Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Dan har varit förstoppad en längre tid så igår hade vi en tid på BVC.

Jag: Kom nu, Dan. Vi ska åka till doktorn.

Dan: Nej, jag vill inte!

Jag: Men vi måste åka till doktorn.

Dan: Men doktorn kan inte!

Jag: Varför inte?

Dan: Hon är inte hemma idag. 

 

Nice try. 

Ja, vad ska man säga? Vecka 43-47 var barnen sjuka i princip non stop. Nu, i januari, har barnen varit sjuka varje vecka sedan vårterminen började. Den influensa vi har drabbats av nu är inte av denna världen. Dan och Polly har haft feber i en vecka och Isak i tre dagar. Själv är jag minst drabbad, men ändå sjuk. Vad är det här? Jo, jag vet, eftersom vi har DN.

 

En läkare uttalade sig i DN i höstas och sa att det här kommer att bli en vinter då fler än vanligt drabbas av fler sjukor än vanligt. Småbarnsfamiljer kommer att drabbas hårdast. Varför? Jo, för att vi hade en sådan pissig och kall sommar. 

 

Därför ber jag dig nu, sommaren 2013: 

* Var varm

* Överdriv värmemässigt!

* Regna inte bort

* Överdriv i torka!

 

För det här vabbandet tär på både barn och föräldrar och barn måste få vara ute och leka ibland. Det är jobbigt att sitta inlåst i veckor. Kom igen, sommaren! Do your thing!

 

 

Magsjukan har casa Karlsson i sitt grepp. Dan har varit sjuk från förra söndagen till i torsdags och idag kräktes Polly när hon var på Knut och Ottos kalas. Tydligen kräktes hon över några av de (öppnade!) presenterna. Illa. Tack och lov gick alla presenter att rengöra och sprita så nu är de som nya. Stackars Polly och stackars Knut och Otto.

 

Nu har lilltjejen hög feber och alldeles precis somnade hon. Innan hon somnade frågade jag hur det kändes i magen när hon behövde kräkas.

Polly: Alltså, det var så konstigt. Jag stängde munnen när jag skulle spy, men då öppnade tungan munnen! 

Stackars Polkan kräktes på förskolan idag. Men värst av allt var att hon kräktes på den duk hon höll på att brodera. Den första i slöjdkarriären. "Nu måste jag börja om från början, mamma." Stackars liten var så ledsen!

Isak: Vi kanske inte kan fara på Eddahallen imorgon, för Dan har blivit så förkyld.
Polly: Det är ingen fara. Vi kan gå till förkylningsaffären.
Isak: Förkylningsaffären?
Polly: Ja, så kan dom torka Dan med ett papper.


Tänk om det fanns en sådan enkel lösning på problemet.

Jag är lite ledsen. Min farfar har blivit sjuk (men mår bättre.) Ikväll grät jag när vi skulle äta middag.

Polly: Mamma, är du gravid?

 

Eh. Nä! Man kan vara ledsen ändå, men jag börjar undra hur jag betedde mig under graviditeten senast...

Jag är sjuk och inser att jag inte har skrivit om Dan på evigheters evigheter. Ni kanske undrar om han växer? Jovars.

Dan är en glad kille. Han kan vinka och applådera. Han ställer sig mot möbler, föräldrars kroppsdelar och annat. Häromdagen ramlade han och slog sig i munnen så att det blödde. Huvva. Främst är han dock intresserad av att krypa över saker. Typ krypa över ett hinder. Han kanske är en blivande häcklöpare? Han är snabb som attan alltså! Det känns skönt att han inte är så sugen på att stå än så länge. Han ställer sig nämligen inte särskilt ofta om dagarna, enligt pappaledige Isak. Bara någon enstaka gång. Han sätter sig ganska snabbt de gånger han väl har ställt sig. Det är skönt. Han får gärna vara väldigt stadig innan han börjar gå så att man slipper ha hjärtat i halsgropen hela dagarna. Med Polly var det perfekt. Hon påbörjade aldrig något förrän hon redan kunde. Hoppas att Dan är lika förnuftig, men han kanske släktar sin mor...?

Pratar gör han inte särskilt mycket. Bara "mamamamamama" eller "papapapapapa" när han är ledsen och så kan han säga "titta." Jag lääängtar tills det kommer mer ur honom, men vet att det kommer att dröja och att han kommer att nöja sig med väldigt få ord väldigt länge.

