Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Lör 12 jan 2008

Ultraljud

Vi har fått 3Dbilder på Grynet nu och den är huuuuur söt som helst, fast jätteful, som en fågelalien. Men naturligtvis världens sötaste ändå och allt var normalt och fint och bra och det känns nästan overkligt. Mitt liv alltså. Ska jag få bli mamma? Med världens bästa make? Va? Hur kan jag få allt detta? Det måste vara orättvist mot någon annan...

Jag är idag i vecka 14+3 och jag glömmer mer och mer sällan bort att jag är gravid.  /Idha

Mån 7 jan 13:08

Hjärtljud!

Vilken trevlig utflykt imorse!
Visst har jag läst om fostrets utveckling, men jag tänkte ändå att grynet så här pass tidigt, när putet knappt kan skönjas, inte ska vara så mycket mer än en klump med celler. Och istället hörs ett stadigt och i högsta grad mänskligt bump-bump-bump från trakterna kring idhas kissblåsa. Wow! Jag längtar till i övermorgon då vi kanske får se honom/henne på ultraljud också. Shit, nu börjar det likna något!

Barnmorskan är riktigt rolig att skoja med, eftersom hon inte förstår skämt. Jag och hon hade ett allvarligt snack om idhas fiberintag. Sade jag något på skoj, typ "idha är typ fröken formfranska 2007" så tittade hon strängt på idha och sade "grovt bröd, ska du äta, GROVT BRÖD!!" Haha, och idhas generade uppsyn som sade "jag kan inte annat än ta detta, för alternativet vore att påpeka för sköterskan att hon har humor som ett torskblock och min man är ett tjoller."

Där ordnade jag allt en präktig rävsax åt min fina fru. /Isak

Sön 6 jan 16:38

Skrutten stökar i magen

av Mme K @ 16:38

I 13+2 (fredag 4/1) kände jag med all säkerhet Grynet. Först trodde jag att jag var först i världen med att känna fostret så tidigt, men Isaks mamma var tydligen minst lika snabb. :) Jag trodde mig känna Grynet redan på nyårsdagen (12+6), men nu är jag helt säker på att ha känt dess rörelser.

Det kändes lite som att någon drog ett pärlhalsband längst ned i magen och sedan kom någon typ av sprattel. Detta upprepades senare. Häftigt. ;)

Imorgon ska vi till barnmorskan och på onsdag är det ultraljud!

13+1 och 2008

av Mme K @ 23:02

I år ska lilla Skrutten födas. Det är en häftig känsla. Om allt går bra blir jag och Isak föräldrar i år! Nu har jag gått in i vecka 14 vilket innebär en hel del kul:

Jag har definitivt en ännu större putmage nu än för två veckor sedan, men de flesta tror nog att jag bara har blivit lite rundare. Jag har dock inte gått upp något sedan vecka 10.

På grund av hormonet progesteron har jag fått en trögjävla mage och det suger. Progesteron får musklerna att slappna av. Trycket från min växande livmoder påverkar också tarmen och hämmar dess arbetstakt.

Grynet är 80-93mm långt från huvud till stjärt. Vikten är nästan 25g. Lilla skrutten rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på handleder, händer, fingrar, ben, knän och tår.

Om sex dagar är det ultraljud och om allt ser bra ut då lovar jag att vi ska berätta det för hela världen.

/Idha

Tis 25 dec 2007 12:50

Julen - the aftermath (by Isak)

Nu har vi firat med båda våra respektive släkter. På förhand verkar det som om båda grenarna gärna skulle vilja ta hand om tillskottet nästa år. Mamma drömmer till och med rosaskimrande drömmar om hur hon och pappa går ut och drar barnvagnen på juldagsmorgon så att vi får vila ut. Mormor ringde express till Borlänge för att spreada the word medan morfar ideligen glömde sig och kom till idhas plats med en immig OP i högsta hugg.

Allting fortlöper fint. Till de senaste dagarnas missöden kan egentligen bara räknas idhas kramper under långpromenaden. Vi tog oss till landskyrkan, sedan var det inte roligt längre. Starkt av henne att stappla hela vägen tillbaka dock. Det motsvarar faktiskt nästan hela broarna runt.

