Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Har varit gräsänka i helgen, då Isak har varit i Umeå och nördat. Vilka fina barn jag har. Polkan hade pyjamasparty med Knut och Otto i lördags. De rockade loss till Sean Banan och mitt i Copacabanana utropade P: "Det här är det roligaste jag har varit med om." Glada barn får en att smälta!

 

Dan var rolig när Isak kom hem idag. Han tittade på honom och sa: "Hej! Jag glömde dig!" Annars är hans två mest populära ord "problem" och "förbjudet." Storkillen. Hoppas att han ska vilja gå på pottan snart. Han är inte det minsta  peppad. Nåja. Han lär ju inte ha blöjor när han är 15.

 

Tiden flyger och det finns inte mycket skrivtid för två heltidsarbetande småbarnsföräldrar, men det kommer en tid då det blir mer av det. Det är åtminstone kul att skriva ned små guldkorn från vardagen. Nästa vecka är vi lediga torsdag, fredag och det känns fab! 

Isak ska till hösten börja arbeta på samma skola som jag. Det är kanske inte det coolaste vi har presterat, men en fast tjänst och bedömning av mer avancerad nivå var något Isak gärna ville ha. Dessutom är Sörböleskolan två skolenheter med fyra lag, så vi kommer knappt att se varandra, men att berätta allt detta varje gång man berättar att man har fått ett nytt jobb kan vara ganska tärande.

 

Isak var på personalfest i onsdags och de som satt vid hans bord undrade då vad han skulle göra i höst.

- Jag ska jobba på Sörböleskolan, sa han.

- Jaha, få se, vad är det din fru gör?

- Hon är också lärare. I Boliden.

 

Hrrm. Oops. A little lie. 

 

Två timmar senare kom en ny människa och satte sig vid bordet och ställde precis samma frågor, men med två öl till i kroppen kunde Isak inte längre ljuga:

- JA MEN OKEJ OKEJ OKEJ! JAG LJÖG! Hon jobbar inte i Boliden. Hon jobbar på Sörböleskolan.

 

Isak blev utskrattad och mobbad resten av kvällen. 

Igår var jag och Anna ute. Det blev en härlig pubrunda. När vi satt på Calles (efter Bishops och Coasters) kom vi fram till att vi var Karaokesugna. Jag försökte ringa Dinners, men de hade bytt namn till "Café Mat och prat" och kände inte för att vara Skellefteås karaokeplace numero uno. Anna ringde då till Verandan och blev sjukt dåligt bemött.

 

Anna: Hej! Kör ni någon karaoke ikväll?

Verandansnubben: Karaoke har vi inte kört sedan 1994 och det blir nog aldrig inne igen.

Anna: Men ni körde ju karaoke för två år sedan!

Verandansnubben: Ja, och hur bra gick det då?

Anna: Det var ju alltid proppfullt därnere.

 

Alltså, okej. Karaoke kanske inte är innegrejen, men Skellefteå är en tillräckligt stor stad för att något ställe ska köra karaoke någon gång i månaden åtminstone. Man kan ju faktiskt bli sugen. Och måste man bemöta folk på ett otrevligt sätt bara för att man inte kan erbjuda karaoketjänsten? Jävla Verandan. 

 

 

På min 30-årsfest igår dansade Isak som vanligt skiten ur alla andra. Grannen, Simon, var lyrisk efteråt:

- Alltså topp tre i livet: 1) Georg föds. 2) Sally föds. 3) Isaks dans.
Simons fru, Anna: Men hallå! När vi gifte oss då? Är inte det på topp-tre-listan?
Simon: Nä, alltså det kommer fyra. Efter Isaks dans.

He has got the moves, my baby!

Sportlovet hägrar och även om det kommer att innebära en del jobb för undertecknad (PIM och rättning) ska det bli rätt skönt att rå om Polly i en hel vecka. Lilla grynet har varit krasslig i veckan men min fantastiske make tog båda vabdagarna så att jag fick jobba. Det behövdes för att hinna ha alla utvecklingssamtal innan sportlovet.

Ikväll ska jag, Hedda och Nina ut på stan och fira. Vi börjar på Frisörerna och slutar på Club 27. Det känns som att det var alldeles för länge sedan jag gick ut och roade mig. När livet för det mesta består av rättning, utvecklingssamtal, Drutten och Krokodilen och lego kan det vara kul att bryta av med en riktig partykväll för att fira the beginning of a beautiful sportlov.

