Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Igår var jag och Anna ute. Det blev en härlig pubrunda. När vi satt på Calles (efter Bishops och Coasters) kom vi fram till att vi var Karaokesugna. Jag försökte ringa Dinners, men de hade bytt namn till "Café Mat och prat" och kände inte för att vara Skellefteås karaokeplace numero uno. Anna ringde då till Verandan och blev sjukt dåligt bemött.

 

Anna: Hej! Kör ni någon karaoke ikväll?

Verandansnubben: Karaoke har vi inte kört sedan 1994 och det blir nog aldrig inne igen.

Anna: Men ni körde ju karaoke för två år sedan!

Verandansnubben: Ja, och hur bra gick det då?

Anna: Det var ju alltid proppfullt därnere.

 

Alltså, okej. Karaoke kanske inte är innegrejen, men Skellefteå är en tillräckligt stor stad för att något ställe ska köra karaoke någon gång i månaden åtminstone. Man kan ju faktiskt bli sugen. Och måste man bemöta folk på ett otrevligt sätt bara för att man inte kan erbjuda karaoketjänsten? Jävla Verandan. 

 

 

Jag och Isak står i kassakön på Coop och det är snart vår tur. Plötsligt grinar Isak illa och tar sig för magen.
Jag (lite oroad att aortan just brast eller något): Vad hände?
Isak: Det sparkar.
Jag: Va?!?!
Isak: Eller det känns så.

Vem har befruktat min man? Coz it ain't me.

Jag och syrran tjuvlyssnade på två tanter på Lilla Marie och hade mycket svårt att hålla oss för skratt. För er som inte vet det kan jag meddela att 26:an är det ställe man kommer till när man ska demensutredas:

Tant 1: Lämnade du rollatorn utanför?
Tant 2: Jo.
Tant 1: Ja, då måste vi hålla koll så att ingen tar den.
Tant 2: Inte tror jag någon tar en rollator.
Tant 1: Säg inte det! Märta fick sin eldrivna rollator stulen från sin gård.
Tant 2: Jaså?!
Tant 1: Jo, men det var ju bara det att hon inte förstod att den var stulen.
Tant 2: Men vad säger du?
Tant 1: Nä. Du vet, hon är ju inlagd på 26:an nu.

Hejdå Rönmarks och Ekberg-Sunnebjer. Vi saknar er. Ibland får man Stippanabstinens alltså. The old days i Umeå. Det känns som att alla man brydde sig om fanns nära då. Inte längre bort än i Skellefteå. Nu finns många betydligt längre bort. Dessutom flera av de allra allra bästa vi vet. Det är trist att vi får träffa dem så sällan, men väldigt roligt när det händer!

Polly och Ellie har verkligen trivts ihop. De har haft Pippiparty i alla sängar och soffor. En halv eftermiddag tillbringade de tillsammans i en "koja." Under täcket i Pollys säng, that is. Vi föräldrar skulle leta dem. De var alltid på samma ställe. Läs: I kojan. När vi hittade dem tjöt de av skratt som två 13-åringar. Varje gång. Fnitterflickor!

Polly fick en docka av Anne-Louise och Tomas. Polly har döpt den till Conny. Det var Tomas förslag, men Polly tog genast namnet till sitt hjärta. "Conny" sa hon med eftertryck och så fick dockan heta det. Hoppas att Polly tar hand om Conny så att han inte blir kriminell. Jag ska lägga ut ett foto på Conny om några dagar. Håll utkik.

Ni får nöja er med ett foto på Pippipartyprissarna så länge. Här ser de mest ut som ett gammalt pensionärspar som njuter på balkongen. Ellie ville inte skratta när vi tog kort på henne, men hon är ju väldigt söt även när hon ser lite trumpen ut. Större delen av tiden skrattade båda damerna. Som man gör på Pippipartyn.



Best of Polly i veckan:

Jag skriker: "NEJ" då Polly lämnar Lindex när jag ska betala. Hon struntar i förbudet och springer vidare. Jag hinner ikapp henne inne på Glitter och säger upprört:
- Polly! Vad sa mamma?
Polly svarar: "Jag kan inte höra mer, mamma." (Utan r...)

Språket går framåt som tusan. De nyaste tillskotten är "sen", "fasti" (faktiskt) och "nu" samt en radda adjektiv. Meningarna blir längre och längre och mer och mer intressanta. Hon börjar vara en riktigt kul tjej, den där Polkan.

