Je ne suis qu'une fille du port. Une ombre de la rue.
Magen är nog lite bättre om än inte bra. Det gick bra att jobba onsdag, torsdag och fredag. Igår var jag och Isak på Uffes disputation. Uffe var kingen! Särskilt när han sa följande till opponenten:
- Ja, hade man läst den empiriska delen NOGA hade man ju vetat det.
Opponenten blev högröd i ansiktet. Det var också väldigt roligt när Ulfs mobil ringde mitt i alltihop. Festen var kul. Jag och Petter buggade som gudar. Eller i alla fall Petter.
Jag borde skriva c-uppsats. Samtidigt säger doktorn att jag ska vila så mycket jag kan. Vila så mycket man kan är svårt. Hur mycket kan man egentligen vila? Från vad? Vad har jag tid att vila ifrån?
Jag hade en jävligt snygg klänning igår i alla fall. Det lovar gott inför nästa vecka som är späckad med arbete. Utvecklingssamtal hela veckan. You won't see me guys! Sedan är det påsklov. Välbehövligt för Lindquists mage.
När jag känner mig riktigt stressad, som inför denna vecka, brukar jag tänka på vad Erika Andersson sa vecka 43 i 3:an på gymnasiet:
- Om vi överlever den här veckan kommer vi aldrig att dö.
Jag kan alltså inte dö, för jag överlevde vecka 43 1999. Ibland tänker jag även på straffavgörandet i Rönnskärscupen 1997. Jag satte straffen. Det var mycket mer pressat än att fixa fyra tolvtimmarsarbetsdagar med magkatarr.
- Ja, hade man läst den empiriska delen NOGA hade man ju vetat det.
Opponenten blev högröd i ansiktet. Det var också väldigt roligt när Ulfs mobil ringde mitt i alltihop. Festen var kul. Jag och Petter buggade som gudar. Eller i alla fall Petter.
Jag borde skriva c-uppsats. Samtidigt säger doktorn att jag ska vila så mycket jag kan. Vila så mycket man kan är svårt. Hur mycket kan man egentligen vila? Från vad? Vad har jag tid att vila ifrån?
Jag hade en jävligt snygg klänning igår i alla fall. Det lovar gott inför nästa vecka som är späckad med arbete. Utvecklingssamtal hela veckan. You won't see me guys! Sedan är det påsklov. Välbehövligt för Lindquists mage.
När jag känner mig riktigt stressad, som inför denna vecka, brukar jag tänka på vad Erika Andersson sa vecka 43 i 3:an på gymnasiet:
- Om vi överlever den här veckan kommer vi aldrig att dö.
Jag kan alltså inte dö, för jag överlevde vecka 43 1999. Ibland tänker jag även på straffavgörandet i Rönnskärscupen 1997. Jag satte straffen. Det var mycket mer pressat än att fixa fyra tolvtimmarsarbetsdagar med magkatarr.
