Grabbarna grus, rallynördarna eller vad ni vill
The four n3rds, Peck, Aaro, Isak och Linus, kan inte sluta spela roborally. Jag tjuvlyssnar eftersom jag drog mig ur efter första partiet:
- Tråkigt för dig, för då skjuter jag igen.
- Ja men då skjuter jag tillbaka.
- Jag känner mig ganska tillfreds. Jag ska tuta iväg mot den bortre flaggan.
- Jag fick ju en dålig start, men nu kan jag glida.
- Men AARO! Du ska ju vara minst här.
- Ja men jag fick en sväng, vad fan ska jag göra?
- Jaha, nu kommer det något riktigt riktigt vasst.
- Jaja.
- Du kör framåt, Isak? Det var jävlisssch!!!
- Box illustration!
- Oooh.
- Men då kör vi!
- Då kör vi.
- KÖRA!
- BRAAAA!!
- FAN SÅ BRAAA!
- Hur ska det här sluta?, frågar de sig, soldaterna. (Aaro blir djup.)
- Varför stressar jag så mycket?
- HÖHÖHÖHÖ.
- HAHAHA.
- AAAH... blodvite och hela kittet. (Linus blir dramatisk.)
- Jag hann göra ett skada här. Vad händer nu? En fråga!
- Det är första gången de rörs nu.
- Börja på min start location, eller min save location?
- Helt seriöst! Det delas ut åtta kort på tre personer. Haha!
- HAHAHAHAHAHAHAHA
*Pangljud* *Peck sjunger lalalalalala*
- Vänta ska man power downa eller inte?
- Jag ska fan göra det.
- Jag powerdownar också. Eller ska jag det? Vänta. Nä. Det finns inget annat alternativ.
- Jag svänger höger och så höger och sedan vänster.
- Nu har jag ju raksträckan här.
- Där vill jag dyka upp! Du ska känna hotet från underjorden.
Jag önskar att någon fler var här och hörde. Det är ett skitroligt spel, men det är nästan roligare att lyssna på tugget än att spela.