Inför schlagerfinalen gästbloggar jag på http://kulturschmultur.wordpress.com som schlagervetare. Spana gärna in den bloggen. Min make och hans polare tycker till om kultur i alla dess former. När det kommer till schlagern hejar jag än så länge på Salem, men jag kan ändra mig. Anna Bergendahls låt var bra, men jag tycker att hon sjunger som Cher korsad med en gammal kärring. Vi får se om hon lyckas övertyga mig under veckan när låtarna nu har börjat spelas även på radio. Jag hörde Manboy i bilen på väg till jobbet idag och den får helt enkelt inte vinna.

Trevlig helg, läsare!

Skelleftefestivalen, eller Stadsfesten som den väl numera heter, har sedan länge förlorat sin glans. Den största glansen hade den när jag var 13 år typ. Åka karusell och äta karamell och fröjdas hela dagen i citykäääärnan! Typ. Visst var det kul att bli insläppt i öltälten när man var nyfyllda 18, men är det ingen artist man verkligen vill se är det förbannat dyrt att betala flera hundra i inträde för att gå in på det eftertraktade "festivalområdet." Det låter nämligen flashigare än vad det är.

För kom igen: Det är nästan ingen som går på festivalen i fråga för att se artister. Musiken är definitivt inte i fokus på samma sätt som på Trästocks. Skelleftefestivalen handlar om att gå ut och träffa andra Skellbor. Hemvändare, återvändare, bortvändare, användare, hemmastadda, soffpotatisar och annat löst folk. Äntligen kan alla träffas. Betala några hunkor och klunka öl i tälten. Stämningen är på topp. Alla älskar Skellefteå AIK och torgkuken blir plötsligt den mötesplats den från början var tänkt som.

Missförstå mig rätt. Hade jag haft ett par hundringar över skulle jag säkert ha gått dit, jag med, men det börjar vara några år sedan jag var där. Jag tycker inte att det är värt det längre. Lång kö till bajamajorna, äcklig öl i plastmuggar, trångt, dyrt och de flesta som är på plats känner man faktiskt inte. Möjligen kan man gå på stadsfesten en sväng på den billiga torsdagen om det är fint väder.

Men fint väder har Skellefteås stadsfest sällan. Faktum är att man därför flyttade festivalhelgen i år från helgen efter midsommar till två helger efter midsommar. Tidigare har stadsfesten alltid ägt rum helgen efter midsommar. Kanske skulle detta ge strålande sol? Nä. För det här är stadsfesten i Skellefteå. Så nog fan blev det toppenväder förra helgen. Lagen om alltings jävlighet. Igår var det förvisso fint väder, men idag och imorgon får festivalbesökarna i Skellefteå hitta andra inspirationskällor än sol och värme.

Nä. Jag sätter mig på Calles med Monica på lördag istället. Billigt, nära till en toalett, riktiga glas och en helt okej uteservering. Förhoppningsvis får man lite av den där festivalatmosfären ändå. Jag kommer åtminstone höra vad Monica säger och det är något jag uppskattar så här på äldre dar.

Har jag blivit gammal? Svar ja! Har jag blivit klokare? Svar ja! Har jag blivit bitter? Nej, definitivt inte. Är stadsfesten värd en massa pengar om man inte vill se någon artist? Nej. Torsdagen är den bästa dagen. Varför inte ha samma upplägg som torsdagen tre dagar i rad? Det skulle jag uppskatta. Då skulle jag gå dit och dricka öl i platsmuggar och köa till bajamajorna, jag också. Jag lovar. Skellefteå: Vi gamla Skelleftebor vill gärna träffas, men för ett rimligt pris. Öltält och ett "festivalområde" är allt vi behöver. Släng in en karusell och något lokalt band också, om det känns bättre så. Jag tror faktiskt att ni skulle locka nästan lika många besökare och ni skulle slippa gå back år efter år. 

Hemkommen från mitt secret mission som inte längre är secret. Kerstin och Jonas ska gifta sig i sommar och därför var det på sin plats med en möhippa. En möhippa ska så klart passa bruden i fråga, vilket den här sannerligen gjorde. Att den även passade mig är ingenting jag gnäller över.

Närvarande på möhippan: Bruden, undertecknad, Therese, Tina, Anette, Louise, Maria, Camilla och Erika.

