Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Jag har fått två mycket konstiga komplimanger i veckan. Den första av Isak och Britta:
- Du är så himla bra på sorg.
Öh. Är det bra eller dåligt? Det visade sig att de menade att jag var bra på att hantera sorg. Viss skillnad, kan jag tycka.

Den andra kom från syrran när vi hängde i Freddes stuga i Kvarnbyn:
- Gud så fiiint du har gjort i diskstället.
- Va?
- Jag vill också vara så där himla bra på att stapla disk. Det är som att du ser hur man ska stapla för att det ska bli rätt och fint.

Ja. Andra människor är spontana, trevliga, roliga, snygga. Jag är bra på sorg och att stapla disk. Härligt. :)