GÅÅÅÅR hon. Försvinner gående från ett rum till ett annat. No probs. Hon kryper fortfarande ibland, men det blir nog inte länge till.

Det är jävligt charmigt att se en ettåring som precis har blivit stadig. Särskilt när det är ens egen, faktiskt. Och så här i efterhand är det så jävla skönt att hon aldrig var en sådan som föll och slog sig. Alltid försiktig. Alltid kontrollerad. Hoppas alla mina barn blir så, om jag får fler.

Pollys senaste ord är: "Usch", "penna" och "skjuts." Som i "skjuts in i ugnen."-ramsan. Lampa, som barn brukar säga tidigt, kan hon inte säga. Men vem fan behöver kunna lampa? Det är ju bättre att kunna lifta, ju!

Nyss sa Polly: "Bo bo. Rejra!"

Kan det ha varit Bro bro breja?

HAHAHAHAHAHAHAHAHA