Sedan blev det en aning för mycket när Per och Morfar glupskt skar upp den dallriga grå-rosastrimmiga grisfotspyramiden så att brosk och gelé sprutade. Per är heller inte blind för signaler som vämjelse och äckel, och sörplade extra ljudligt åt idhas håll. Haha, hon blev faktiskt riktigt knäsvag.

Men jag är rädd. Rädd för vad Polly (eller Rollo, om det visar sig vara en pojke) håller på att göra med min humor. igår fyrade jag av dåliga pappavitsar i en så strid ström att det förskräckte även Åsa och Sara.

The top 3 pappahumormoments of Isak

1. [I samband med nubben]
Jag: Idha, vill du ha det sista av musten?
Idha :Absolutely!
Jag: Snapsolutely... Wa wa waa..

2. [Viltpatén gjord efter Go' kvälls recept cirkulerar]
Mamma: Prova med tapenade till, det är jättegott.
Jag: Lite tappe till patten! Wa wa waa...

3. [urdruckna mustflaskor belamrar julbordet]
Pappa: Sara, röjer du av tomglasen?
Jag: Put them back in the back! Wa wa waa...

Lör 22 dec 2007 10:53

Det syns!

Igår, den 21/12 2007, såg jag för första gången att det finns ett  put på min mage. Jag har ett put! Det syns att jag är på tjocken. I alla fall när jag är naken och om folk vet om det, annars ser det mest ut som att jag har ätit lite för mycket knäck. Hurra hurra hurra. I vecka 11+2 såg jag för första gången min gravidmage. Intressant dock att syrran, Aaro och Axel såg den en hel jävla vecka före mig, men jag antar att det är lättare för dem som inte ser mig varje dag...

Äntligen är det inte bara tarmar. Nu är det definitivt ett litet livmodersput! Fan vad värt att man var smal från början så att man ser det så här tidigt. Eller? Det kanske inte fungerar så...

Nu är vi i Skellefteå, i Hjoggböle närmare bestämt. Grynet mår bra, vad det verkar. Bästa julklappen: Putmage!

Tors 20 dec 2007 15:43

Vecka 12 och jullov

Jingle bells, jingle bells, jingle all the way! Oh what fun it is to ride in a one-horse-open sleigh.

Hurra! För någon halvtimme sedan fick jag jullov och det känns hur skönt som helst. Det som också känns skönt är att vi nu är inne i vecka 12 (11+1) så om sex dagar (annandag jul) minskar missfallsrisken med miljoner procent. Nej, men 67, och det är ju också ganska mycket.

Grynet kan en massa nu (dricka fostervatten till exempel mums) och har egna fingeravtryck. Wow! Dessutom flyttar sig Grynet när jag byter ställning, för Grynet vill ha det skönt. Förståeligt! /Idha

Mån 17 dec 2007 17:04

Nu är det jul igen

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar till jullovet och jag längtar som ett litet barn efter Skellefteå och släkten och myset. Grynet längtar också, jag lovar.

Jag känner mig tjock! Jag har bara gått upp något kilo, men nu putar magen lite lite, faktiskt. Min rumpa verkar lägga på sig mest. Hjälp...

Mina cravings varierar. Allt från GB sandwich och lakrits till morötter, salsa eller varför inte medwurst? Det mesta är gott. Utom stekt kött. Bara jag slipper fler otäcka förstoppningar, I've had it with them!

Tre arbetsdagar och en fest. (Parafras på tre bröllop och en begravning.) Snart är det jullov, banne mig.

Tors 13 dec 2007 13:08

Moderskänslor

Idag är vi i vecka 10+1, vilket innebär en massa kul. Till exempel kan Grynet gapa, svälja, suga och gäspa!

Mammakänslorna börjar komma nu. Jag var på stan idag och såg två jättesöta bebiströjor som jag ville köpa. På den ena stod det: "Made in Umeå" och på den andra stod det "Övningsgår." Jag fick verkligen skärpa mig för att inte lägga dem på disken och betala. Jag menar, övningsgången är ju väldigt långt borta och vi är inte ens i vecka 13 än! Men om allt går bra ska jag köpa de gulliga tröjorna ögonaböj!

