Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Gud så skönt det är att ha barn. Före det hade man alldeles för mycket tid över för ångest, nojor, ältande, självömkande, egocentrism, sig själv överhuvudtaget. Så var det för mig i alla fall. Nu hinner jag inte älta och fundera, så jag slipper! Sjukt skönt. Ibland kommer ett ångestil eller ett tröttil, men efter fem minuter har jag inte tid med det längre. Det går faktiskt över också. Man behöver inte älta och noja har jag märkt. Har man inte tid med ångest och trötthet så skiter hjärnan i att frambringa det efter ett tag. Sjukt värt.

Det fanns säkert poänger med att vara full of oneself, typ finna sig själv och jadijadi, men man kommer ju till en gräns då det gör mer skada än nytta. Jag hade nog ältat ihjäl mig om jag inte fått barn. Undrar om det stadiet hade gått över ändå. Undrar också om stadiet återkommer när barnen flyttar ut. Nä. Mamma verkar då ha fokus på sina barn fortfarande...

Man ska ju inte skaffa barn för att sluta fokusera för mycket på sig själv, men det är en trevlig bieffekt för en sån som jag.

Hejdå Rönmarks och Ekberg-Sunnebjer. Vi saknar er. Ibland får man Stippanabstinens alltså. The old days i Umeå. Det känns som att alla man brydde sig om fanns nära då. Inte längre bort än i Skellefteå. Nu finns många betydligt längre bort. Dessutom flera av de allra allra bästa vi vet. Det är trist att vi får träffa dem så sällan, men väldigt roligt när det händer!

Polly och Ellie har verkligen trivts ihop. De har haft Pippiparty i alla sängar och soffor. En halv eftermiddag tillbringade de tillsammans i en "koja." Under täcket i Pollys säng, that is. Vi föräldrar skulle leta dem. De var alltid på samma ställe. Läs: I kojan. När vi hittade dem tjöt de av skratt som två 13-åringar. Varje gång. Fnitterflickor!

Polly fick en docka av Anne-Louise och Tomas. Polly har döpt den till Conny. Det var Tomas förslag, men Polly tog genast namnet till sitt hjärta. "Conny" sa hon med eftertryck och så fick dockan heta det. Hoppas att Polly tar hand om Conny så att han inte blir kriminell. Jag ska lägga ut ett foto på Conny om några dagar. Håll utkik.

Ni får nöja er med ett foto på Pippipartyprissarna så länge. Här ser de mest ut som ett gammalt pensionärspar som njuter på balkongen. Ellie ville inte skratta när vi tog kort på henne, men hon är ju väldigt söt även när hon ser lite trumpen ut. Större delen av tiden skrattade båda damerna. Som man gör på Pippipartyn.



Best of Polly i veckan:

Jag skriker: "NEJ" då Polly lämnar Lindex när jag ska betala. Hon struntar i förbudet och springer vidare. Jag hinner ikapp henne inne på Glitter och säger upprört:
- Polly! Vad sa mamma?
Polly svarar: "Jag kan inte höra mer, mamma." (Utan r...)

Språket går framåt som tusan. De nyaste tillskotten är "sen", "fasti" (faktiskt) och "nu" samt en radda adjektiv. Meningarna blir längre och längre och mer och mer intressanta. Hon börjar vara en riktigt kul tjej, den där Polkan.

Ronny och Ragge hade varit stolta. Polly är väldigt förtjust i "Pöket Laban."

Hur white trash får man bli? Satt i samma väntrum som en man med stor ölmage igår. Han bar en t-shirt med följande tryck: "Vadå ölmage?! Har du aldrig sett en airbag förut?"

Botten är jävlart nådd!

Som ni alla vet fick jag sex porslinskronor insatta i käftfronten för tre år sedan. På sportlovet upptäcktes en pajad tand i underkäken. Hela tanden var ett hål. Visst hjälpte det att rotfylla, men det var säkrast att sätta på en krona också. Idag cementerades kronan i min mun och jag kom hem, glad att tandjäveln äntligen var färdigfixad.

Jag: Nu har jag sju kronor!
Isak: PÅ KONTOT?
Jag: Men nej! I munnen.

Såå dyrt är det inte att gå till tandläkaren.