Isaks tio pappadagar är nu slut så idag styr jag tvåbarnsskutan själv. Dessvärre är Polly sjuk så några 15 dagistimmar blir det inte i veckan. Möjligen fem på torsdag. Jag är så less på att vara i lägenheten. Skulle verkligen vilja gå ut, men det går ju inte när stortjejen är sjuk! Januari har verkligen varit crappy. Polly måste ha fått någon influensa. Hon har haft feber sedan i torsdags (med undantag för igår) och är så himla förkyld. Stackars liten. Nu sover hon, vilket hon verkligen behöver. Hon har nämligen inte sovit mer än vanligt trots att hon är sjuk.

Morbror Wille är snäll och kommer hit och leker med Polly imorgon vid 14-tiden så att jag och Dan kan dra på BVC och mäta och väga. Jag längtar! Frisk luft - tjoho! Ens krav på meningsfull fritid minskar verkligen när man får småbarn. Att få lämna lägenheten en timme för att gå på BVC (med bara ett barn) känns plötsligt som värsta partyt.

Nu när vi har sjuka barn och har suttit inne i flera dygn förstärks känslan av att Skellefteå är kallt och ensamt och att väldigt få Skelleftebor hör av sig till oss. Det är tråkigt att alltid nästan alltid vara initiativtagare till häng. Umeå - allt är förlåtet, men nu sitter vi där vi sitter. Mest saknar jag spelkvällarna. Som fan.

Usch. Egentligen trivs vi i Skellefteå. Jag är bara trött och hormonell och less på den här lägenheten efter en massa dagar i karantän. Jag fick nog av isolering när vi hade vinterkräkan.

Jag har haft vinterkräksjukan. Från alla håll och kanter.

Isak: Idha! Du måste in på akuten!
Jag (jättesjuk): Nä. Varför det? Jag orkar inte.
Isak: I Afrika dör folk av sån här magsjuka!
Jag: Vilken jävla tur att jag inte är i Afrika då.

Ja, Jisses.
27/12: Föder världens finaste pojke på Skellefteå BB.
28/12: Kommer hem med världens finaste pojke. Polly kräks på kvällen och under natten.
29/12: Polly kräks framtill 12 ungefär. Jag börjar känna av att mjölken rinner till.
30/12: Polly mår bra, men jag har mjölkfeber. Jag ser fram emot morgondagen då jag tänker att allt ska bli bra igen.
31/12: Jag får vinterkräkan. Polly får vinterkräkan IGEN! (Fast bara en spya och lite illamående.) Själv är jag dödensjuk men ammar ändå. Eftersom jag är nyförlöst gör det förbannat ont att spy. Eftervärkar och vinterkräka i kombination är ingen hit.
1/1: Jag är fortsatt vinterkräkig. Polly in på Akuten med falsk krupp. Brödrosten brinner. Sicko.

Alltså. Omtumlande? Jag har aldrig varit med om något liknande. Idag är det den 2/1 och jag hoppas på lite lugn och ro framöver.

Det känns som att den här hösten har varit riktigt tuff. Jag är hemma från jobbet idag efter att ha känt mig yr och illamående hela gårdagen.

I morse skjutsade jag Polly till förskolan och fick veta att ett av barnen har insjuknat i vattkoppor. För er som inte vet så mycket om vattkoppor kan jag berätta att inkubationstiden är 10-21 dagar och man smittar 7-10 dagar efter det.

Jättebra tajming, alltså.

Nu får busen i magen stanna where (s)he is till efter nyår så att Polly hinner göra bort kopporna (om hon får dem) innan det kommer ut ett syskon som hon kan smitta. Tur att jag har haft vattkoppor och att bäbisar har ett ganska gott immunförsvar första sex månaderna.

Om Polly får los copos hoppas jag att hon får en lindrig variant.  Själv hade jag typ 1000 koppor på kroppen och var jättedålig. Jag hoppas att Polly får en koppa och yttepyttelite feber så att hon får vara glad på sitt jullov och så att den trötta mamman får vila lite och inte hämta och hälla potatismjöl hela nätterna.

Jättebra tajming, alltså.

Jag vet inte om det är bättre att hon får det NU och precis hinner göra bort det eller om det är bättre att hon inte får det alls den här gången. Däremot vet jag att jag känner mig bättre efter denna vilodag och hoppas orka till jullovet nu. Får jag tillbaka yrseln och svimningskänslorna kommer jag dock att vara klok nog att ge upp.