I morgon fyller Isak 25, då blir det rajtantajtan för honom, jag ska rajtatajta utan sprit. Syrran kommer, det blir kul!

Kram kram
Idha

Inskrivning

Idag, i vecka 9+5, var jag, Isak och Grynet på inskrivning hos Inger, en barnmorska. Värden:

Blodvärde: 130 (FINT!)
Blodtryck: 107/64 (EN LÅGTRYCKARE MINSANN!)
Urin: Ska tas om, förmodligen ok.
Socker: 5.2 (FINT!)
Vikt: 59 kg (FINT!)

- Du har jättefina värden! utropade Inger.
Jag tyckte inte att vikten var fin, upp två kilo, jisses Amalia! Men hon sa att det är helt normalt, och när man är normalviktig som jag är är det helt okej att gå upp hela 18 kilo. Dessutom har jag ju aldrig vägt mig på just den vågen, så de vågar jag har vägt mig på kan ju faktiskt ha visat lågt. Skönt för mig, kan man säga.

Däremot blev jag imponerad av mitt blodtryck. När jag snusade hade det stigit till cirka 130/80, vilkte ju fortfarande är helt normalt, men ändå bra mycket högre än nu. Kroppen återhämtar sig snabbt, indeed.

Jag och barnmorskan Inger diskuterade en massa och jag ska få träffa en läkare snart och göra ett tidigt ultraljud. Det tidiga ultraljudet föreslog INTE jag. Jag ville bara diskutera med en läkare.
- Du behöver egentligen inte träffa någon läkare, men vill du så ska du få det, och då kan vi ju lika gärna göra ett ultraljud när du ändå är där, sa Inger.
Snacka om värt! Jag får göra ett tidigt ultraljud fastän varken jag eller barnmorskan är det minsta oroliga. Inger trodde nog att jag var mer orolig än vad jag är, men jag är ju inte den som säger nej. Gratis är gott.

Jag gillar Inger, och hon gillar verkligen mig. Hon sprang runt hela vårdcentralen för att hitta gravidtidningar till mig och Isak och vi kom upp i sex stycken! Väntrummen är nu tomma på gravidtidningar. Varning!

Det enda crazy var att vi både träffade Anna Jonsson och en av Isaks klasskompisar. Till Anna sa jag som det var, för det kändes verkligen som att hon skulle ha förstått ändå. Isaks klasskompis fattade, för det var då Inger var i sina värsta tidningsletartag och ropade: "HÄR HÄR, HÄR HAR VI TILL ER, IDHA OCH ISAK, SOM SKA BLI FÖRÄLDRAR, HÄR HÄR!" Isak var inte jätteförtjust eftersom han inte ville dela den glada nyheten med en klasskompis som han knappt känner...

Allt känns bra, allt verkar normalt och Inger verkar hur bra som helst. Gammal, rutinerad och snäll. Inte jättemycket humor (vilket Isak fick erfara.)

Isak är inte alltid med i matchen. Jag satt på en stol lite framför honom, så jag hade inte koll på vad han pysslade med bakom mig. Jag förutsatte att han, precis som jag, lyssnade uppmärksamt på barnmorskan. När det blev tal om fosterdiagnostik sa jag:
- Nä, det känns inte bra, eller vad säger du, Isak?
Inget svar.
Jag vände mig om och möttes av Isaks rygg. Han satt med ryggen vänd mot barnmorskan och läste på en affisch på väggen. Jag skämdes ihjäl! Postern handlade om att sluta röka under graviditeten. Inte jätteaktuellt för en icke-rökande blivande pappa, men what the fuck. Tur för honom att det inte var en mangaaffisch, säger jag bara.

Jag och Isak är sjukt kära, det är mysigt. Det nya är att jag är en barkborre och Isak en snytbagge och att vi tillsammans ska få en liten snytborre. På kvällarna kryper vi ned i ett skal (täcket) för att vila lite tillsammans.

