Nu sitter jag hemma hos Nina och Ante och bloggar medan de är hos barnmorskan (för sista gången hoppas jag!) Jag känner mig hyfsat avslappnad. Det har jag nog inte gjort sedan vi flyttade. Anledningen till att bloggen har stått still är självklart just flytten, som tagit mycket tid, och att vi fortfarande inte har något internet. Att flytta med småbarn är ingenting jag rekommenderar, särskilt inte när man vill göra om en del på nya stället. Naturligtvis blev Polly först magsjuk och sedan förkyld med feber precis när vi hade flyttat in. Två veckors karantän bland flyttlådor sög hårig balle rent ut sagt.
Men jag är ingen gnällkärring så jag tänker istället berätta att vi trivs jättebra på Fäbodgatan och att köket kommer att bli svinsnyggt när det är klart. Kunde vi skulle vi smälla upp nytt på hela nedervåningen på en gång, men vi tar det pö om pö. Varken tiden eller pengarna finns så här första månaden, men det är faktiskt kul att spara till fina 50-talstapeter och köksluckor. Annars är det ju sällan roligt att spara pengar. Vi har köpt en ny toalettstol och det är ju en mindre rolig investering. Det är sällan man får beröm för sin nya bajslåda, liksom.
Snart ska vi visst få internet också. Äntligen har vi lyckats bevisa att det varken är vår dator eller vår sladd det är fel på. När vi har internet på datorn blir det mer bloggat förhoppningsvis.
Dan närmar sig fyra månader och är glad som en sol för det mesta. Vi har slutat med minifom vilket känns som en befrielse. Jag vet inte hur många gånger jag har letat de där satans dropparna om nätterna när Dan velat ha tisse nu nu nu.
Det ska bli kul att börja med smakisar igen. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna matkladdet, men det gör jag faktiskt. Däremot blir nog Dan en vällingkille och inte en grötkille om jag och Isak får bestämma. Då slipper man minst två matningar om dagen och framåt hösten tror jag att det kan vara ganska skönt.
Jag kom i mina gamla jeans för en vecka sedan, vilket naturligtvis känns bra. Det har gått fortare nedåt den här gången, men då var jag ju fyra kilo större när jag blev gravid också. :-) Jag har bara fyra kilo kvar till invägning, men behöver träna upp lite muskler för att vara i samma form som innan jag blev gravid. Det får bli sen nån gång. Nu njuter jag av att hänga med lille Dan istället. Lite hängbuk har jag rätt till ett tag till. Nio månader upp och nio månader ner. Fast med Polly gick jag ju aldrig ner allt och det gick bra, det också. Det känns bra att vara normalviktig igen även om det är på den övre delen av BMI-skalan. En sund själ i en sund kropp.
Dan ligger och leker i Nina och Antes babygym (som är likadant som vårt!) Åh vad jag längtar tills deras bäbis kommer ut också. Det kommer att vara ett finfint exemplar och det blir kul att barnvagna ihop.
Jag måste så klart också ge er Pollys senaste sjuka kommentar. Hon går från klarhet till klarhet och blir mer och mer lik moster Johanna. Rakt på sak, oavsett vad det handlar om. Igår skulle jag byta Pollys blöja. Hon har inte börjat bajsa på pottan än, för hon vill helt enkelt inte.
Polly: Jag har bajsat.
Jag öppnar blöjan.
Jag: Du har ju faktiskt bajsat. Jag trodde inte att du hade bajsat för det luktade ingenting.
Polly (glad som en sol): Men där låg skiten ändå!
Nu ska jag hänga med Dante tills Nina och Ante kommer hem. Hoppas kunna bjuda på ett roligare inlägg nästa gång. Jag hoppas även att det blir ganska snart. :-)
