Efter schlagern
När resultatet i årets svenska melodifestival redovisades trodde jag att jag hade fått en hjärnblödning. Jag visste att Ernman var favorittippad, men vägrade tro att spelbolagen skulle få rätt i år. Hoppet är väl det sista som överger en.
Nu när jag har lugnat ned mig är detta hur jag tänker inför ESC:
"La voix" innehåller, i likhet med "Hero" och "The worrying kind", för mycket svensk vinstdesperation. Till skillnad från de båda tidigare nämnda bidragen har "La voix" en operarefräng. Bra eller anus? Jag vet inte om det gör någon skillnad. En sak är säker: "La voix" är inget bidrag det kommer att trallas särskilt mycket till. Å andra sidan är det bättre att skicka Ernman än någon gammal IDOL. Hade vi skickat Måns hade det gått som vanligt, som det gick för exempelvis Martin Stenmarck och för Charlotte Perrelli.
Ernmans nummer är oerhört fånigt och påminner i det närmaste om en firmafest. Armkroksdansandet måste bort. Däremot är Ernmans intensitet bra. Man minns henne.
Jag har alltså egentligen ingen aning om hur det kommer att gå. Ernman är bra. Kanske är hon det nya Lordi? Eller bara det nya. Men jag är skeptisk. Ärligt talat tror jag att Europa genomskådar vårt försök att skicka "någonting annat" i år, för det vi skickar är fortfarande för cleant och för innehållslöst. Jag tror att Europa vill att en smashing dancehit (Stay the night), eller en låt med hjärta (Snälla, snälla, moving on) ska vinna. Det vill Europa nästan alltid. Det får inte vara en för uttänkt låt. Det ska vara glädje eller hjärta eller båda. Dålig drama och lite opera gör ingen sommar.
Jag tänker, trots att jag är så osäker, sticka ut hakan och säga att Sverige för första gången i ESC:s historia kommer att missa finalen. Det är nämligen så att jag har svårt att förstå vem som ska rösta på det här bidraget. Vem ska ladda ned låten och sitta och poppa? Den kommer inte att sjungas kring lägereldar någonstans i Europa. Inte ens i Sverige. Det här är inte det första operabidraget i ESC:s historia. Det har aldrig funkat förr och det känns inte som att opera är genren det viskas om som "det nya" i schlagerkretsar. Dessutom känns inte Ernman som en artist som tänker satsa allt på att promota sin schlager. Hon har en annan karriär att tänka på.
Jag hoppas att jag har fel.
NÅGRA KOMMENTARER KRING LÅTARNA
Följande personer deltog i tv-tittandet hemma hos undertecknad: Idha Karlsson (så klart!), Isak Karlsson, Fredrik Aaro, Marcus Joleby, Samantha Löfqvist och Tamara Andersson.
1. Hope and glory (snittbetyg: 2.9)
Tamara: Texten blir bara töntigare för varje gång.
2. Snälla, snälla (snittbetyg: 4.5)
Isak: För mig får hon gärna vinna. Det återhållna, som aldrig tillåts brisera i fläsk, skapar utsökt nerv.
Tamara: Rysningar ända in i tårkanalen.
3. Love, love, love (snittbetyg: 3.2)
Samantha: Nice ass!
Tamara: Jag tevehatar Agnes sedan tid och evighet.
4. 1000 miles (snittbetyg 2.9)
Marcus: Säljer ni inte er hårdrockssjäl nu, era kukhuvuden? Men ganska bra låt.
Idha: What's with the krullfrilla?
5. You're my world (snittbetyg 3.6)
Isak: Sången stämmer och hon är en oemotståndlig, sprudlande söt kaffelatteflicka.
6. Stay the night (snittbetyg 4.2)
Fredrik: Bra på nästan alla sätt.
Isak: En exercis i gayarmycamp
Samantha: Bra. Snygg mick.
7. Moving on (snittbetyg 3.2)
Fredrik: Fränt som fan med flygande tant.
Samantha: Fin röst, ful klänning.
Tamara: "Molitva"... hört den?
8. Baby goodbye (snittbetyg 2.2)
Marcus: Ni är inte tillräckliga män för att bära den klädseln. Som att Amy Diamond, minisatan själv, skulle ha en balklänning på sig.
Idha: Mycket sämre än jag minns. Erik blir bara mer och mer dvärglik.
9. Alla (snittbetyg 1.3)
Tamara: Jag kan inte grekiska. Emigrera.
Idha: Grekisk dalahästtransa som inte passar i mittbena. Dansar som en full 18-åring på Xtreme.
10. Så vill stjärnorna (snittbetyg 2.5)
Samantha: Småstjärnorna.
Idha: Edin-Ådalkören går fetbort och jävligt ful styling.
11. La voix (snittbetyg 1.5)
Marcus: Dina ögon utstrålar grav psykisk sjukdom. Låten är väl okej.
