Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Idag gjorde jag och Isak något utan någon annan för första gången på länge. Det där lät hemskt. Det är inte så att vi inte aktiverar oss på olika sätt när Polly sover, men den här gången var vi fria i två timmar och vi spenderade inte dem tillsammans med kompisar. Vi gick på chokladprovning medan faster Sara barnvaktade.

Det kändes som att vi var på vår första dejt. Alldeles fnittriga och pussiga och Isak var så otroligt första-dejten-fjantig och försökte verkligen vara sitt charmigaste jag, vilket verkligen var charmigt, men inte på det sätt han ville. På chokladprovningen åt vi chockerande nog choklad och fnittrade förtjust. Isak fick beröm när han kände tonen av ingefära i en smaksatt choklad. Själv fick jag beröm för min knivskärpa i omdömena: "Kalaspuffar!" och "Mögelfralla!" Ja, jag var en duktig chokladelev.

Det är häftigt att jag och Isak inte längre kan göra så mycket på tu man hand. Häftigt för att vi verkligen får göra speciella saker när vi väl har barnvakt. Häftigt för att vi umgås mer utan varandra, och därmed lär känna gamla och nya kompisar bättre och på nya sätt. Dö inte nu: Men det här med barn förändrar det sociala livet, men inte bara till det negativa. Det trodde jag inte heller, men jag hade ingen aning om att det kunde vara så skönt att förändra sitt sociala liv och göra något nytt. Att gå på Schmäck och vara nykär är jättetrevligt, till exempel, och vi vet att det kommer en tid framöver då Polly är stor och vi kan göra massor på tu man hand. Just nu njuter Isak av att spela magic med Peck (let the n3rd be heard) och jag av Tamaras "restaurangchansen" och alla trevliga luncher det innebär. Inte minst njuter vi av att verkligen ta vara på de tillfällen vi får ensamma. Tillfällen som annars kunde ha gått till att bara loda i en soffa någonstans.

Nu åker Karin hem och därmed försvinner även denna dator. Jag hoppas kunna tjuvblogga, men förvänta er inte för mycket förrän vår dator är tillbaka.

Nu ska vi dricka lakritste med Sara. So long, fellows.

För när det är sol och vår
och man är 19 år
är det så lite man förstååååår.
Och alla flickor små
bör låsas inne då
när vintern går mot sol och vår.

Schlagern är igång och jag har inte kunnat blogga. Det är förjävligt. Ingen schlager kan dock mäta sig med den ovan. Den är fantastisk. Jag är glad att vara 28 nu när vintern går mot sol och vår. Polly har ställt sig och börjar vara en egen människa. Det är skithäftigt, I tell you. På söndag blir hon åtta månader.

Fan. Nu sket hon. Dessvärre måste jag hjälpa henne. Hon är inte riktigt en egen människa än, ändå.

Det är fantastiskt väder ute. Det är snart vår känns det som. Det ljusnar. Det ljusnar. Varde ljus, ta mig fan. Jag och Polkan har varit på Öppna förskolan och därefter blev det lunch med pappi och Linus på universitetet. Polly åt kompott och var nöjd. Jag började om att snusa. Japp. Jag slutade amma igår och började snusa idag. Så jävla gott. Ingen får döma mig, för då dödar jag er.

Datorn funkar fortfarande inte. Vi får knappast någon hjälp förrän Linus kommer hem från Australien. Hurry home, Linus. Detta har hänt:

ISAK I SÖMN:
Jag: Upp och hoppa!
Isak: En omnivor.
Jag: Vem är omnivor?
Isak: En gammkvinna. En andra generationens...hjälte.

Om ni inte vet vad omnivor betyder får ni fan googla.

TAMARA I VAKET TILLSTÅND:
- Jag läste om Hans Olsson som åkte super G för Sverige. Han kom ned sex och en halv sekund efter segraren och sa själv att om man åker så dåligt som han gjorde borde man inte få representera sitt land. Då dog jag av...medhåll.

Lindsey Vonn är så jävla jävla snygg. Jag vet inte om det är L-word som gjort att jag lägger märke till fler vackra kvinnor nowadays, men Vonn är riktigt hot. Slå på damernas kombination i morgon och njut.

För övrigt är det nu nedräkning till melodifestivalen 2009. Marie Serneholt sjunger Disconnect me på lördag. I wish, Marie. Jag hejar lite på Shirley, bara för att hon fick barn ungefär samtidigt som jag.