Oh! A tree in motion.
- Åh tack så jättemycket, viskar jag och går vänt därifrån.
Spelar någon annan teater på stan?
Ja! Jag så insmickrande gullig och artig att jag själv kan bli illamående. Fast det har blivit mycket bättre sedan Tea kom - när någon krockar med hennes vagn eller släpper en dörr på den förvandlas jag till en rasande krigarkvinna, redo att köra svärdet genom närmsta troll.
HÄRLIGT! Vad skönt att jag inte är ensam... Men alltså, jag är inte bara artig, jag är SKITBLYG, alltså så att de blir helt ställda i kassan. :)
Hur blyg? Så blyg att du inte svarar när de frågar "var det bra så"?
Sverige måste vara det enda landet i världen där man inte säger "förlåt" när man krockar med någon. I andra länder säger man "excuse me, pardon me", "pardon", "undskyld" eller "perkele" (nåja)
men vi säger bara... "oj". Ungefär som: hoppsan, där råkade jag visst knuffa till någon men det skiter jag ju fullständigt i.
Fan, en japan skulle väl minst skära av sig nästippen om han knuffade till någon och missade att be om ursäkt för sig själv, sin fula fru och sina dumma barn.
Vi säger: oj.
Men på ett VÄNT sätt, givetvis.
Jag säger förlåt om det var mitt fel, men oftast är det inte det, så då blir det bara ett oj...:P
Absolut, Tamara. Jag tvingar mig själv att RODNA när de ställer en fråga.
- Och legitimation?
*JAG RODNAR och FUMLAR fram det.*
JAG VET! Jag är sjuk!
Hahahahaha! Du är galnare än jag trodde!
Indeed! :)
En gång låtsades jag att jag var blind. Men det var första och sista gången.. det blev jävligt jobbigt när jag "såg" folk jag kände...