Idha. NÄNÄNÄ!
Tack för ordet /er schlagerskribent i bloggvärlden
Nu när jag har lugnat ned mig är detta hur jag tänker inför ESC:
"La voix" innehåller, i likhet med "Hero" och "The worrying kind", för mycket svensk vinstdesperation. Till skillnad från de båda tidigare nämnda bidragen har "La voix" en operarefräng. Bra eller anus? Jag vet inte om det gör någon skillnad. En sak är säker: "La voix" är inget bidrag det kommer att trallas särskilt mycket till. Å andra sidan är det bättre att skicka Ernman än någon gammal IDOL. Hade vi skickat Måns hade det gått som vanligt, som det gick för exempelvis Martin Stenmarck och för Charlotte Perrelli.
Ernmans nummer är oerhört fånigt och påminner i det närmaste om en firmafest. Armkroksdansandet måste bort. Däremot är Ernmans intensitet bra. Man minns henne.
Jag har alltså egentligen ingen aning om hur det kommer att gå. Ernman är bra. Kanske är hon det nya Lordi? Eller bara det nya. Men jag är skeptisk. Ärligt talat tror jag att Europa genomskådar vårt försök att skicka "någonting annat" i år, för det vi skickar är fortfarande för cleant och för innehållslöst. Jag tror att Europa vill att en smashing dancehit (Stay the night), eller en låt med hjärta (Snälla, snälla, moving on) ska vinna. Det vill Europa nästan alltid. Det får inte vara en för uttänkt låt. Det ska vara glädje eller hjärta eller båda. Dålig drama och lite opera gör ingen sommar.
Jag tänker, trots att jag är så osäker, sticka ut hakan och säga att Sverige för första gången i ESC:s historia kommer att missa finalen. Det är nämligen så att jag har svårt att förstå vem som ska rösta på det här bidraget. Vem ska ladda ned låten och sitta och poppa? Den kommer inte att sjungas kring lägereldar någonstans i Europa. Inte ens i Sverige. Det här är inte det första operabidraget i ESC:s historia. Det har aldrig funkat förr och det känns inte som att opera är genren det viskas om som "det nya" i schlagerkretsar. Dessutom känns inte Ernman som en artist som tänker satsa allt på att promota sin schlager. Hon har en annan karriär att tänka på.
Jag hoppas att jag har fel.
NÅGRA KOMMENTARER KRING LÅTARNA
Följande personer deltog i tv-tittandet hemma hos undertecknad: Idha Karlsson (så klart!), Isak Karlsson, Fredrik Aaro, Marcus Joleby, Samantha Löfqvist och Tamara Andersson.
1. Hope and glory (snittbetyg: 2.9)
Tamara: Texten blir bara töntigare för varje gång.
2. Snälla, snälla (snittbetyg: 4.5)
Isak: För mig får hon gärna vinna. Det återhållna, som aldrig tillåts brisera i fläsk, skapar utsökt nerv.
Tamara: Rysningar ända in i tårkanalen.
3. Love, love, love (snittbetyg: 3.2)
Samantha: Nice ass!
Tamara: Jag tevehatar Agnes sedan tid och evighet.
4. 1000 miles (snittbetyg 2.9)
Marcus: Säljer ni inte er hårdrockssjäl nu, era kukhuvuden? Men ganska bra låt.
Idha: What's with the krullfrilla?
5. You're my world (snittbetyg 3.6)
Isak: Sången stämmer och hon är en oemotståndlig, sprudlande söt kaffelatteflicka.
6. Stay the night (snittbetyg 4.2)
Fredrik: Bra på nästan alla sätt.
Isak: En exercis i gayarmycamp
Samantha: Bra. Snygg mick.
7. Moving on (snittbetyg 3.2)
Fredrik: Fränt som fan med flygande tant.
Samantha: Fin röst, ful klänning.
Tamara: "Molitva"... hört den?
8. Baby goodbye (snittbetyg 2.2)
Marcus: Ni är inte tillräckliga män för att bära den klädseln. Som att Amy Diamond, minisatan själv, skulle ha en balklänning på sig.
Idha: Mycket sämre än jag minns. Erik blir bara mer och mer dvärglik.
9. Alla (snittbetyg 1.3)
Tamara: Jag kan inte grekiska. Emigrera.
Idha: Grekisk dalahästtransa som inte passar i mittbena. Dansar som en full 18-åring på Xtreme.
10. Så vill stjärnorna (snittbetyg 2.5)
Samantha: Småstjärnorna.
Idha: Edin-Ådalkören går fetbort och jävligt ful styling.
11. La voix (snittbetyg 1.5)
Marcus: Dina ögon utstrålar grav psykisk sjukdom. Låten är väl okej.
Idha. NÄNÄNÄ!
Tack för ordet /er schlagerskribent i bloggvärlden