Vi sitter på pizzeria Viking hela familjen. Det är måndag.

Polly: Glass! Glass! Glass!
Jag: Nä, men Polly, inte ska du ha glass nu. Nu ska ju du äta pizza och dricka cola.

Nu har jag äntligen träffat Bek (uttalas Beck) på riktigt. Detta skedde förra helgen inne på Mecka och jag tänkte i mitt stilla sinne: Har Bek ett eget Becka?

Idag har jag, Isak och Polkan varit på Barnens hus med Samantha. Följande inhandlades:
* En grön trädgårdsstol till Polly
* Hink, spade, sandform till Polly
* En solhatt till Polly.
* En boll till Polly. (Bolly?)
* Strumpor till Polly.
* Ett par solglasögon till mig.

Nu har vi likadana solglasögon alla tre. Isak och Polly har svarta. Jag köpte röda. Vi är så coola, fast ändå inte, fast ändå.

Igår hade systeryster födelsedagskalas och jag och Polly närvoro. närvarade. Senare på kvällen stal min mamma och pappa Polly, så jag fick chansen att spendera kvällen i glada vänners lag. Efter hockeyförlusten och melodifestivalens andra och tredje och fjärde chans var känslorna blandade, men jag, syrran och Elin beslutade oss för att gå ut på Johanna i parken. Det blev en sjuk kväll. För det första blev jag uppraggad av en 20-åring som såg ut att vilja ta bort sig när jag avslöjade min ålder, att jag var gift och att jag hade barn. Stackaren trodde att det skulle bli vi och att jag var född 1985 i värsta fall. Jag fick i alla fall lära honom ett och annat om livet. Min syster råkade ut för en mycket tragisk 24-åring som undrade om hon hade haft roligt på sin julfest.

You give love a bad name tog verkligen fram det sämsta i Skellefteåutefolket. Jag var inte bättre än någon annan.

I taxikön kom så kvällens två höjdpunkter; Innervik och Rogga. Vi lärde först känna en snubbe som skulle åka till Innervik. Snubben var 40+ men hade fortfarande inte nått målbrottet. Det var den pipigaste röst jag hört sedan årskurs 6. Johanna undrade hur fan han hade råd att åka till Innervik med taxi.
- Äh, han är ju rik, sa jag. Han har ju en jättefin kappa. Det ser ju vem som helst.
- KAPPA?! pep Innervik.
- Eh... eller är det en rock kanske? undrade jag vänligt.
- Ja, det är det verkligen!
Herregud vad petiga folk är till och med på fyllan.

Behållning nummer två heter Rogga. Rogga är kring 60 och bor på Torsgatan i Skellefteå. Han var full som ett ägg när vi mötte honom i taxikön.
- Tjejer, tjejer, var ska ni? undrade Rogga.
- Till Norrhammargatan.
- Norrhammargatan! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN! peppade Rogga
- Nä. Det är ju vid läkarvägen, sa syrran.
- Jaha. Läkarvägen. Jaja. Det är ju lite fel. Men det spelar ju ingen roll.
Rogga var mycket besviken över AIK-förlusten och pratade en stund om det tills han återigen frågade:
- Var ska ni av om vi nu ska dela taxi?
- På Norrhammargatan.
- Norrhammargatan! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN!
- Nä. Det är fortfarande vid läkarvägen, sa syrran.
- Jaha. Läkarvägen. Nä det blir ju lite fel. Men det spelar ju ingen roll. Ah, pecis. (Jo, han sa pecis. Inte precis.)
Efter en stund dök ett Torsgatanboende par upp, så jag och Johanna lurade in Rogga i deras taxi och åkte ifrån den stackaren. Detta efter att han fem gånger utbrustit de numera bevingade orden:
- NORRHAMMARGATAN! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN!

En sjukt kul kväll. Jag ska snart schlagerblogga. Vi har fortfarande ingen dator, men jag är i Skellefteå till på onsdag så det finns möjligheter.

Idag gjorde jag och Isak något utan någon annan för första gången på länge. Det där lät hemskt. Det är inte så att vi inte aktiverar oss på olika sätt när Polly sover, men den här gången var vi fria i två timmar och vi spenderade inte dem tillsammans med kompisar. Vi gick på chokladprovning medan faster Sara barnvaktade.

