Fegis!
:-D
Ser du vad hänsynsfull jag är som rentav skriver under pseudonym så att ingen ska kunna spåra dig via min blogg.
Men det kommer förstås att kosta. Hehehe.
Bhequerel ovan, såklart.
Ja, alltså jag skäms som en jävla hund. Jag är så feg så feg så hälften vore nog.
Hej sweetie!!
Du är bäst vännen...lycka till med jobbet nu =) Vi kan väl höras snart. Kram
Det kan vi absolutely, my darling!
Jag presenterar mig i ett inlägg ovan så att du inte behöver funderihjäldig. :-)
Jag fegar ännu mer. Min blogg handlar bara om barn och hus. Dööööötrist. Men jag kommer inte över att min svärmor hittat min blogg. Hon brukar förbjuda alla samtalsämnen som är mer vågade än "vackert väder" så ett tvättstugeknull vågar jag inte ens tänka på. När jag fått tillbaka mer av mitt logiska tänkande skall även jag tillhöra Anonyma Bloggare.
Varför skulle man någonsin vilja vara anonym i sitt bloggande? Hela företeelsen går väl ut på att få så mycket uppmärksamhet som möjligt, och vad tjänar en sådan uppmärksamhet till ifall ingen vet vem man är? Jag verkar ha missat något fundamentalt här...
Haha. Att många läser min blogg är en positiv bieffekt och jag klarar mig med de läsare jag har. Jag började inte blogga för uppmärksamhet. Eller vad vet jag om vad som ligger djupt rotat inom en? Jag är väl korkad helt enkelt. Tänkte bara: Ett till ställe att skriva på. Jiho. Få ur sig nåt. Skriva är terapi för mig. Det är prio ett. Skriva är the shit. Men för vem? Främst för mig själv, men jag är glad åt bieffekten. Det är kul med kommentarer! Då får man ju skriva ÄNNU mer. :)
Själv är jag så självupptagen att jag egentligen skulle vilja ha en blogg med bara bilder på mig själv, men för syns skull skriver jag lite också.
(Och för att få besökare har jag låtit bli bilderna.)