- Barkborren har en söt, lite trubbig näsa och stora meloner, berättade Isak igår.

Kram /Idha

Sön 9 dec 2007 13:11

En tjej och 3:e pers. By Isak.

Jo, när vi hade vår seriösa snackis efter all gråt och tandagnisslan på åkerbloms, sade jag till Idha att jag inte riktigt tyckte att det passade att säga saker som "grynet saknar dig". Grynet är stort som en vindruva, liksom. Där finns varken vilja eller talapparat än, dårå.

"Det du egentligen menar när du säger så, är att DU saknar mig." upplyste jag idha förnuftigt. Många människor kanske tycker att det är gulligt att säga så, men jag har dålig erfarenhet av saken. Vi träffade en tjej, vi kan kalla henne Nora som brukade prata om sig själv i tredje peron med bebisröst. "Nora djack tjetton tjider på jaken å sen minns Nora inte nå!" Både jag och Idha äcklades av detta.
Så jag sade till Idha: Pratar du om grynet i tredje person är du precis som Nora. Helt korrekt svarade Idha att "Du, jag tror nog att de flesta talar om någon annan i tredje person ibland."

Whu-dsshh! Ägd.

Ons 5 dec 2007 19:41

Vecka 10 och snart inskrivning!

Ja, idag går jag, Isak och Grynet in i vecka 10 av denna graviditet och det måste självklart firas med... potatissoppa! Grynet går nämligen från embryo till foster idag - ganska tufft! Urin produceras och D-G är hela fyra centimeter stor. Detta innebär även att chansen för överlevnad är hela 90 procent!

Dessutom innebär vecka 10 inskrivning hos barnmorskan för familjen Karlsson. Vi ska dit på måndag och träffa vår barnmorska, Inger, och jag ska säkert bli vägd och mätt. Jag är i fin form för att föda barn, känner jag, och jag tror inte att jag har gått upp  så mycket hittills.

Jag är inte särskilt nojig vad gäller Grynet, men visst vore det otäckt med ett missed abortion! Tänk om det visar sig på rutinultraljudet att jag har ett dött foster i magen som dog redan i vecka 7 eller något sådant. Eller att det kommer ut i vecka 14 när man har börjat slappna av. Nåja, man kan inte skydda sig mot det. I snitt kommer alla kvinnor att vara med om ett missfall under sin fertilitet, så det är ju varken konstigt eller ovanligt. För varje dag minskar i alla fall riskerna, så vi hoppas och tror att det går vägen!

Jag mår bättre i alla fall, det är skönt, men samtidigt otäckt. Jag kan fortfarande inte äta middag så bra, men jag mår mindre illa. Tröttheten blir bara värre och värre, ta mig fan, men brösten gör lite mindre ont. Man får vara glad för det.

På lördag kommer Isaks tjocka släkt hit och då ska vi berätta den glada nyheten för dem. Det ska bli jätteroligt! Tror att mormor Gunnel kommer att bli alldeles till sig...

So long!
:
Tors 29 nov 2007 21:33

Lever det galna livet

Idag skulle det vara blodpudding på skolan, men när jag kom till matsalen var det biff och potatis. Jag tog för mig och gick och satte mig i personalrummet med två kollegor (idrotts-och slöjdlärare.) Jag hann ta två mindre tuggor innan idrottsläraren sa:
- Guuuuud så gott med lever.
Jag freakade totalt då man ju inte ska äta lever under graviditeten. Jag lade panikslagen ned besticken och slutade äta.
- Vad gör du? undrade kollegorna.
- Nä, men alltså jag gillar inte lever, sa jag.
- Men du åt ju nyss!
- Ja, men det var skitäckligt.
- Öh?
- Ja, jag ska äta yoghurt istället.
- Öh? Men du har ju betalat 33 spänn för det där!
- Ja, men jag fattade inte vilken typ av biffar det var.
- Men lever som är så gott!

Sedan fick jag i en halvtimme lyssna på vilken mes jag är som inte gillar lever. Jag gillar visst lever! Men Grynet hatar lever!

Well, den som lever får se. Hahahahahaha.