Det kändes som att vi var på vår första dejt. Alldeles fnittriga och pussiga och Isak var så otroligt första-dejten-fjantig och försökte verkligen vara sitt charmigaste jag, vilket verkligen var charmigt, men inte på det sätt han ville. På chokladprovningen åt vi chockerande nog choklad och fnittrade förtjust. Isak fick beröm när han kände tonen av ingefära i en smaksatt choklad. Själv fick jag beröm för min knivskärpa i omdömena: "Kalaspuffar!" och "Mögelfralla!" Ja, jag var en duktig chokladelev.

Det är häftigt att jag och Isak inte längre kan göra så mycket på tu man hand. Häftigt för att vi verkligen får göra speciella saker när vi väl har barnvakt. Häftigt för att vi umgås mer utan varandra, och därmed lär känna gamla och nya kompisar bättre och på nya sätt. Dö inte nu: Men det här med barn förändrar det sociala livet, men inte bara till det negativa. Det trodde jag inte heller, men jag hade ingen aning om att det kunde vara så skönt att förändra sitt sociala liv och göra något nytt. Att gå på Schmäck och vara nykär är jättetrevligt, till exempel, och vi vet att det kommer en tid framöver då Polly är stor och vi kan göra massor på tu man hand. Just nu njuter Isak av att spela magic med Peck (let the n3rd be heard) och jag av Tamaras "restaurangchansen" och alla trevliga luncher det innebär. Inte minst njuter vi av att verkligen ta vara på de tillfällen vi får ensamma. Tillfällen som annars kunde ha gått till att bara loda i en soffa någonstans.

Nu åker Karin hem och därmed försvinner även denna dator. Jag hoppas kunna tjuvblogga, men förvänta er inte för mycket förrän vår dator är tillbaka.

Nu ska vi dricka lakritste med Sara. So long, fellows.

Idag gick jag en snabbis till ICA gourmet för att få igång min höft och köpa fredagsgöttigöttgött, det vill säga violglass. På hemvägen mötte jag en tjock man iförd en extremt pindekorerad uniform. Han sa:
- Du har den helige ande i dig! Du är den helige ande. Han är i dig och du är den helige ande.

Jag är den helige ande. Den helige ande är i mig. Det känns perverst och andligt på samma gång. Det här borde innebära att Polly i princip räknas som döpt? Hon är ju framfödd av den helige ande.

Äntligen har Umeå blivit lite mer New York. En sushirestaurang har nyss öppnat. Det känns fräscht. Efter jul ska en japansk restaurang öppna här i stan. Jävligt fräscht!

Jag blev därför inte alls särskilt förvånad när jag och Isak gick in på stans nya sushirestaurang och såg karaktären Miranda från Sex and the city bakifrån. Jag påpekade det genast för Isak, som blev alldeles till sig. Där satt hon, Miranda Hobbes, och käkade sushi. Fast det var så klart bara random Umebo som hade likadan frisyr som Miranda. Typiskt.

Snart kommer svärmor hem med sushi. TAKE AWAY-SUSHI. Jag dör av storstadsdåndimp.

Efter julbak hela lördagen med Saxel och födelsedagsfirande för Isak hela dagen igår känner jag mig nästan bakis denna måndag. Jag och Tamara har sprungit på stan hela eftermiddagen och försökt hitta julklappar till diverse folk. Vissa inom kyrkan, andra utom kyrkan.

Dagen slutade med att jag blev intervjuad av VK. Håll utkik, VK-prenumeranter. Jag kommer eventuellt att svara på "Dagens fråga" någon av de närmaste dagarna. Faktum är att jag redan har svarat, men det är inte bestämt vilken dag just den frågan ska vara frågan för dagen. Oh well. Jag har mössfrisyr och är osminkad på fotot, så bli inte rädda. Någon måste ju stå för det naturliga här i världen.

Skitkul igår. Jag har gästbloggat på Ninas blogg. Jag, Nina och Aaro gjorde stan. Vi var coola katter.

Guldkorn från Ninas vistelse här:

- Vilken är din favoritfärg?
- Innerfittsröd.

- Kan jag se ut så här?
- Ja, du är jättefin.
- Men dra den om knegarn å!

Kom gärna med förslag på hur den om knegarngår!

Myntadrinken på Kostas är sjukt god. Tyvärr slog jag sönder Ninas glas i ett dramatiskt: "VA?!" Nu har lilla partypinglan åkt. Jag är bakis, men det var det verkligen värt. Kom snart tillbaka, puman, så leker vi Sex and the city en gång till.