Det hade gått jättebra att jobba graviditeten ut om det inte vore för att jag jobbar i Lövånger och Isak i Norsjö och tvååringen ska lämnas och hämtas och gödas av undertecknad. Men som det är nu får vi se om jag pallar de sista veckorna. Det är ingen rast och ingen ro mellan 05:30 och 20:00 på vardagarna och jag orkar inte riktigt det som höggravid. Däremot vill jag så klart göra färdigt de viktiga betygsgrundande momenten som är kvar och därefter sätta betygen. För betygen kan bara jag sätta så det får jag göra även om jag är sjukskriven eller om barnet har kommit.

Man kanske skulle ha satsat på ett jobb där vem som helst med samma utbildning kan ersätta en när man är sjuk? Fast det är ju schysst att känna sig lite oumbärlig och chefig också.

Nu ska jag lägga mig en stund till innan det är dags att hämta Polly på dagis. Vi ska få middag hos mamma och pappa ikväll. Lyx!

Idag har Polly röntgats. Jag fick på grund av mitt gravida tillstånd inte vara med så jag satt utanför. Farfar höll ställningarna medan Polkan röntgades. Det visade sig att defluxoperationen i juni var mycket lyckad. Polkan har ingen reflux på någon sida, alltså ingen ökad risk för urinvägsinfektioner. Glada nyheter! En stor bonus är också att vi kan sluta med penicillinet som hon tagit varje dag i ett år.

Fördelar med Skellefteå lasarett kontra NUS:
När Polly röntgades och opererades i Umeå fick hon en ful plastsnurra med sig första gången och en ful plastkamel med sig andra gången. Idag fick Polly med sig en jättefin mjukdjursvarg. Heja Skellefteå! De kanske inte kan lika mycket som de i Umeå, men barnen får finare presenter.

Nu tror jag i och för sig att Polly fick den för att hon blev så kär i den att de inte skulle ha orkat tjafsa om att få tillbaka den, men...

Förutom det glädjande beskedet att Pollys kissystem numera fungerar klockrent fick vi Californication säsong III i brevlådan idag. Värsta go'presenten!

Och vi går in i sjunde månaden idag också. Oh happy day!

Jobbade sent idag och kom i flygande fläng till svågern Freddes kalas. Två galna små hundar var i farten så Polly hade fullt upp.
- KOM! skrek hon till slut till moster när hon inte fick nåt sällskap i sin hunduppfostran. Maggan är en darling (Johannas vovve.)

Imorgon drar vi till Umeå med lilla Polly som ska röntga njurarna. Det är ingenting allvarligt, men eventuellt en liten grej som eventuellt måste åtgärdas. Det är bra att de kollar upp det ordentligt. Polly får inte äta något mellan 6.30 och 13.30. Det kommer att bli jobbigt för både henne och oss. Det går ju inte förklara för en arton månader gammal tjej att hon inte får äta för att hon ska röntga njurarna. Hon fattar varken röntga eller njure.

Dock ska jag hinna med en fika med Tammygirl i humanisthusets fik. Även kallat: "The humfajk." Åh. Svunna kära tider. Nog blir livet bättre och bättre, men det var också en fin tid. Universitetstiden! Jag ska dock inte fika annat än kaffe, för då kommer Polly att bli gaaaalen. Hoppas att folk har överseende med mitt barn om hon blir ett hungrigt monster.

Sedan blir det att gasa hem så att vi är i Skell lagom till middagen och nej, vi tänker inte laga mat. Det får bli hemköpt mat. Vad det blir vet jag inte, men om Isak får välja har någon öppnat ett strömmingsstånd i grannhuset. Det är nämligen Isaks våta dröm. Att kunna köpa stekt strömming när man vill ha hämtmat. Själv är jag inte jättesugen.

Igår var familjen Karlsson bjudna på kalas i Umeå hos Sara (Isaks syster) som fyllde 23 år. Det var en mycket trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. Vi lämnade Umeå vid 19.30 då Polly blev ovanligt gnällig redan vid 19-tiden. Vi trodde inte att det var någon fara, bara att hon var trött och ville hem. Ack så fel vi hade.

När vi kom till Djäkneboda, en mil norr om Sävar ungefär, sa Isak:
- Hon kräks.
Jag: Va?
- Hon kräks.
Jag: SKOJAR DU?
Isak: Nej, jag skojar inte.