12.00 låg tre förklädda tjejer i slänten vid Landskyrkan i Skellefteå. Vi var utklädda till gamla gubbar. Tänk otäcka tomtar. Den intet ont anande bruden var (trodde hon) på väg till Byske med sin blivande make för att förtöja en segelbåt som Jonas syster hade köpt. Vid Landskyrkan stannade Jonas och bad Kerstin kolla om det var något fel på bakdäcket. Kerstin klev ur och Jonas körde därifrån. Kerstin fattade ingenting. Vi sprang fram och spelade upp ett meddelande i örat på henne:
- Detta är en kidnappning. Sätt på dig ögonbindel.

Första aktiviteten var paintball. Mitt lag hette "Team K" och anfördes av bruden själv. För dagen iförd en Rosa Panterndräkt. Förutom jag och Kerstin ingick Therese i laget. Tre stridspittar mot två stridspittar (Anette och Camilla) och en pacifist: Erika, som knappt vågade skjuta och därför blev träffad en hel del. Paintball är the shit. Jag rekommenderar alla att ta en dag ute i Åbyn, Byske och skjuta. Skjuta! Skrotbanan är roligast. Att sitta i bilar och skjuta genom bilrutan är oväntat roligt. Fast djungelbanan var också bra. Älgtorn är underskattade. Man ser alla. Pang, pang, pang. Självklart vann mitt lag. Vi spelade i tre timmar. Idag har jag ont överallt, men inte av några träffar. Bara träningsvärk. Anfall är bästa försvar.

Efter paintballen var vi hungriga så det blev picknick på Rovön. Tina hade gjort god sallad. Stackars Kerstin fick klunka i sig Aurora (blåbärsvin) som hon drack jämt och ständigt i tonåren. Det verkade inte som att det smakade lika bra nu som då. Efter picknicken begav vi oss till natursköna Sjöbotten. Där paddlade vi ut till en bastuflotte. Anette visade sig vara en baddare på att paddla. Jag satt alltid i mitten av båten och gjorde ingenting. Jag fick till och med hjälp med att ta på mig flytvästen. Så kan det gå. Vi satt på bastuflotten i bikini till närmare halv elva på kvällen. Vädret var fantastiskt. De flesta av oss doppade sig. Även undertecknad. Isak är mycket deprimerad över att jag (den kända badkrukan) har doppat mig tidigare än honom i år. Jag hade flytväst på mig eftersom alkohol och bad inte ska kombineras. Jag är så jävla gammal.

Sista anhalt var Falmarks fritids. Ungefär hälften av oss har ljuva discominnen (och andra mer pinsamma minnen) därifrån. Jag och Therese (the snipers) slocknade i soffan vid 02. Ingen var särskilt full. Vi hade bara tagit ut oss så till den milda grad att vi inte pallade mer.

En fantastisk möhippa och en fantastisk mö. Jag hoppas att hon hade roligast av alla. Det tror jag. Själv hade jag sjukt kul och det var fantastiskt att vara barnfri en hel helg. Att träffa Polkan ikväll var också helt fantastisk. Så klart. Längtan är fint.

Fler möhippor. Gift er, vänner. Allt blir så himla trevligt då. Ni som vill se Kerstin stå brud ska ta er till Bureå kyrka klockan 16 den 25/7. Jag kommer självklart att närvara eftersom Kerstin är en väldigt god vän. Det kommer att bli superfint och superkul. I wouldn't miss it for the world.

När Tina har fått tummen ur ska jag lägga upp bilder från möhippan!

Jag måste länka till Äneths blogg där det finns bilder och något som i det närmaste liknar en utförlig recension av vår utekväll på Två våningar. Fantastisk kväll med fina vänner. Samantha, Anna och Jimmy - love, peace and schlager!

Jag trodde att det nya utestället i Skellefteå hette Knox (som i Fort Knox) eller nöjligtvis Nox (som i natt på latin). Tji fick jag. Förfesten ägde rum hemma hos Nina och Erik. Ett par väl värda ett eget långt och positivt inlägg, men det får bli en annan gång. Deltagarna var tjejer samt Erik och hans bror. Jag gick i högstadiet med fyra av brudarna. Vi kom i slutändan fram till att vi nog inte var så mycket som vi var då. Förutom snygga. Det sista lade jag till på eget bevåg.

