Sex and the city
Som icke-singel är det svårt att känna sig sex and the city. Särskilt i Sverige och ännu mer särskilt om man inte bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Igår fick jag känna mig sex and the city för en stund för första gången på flera år. Först gick jag på after work med mina hippa inne-jobbarkompisar. Högstadielärare. Karriärister hela bunten. Tyvärr dök bara jag och en till upp. I sex and the city hade det varit min gaykompis. Nu var det åtminstone en singel från Jokkmokk. Close enough! Jag och Janne tog oss sedan hem till mig för djupt prat om livet (eller åtminstone trevligt prat) och lite sådant.
Janne kastade in handduken vid 21.30 och då ringde jag Isak som i mitt sex and the city inte var min pojkvän utan den hetaste killen i hela staden som jag ville ha men kanske inte kunde få. Mister Big. "At the same time Isak was sipping wine på News, the hottest place there was, with Lisa Lindbäck, a trendig lärarstuderande with a smak for livet." Jag tog bussen ned till News. Fast det var en jättelimousine egentligen. På News drack jag, Lisa och Isak vin och pratade om livet. Jag hade höga klackar. Killen i garderoben stötte på mig. Han var söt. Men inte lika söt som Mister Big. Efter ett tag anslöt de coolaste människorna i världen: Sara och Lilja. De berättade att de ska flytta ihop. Det kändes jävligt sex and the city att flytta ihop. Att man inte redan har flyttat ihop är så mycket mer sex and the city än att redan bo ihop. Isaks mamma ringde. Isak sa att lillebror nog har det bra på Berghem. Redan där kom den första ångesten. Mister Big skulle aldrig bli störd av sin mamma när han partajar med de coolaste människorna. Jag skrek: PUSS KARIN! Det skulle inte Carrie ha gjort.
Vi tog en taxi hem med en taxichaffis som inte visste var O'Leary's låg. Det var där jag verkligen verkligen insåg hur jävla INTE sex and the city jag eller någon jag känner är. Umeå är inte gjort för det. Umeå är förstås bra mycket mer sex and the city än Skellefteå, men det räcker inte.
Umeå är i bästa fall petting and the town.
Janne kastade in handduken vid 21.30 och då ringde jag Isak som i mitt sex and the city inte var min pojkvän utan den hetaste killen i hela staden som jag ville ha men kanske inte kunde få. Mister Big. "At the same time Isak was sipping wine på News, the hottest place there was, with Lisa Lindbäck, a trendig lärarstuderande with a smak for livet." Jag tog bussen ned till News. Fast det var en jättelimousine egentligen. På News drack jag, Lisa och Isak vin och pratade om livet. Jag hade höga klackar. Killen i garderoben stötte på mig. Han var söt. Men inte lika söt som Mister Big. Efter ett tag anslöt de coolaste människorna i världen: Sara och Lilja. De berättade att de ska flytta ihop. Det kändes jävligt sex and the city att flytta ihop. Att man inte redan har flyttat ihop är så mycket mer sex and the city än att redan bo ihop. Isaks mamma ringde. Isak sa att lillebror nog har det bra på Berghem. Redan där kom den första ångesten. Mister Big skulle aldrig bli störd av sin mamma när han partajar med de coolaste människorna. Jag skrek: PUSS KARIN! Det skulle inte Carrie ha gjort.
Vi tog en taxi hem med en taxichaffis som inte visste var O'Leary's låg. Det var där jag verkligen verkligen insåg hur jävla INTE sex and the city jag eller någon jag känner är. Umeå är inte gjort för det. Umeå är förstås bra mycket mer sex and the city än Skellefteå, men det räcker inte.
Umeå är i bästa fall petting and the town.