Pollys farmor Karin var med om att Polly kräktes blodpudding en hel bussresa mellan Umeå och Skellefteå i höstas och nu var det vår tur att erfara fordonsspya. Vi stannade på Bilisten i Bygdeå och sanerade barn, bilbarnstol och oss själva. Jävlar i min låda så mycket spya en liten kropp kan producera. Det var en pöl av spya i bilbarnstolen. Killen på macken var jättesnäll i alla fall. Annars är ju Bilisten mest känt för att ha det äckligaste mackkaffet av alla. Nu ska de få lite upprättelse av mig i denna blogg. Bra service hos Bilisten i Bygdeå! (Men jävligt äckligt kaffe.)

Efter det fick vi stanna en gång före Lövånger och två efter för att rengöra barnet och fadern. Polly spydde en gång till efter det, men då fanns det inget kvar i lillmagen så Isak lyckades fånga upp alltihop i sin spypåse. Det stank spya i hela bilen. 11 mil i kräkos är inget jag rekommenderar.

Väl hemma fick Isak (fast jag erbjöd mig!) skölja av allt kräkigt. Han påstod att han "är bättre på det." Oh well, jag opponerade mig inte! Jag gick och la mig med kräkbarnet som somnade efter en stund och sedan dess har lilla pyret mått bra.

Idag ska jag arbeta, som den lärare jag är och Isak ska åka till sin mor och låna tvättmaskinen. Om ni undrar varför är ni inte begåvade.

Nu har jag och Isak städat ur lägenheten på Magasinsgatan. Feels great. Isak var Hitler inne i badrummet. Jag fick inte komma i närheten när han fejade därinne. Därför döptes han om till Adolf Avlopp. Han skrek: "DET SER RENT UT, MEN DET KÄNNS INTE RENT!" när badrummet var spotless. Jag undrade hela tiden om han menade att det inte kändes rent på ytan eller om det inte kändes rent i hans hjärta.

Själv låg jag på rygg på spisen och rengjorde fläkten. Fy fan vad jobbigt jag tyckte att det var. Jag började svettas något kopiöst och blev orolig för min grundkondition. Jag kände mig som ett otränat fetto. Tills jag upptäckte att jag var så varm om ryggen för att alla plattor var påslagna på 10:an. Fan vad ont det gjorde innan jag fattade varför jag var så varm...

Lilla familjen Karlsson hänger i Hjoggan idag, men snart ska vi hem. Om en vecka ska vi få nya tapeter och ommålade tak. Isak ska fara på Anderstorpskolan och se mama (svärmor) spela med Nisse Landgren ikväll medan jag och Polkan gosar. Sverige vann damstafetten med Kalla i spetsen.

Förutom att Polly hade magsjuka inatt mellan 24 och 02.30 är life good. Hon spydde och sket var tjugonde minut. Det var lite äckligt. Särskilt när hon spydde majs över hela mig. Nåja, man får vara glad att hon inte spydde bajs över hela mig.

Så har det hänt. Först var jag förkyld i en vecka, men jobbade eftersom jag inte hade feber. Sen fick jag feber och trodde först att det var svinet, men insåg att det bara var kulting. Nu däremot. Jag har hostan som satan sänt och 39 graders feber. Det enda positiva är att vi ska jobba hemifrån från och med tisdag så det blir inte så mycket löneavdrag.

Nu väntar vi bara på att Isak och Polly ska insjukna. Jävla liv. Vi som skulle ha värsta mysveckan i veckan.

Det blir inget fotbolls-VM för Sverige. Jag kommer att hålla hårt och svårt på Danmark i VM. Som den nordpatriot jag är.

Frågan vi nu ställer oss är: Vem blir den nye förbundskaptenen? Blir det Henke Larsson är det något som är fel. Jag hoppas lite på Svennis, mest för att det kan leda till roliga skandaler.

Inget VM för Sverige. Det gör lite ont. Tur som fan att OS i Vancouver går 12-28 februari så att man inte blir helt sportlös nästa år.

Jag har legat sjuk sedan onsdag eftermiddag. Igår hade jag 38.0. Polly är också sjuk. Hon hade 39.2 igår. Den ungen ska då alltid vara värst! Nu mår jag lite bättre. Om Polly fortfarande är risig idag drar jag till Umeå. Mycket lutar alltså åt ännu en Umeåhelg. Denna gång i feberns tecken. Isak, det svinet (höhö), ska gå på klassfest ikväll.

Jag sär, jag sär.

Nu har svininfluensan nått Boliden så snart tvingas man tryna ner sig i sängen. Livet är Grymt. Gud så mycket klöve(a)r man kommer att förlora på det. Alla kroppsdelar kommer att göra ont, även skinkan. Hoppas alla nazzar i världen får svininfluensan förresten. Jag kommer inte på någon knorr på slutet.