En mycket lyckad kväll som avslutades på Station 8, sedan Frasses och sedan tillbaka till utgångspunkten: Ninas lägga. Jag hade så klart glömt börsen där. Är det fest så är det. 

Nu ska vi göra pastasallad. Fortsätt skicka in svar på frågorna i förra inlägget. Det finns stora möjligheter att vinna fortfarande och priset i rolighetstävlingen är fiiint! Hittills har bara fem personer tävlat, så kom igen. Lägg fem minuter av ditt liv på att besvara mina frågor. Det kan du gott göra, annars är du en tråkmåns.

Igår hade systeryster födelsedagskalas och jag och Polly närvoro. närvarade. Senare på kvällen stal min mamma och pappa Polly, så jag fick chansen att spendera kvällen i glada vänners lag. Efter hockeyförlusten och melodifestivalens andra och tredje och fjärde chans var känslorna blandade, men jag, syrran och Elin beslutade oss för att gå ut på Johanna i parken. Det blev en sjuk kväll. För det första blev jag uppraggad av en 20-åring som såg ut att vilja ta bort sig när jag avslöjade min ålder, att jag var gift och att jag hade barn. Stackaren trodde att det skulle bli vi och att jag var född 1985 i värsta fall. Jag fick i alla fall lära honom ett och annat om livet. Min syster råkade ut för en mycket tragisk 24-åring som undrade om hon hade haft roligt på sin julfest.

You give love a bad name tog verkligen fram det sämsta i Skellefteåutefolket. Jag var inte bättre än någon annan.

I taxikön kom så kvällens två höjdpunkter; Innervik och Rogga. Vi lärde först känna en snubbe som skulle åka till Innervik. Snubben var 40+ men hade fortfarande inte nått målbrottet. Det var den pipigaste röst jag hört sedan årskurs 6. Johanna undrade hur fan han hade råd att åka till Innervik med taxi.
- Äh, han är ju rik, sa jag. Han har ju en jättefin kappa. Det ser ju vem som helst.
- KAPPA?! pep Innervik.
- Eh... eller är det en rock kanske? undrade jag vänligt.
- Ja, det är det verkligen!
Herregud vad petiga folk är till och med på fyllan.

Behållning nummer två heter Rogga. Rogga är kring 60 och bor på Torsgatan i Skellefteå. Han var full som ett ägg när vi mötte honom i taxikön.
- Tjejer, tjejer, var ska ni? undrade Rogga.
- Till Norrhammargatan.
- Norrhammargatan! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN! peppade Rogga
- Nä. Det är ju vid läkarvägen, sa syrran.
- Jaha. Läkarvägen. Jaja. Det är ju lite fel. Men det spelar ju ingen roll.
Rogga var mycket besviken över AIK-förlusten och pratade en stund om det tills han återigen frågade:
- Var ska ni av om vi nu ska dela taxi?
- På Norrhammargatan.
- Norrhammargatan! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN!
- Nä. Det är fortfarande vid läkarvägen, sa syrran.
- Jaha. Läkarvägen. Nä det blir ju lite fel. Men det spelar ju ingen roll. Ah, pecis. (Jo, han sa pecis. Inte precis.)
Efter en stund dök ett Torsgatanboende par upp, så jag och Johanna lurade in Rogga i deras taxi och åkte ifrån den stackaren. Detta efter att han fem gånger utbrustit de numera bevingade orden:
- NORRHAMMARGATAN! DET ÄR JU NEDANFÖR TORSGATAN!

En sjukt kul kväll. Jag ska snart schlagerblogga. Vi har fortfarande ingen dator, men jag är i Skellefteå till på onsdag så det finns möjligheter.

Skitkul igår. Jag har gästbloggat på Ninas blogg. Jag, Nina och Aaro gjorde stan. Vi var coola katter.

Guldkorn från Ninas vistelse här:

- Vilken är din favoritfärg?
- Innerfittsröd.

- Kan jag se ut så här?
- Ja, du är jättefin.
- Men dra den om knegarn å!

Kom gärna med förslag på hur den om knegarngår!

Myntadrinken på Kostas är sjukt god. Tyvärr slog jag sönder Ninas glas i ett dramatiskt: "VA?!" Nu har lilla partypinglan åkt. Jag är bakis, men det var det verkligen värt. Kom snart tillbaka, puman, så leker vi Sex and the city en gång till.