Sådant som kan betraktas som mammadravel
Idag gjorde jag och Isak något utan någon annan för första gången på länge. Det där lät hemskt. Det är inte så att vi inte aktiverar oss på olika sätt när Polly sover, men den här gången var vi fria i två timmar och vi spenderade inte dem tillsammans med kompisar. Vi gick på chokladprovning medan faster Sara barnvaktade.
Det kändes som att vi var på vår första dejt. Alldeles fnittriga och pussiga och Isak var så otroligt första-dejten-fjantig och försökte verkligen vara sitt charmigaste jag, vilket verkligen var charmigt, men inte på det sätt han ville. På chokladprovningen åt vi chockerande nog choklad och fnittrade förtjust. Isak fick beröm när han kände tonen av ingefära i en smaksatt choklad. Själv fick jag beröm för min knivskärpa i omdömena: "Kalaspuffar!" och "Mögelfralla!" Ja, jag var en duktig chokladelev.
Det är häftigt att jag och Isak inte längre kan göra så mycket på tu man hand. Häftigt för att vi verkligen får göra speciella saker när vi väl har barnvakt. Häftigt för att vi umgås mer utan varandra, och därmed lär känna gamla och nya kompisar bättre och på nya sätt. Dö inte nu: Men det här med barn förändrar det sociala livet, men inte bara till det negativa. Det trodde jag inte heller, men jag hade ingen aning om att det kunde vara så skönt att förändra sitt sociala liv och göra något nytt. Att gå på Schmäck och vara nykär är jättetrevligt, till exempel, och vi vet att det kommer en tid framöver då Polly är stor och vi kan göra massor på tu man hand. Just nu njuter Isak av att spela magic med Peck (let the n3rd be heard) och jag av Tamaras "restaurangchansen" och alla trevliga luncher det innebär. Inte minst njuter vi av att verkligen ta vara på de tillfällen vi får ensamma. Tillfällen som annars kunde ha gått till att bara loda i en soffa någonstans.
Nu åker Karin hem och därmed försvinner även denna dator. Jag hoppas kunna tjuvblogga, men förvänta er inte för mycket förrän vår dator är tillbaka.
Nu ska vi dricka lakritste med Sara. So long, fellows.
Det kändes som att vi var på vår första dejt. Alldeles fnittriga och pussiga och Isak var så otroligt första-dejten-fjantig och försökte verkligen vara sitt charmigaste jag, vilket verkligen var charmigt, men inte på det sätt han ville. På chokladprovningen åt vi chockerande nog choklad och fnittrade förtjust. Isak fick beröm när han kände tonen av ingefära i en smaksatt choklad. Själv fick jag beröm för min knivskärpa i omdömena: "Kalaspuffar!" och "Mögelfralla!" Ja, jag var en duktig chokladelev.
Det är häftigt att jag och Isak inte längre kan göra så mycket på tu man hand. Häftigt för att vi verkligen får göra speciella saker när vi väl har barnvakt. Häftigt för att vi umgås mer utan varandra, och därmed lär känna gamla och nya kompisar bättre och på nya sätt. Dö inte nu: Men det här med barn förändrar det sociala livet, men inte bara till det negativa. Det trodde jag inte heller, men jag hade ingen aning om att det kunde vara så skönt att förändra sitt sociala liv och göra något nytt. Att gå på Schmäck och vara nykär är jättetrevligt, till exempel, och vi vet att det kommer en tid framöver då Polly är stor och vi kan göra massor på tu man hand. Just nu njuter Isak av att spela magic med Peck (let the n3rd be heard) och jag av Tamaras "restaurangchansen" och alla trevliga luncher det innebär. Inte minst njuter vi av att verkligen ta vara på de tillfällen vi får ensamma. Tillfällen som annars kunde ha gått till att bara loda i en soffa någonstans.
Nu åker Karin hem och därmed försvinner även denna dator. Jag hoppas kunna tjuvblogga, men förvänta er inte för mycket förrän vår dator är tillbaka.
Nu ska vi dricka lakritste med Sara. So long, fellows.
