Mammabegreppet
När man blir mamma öppnas en ny värld. Dels blir man en mamma och dels träffar man mammor. Många mammor (och pappor) väljer att gå på Öppna förskolan. Att gå dit är som att återvända till högstadiet. Plötsligt måste man hänga i en grupp med människor av alla de slag. Mammor är också av alla de slag, nämligen, trots att många uttrycker att mammor är ett pack. Ett ganska störigt pack.
Det som irriterar mig är att jag inte gillar att klumpas ihop med mammorna. Jag älskar att vara mamma och jag älskar att bli kallad mamma av Polly, men när jag berättar att jag är mamma blir jag lite nervös inför hur personen jag pratar med ska reagera. Det kan mycket väl bero på egna issues, men det känns som att ordet mamma har en negativ innebörd. Nästan inget positivt skrivs om mammor (förutom om ens egen.) Mammor är mjäkiga, frigida, självupptagna, tråkiga och lite korkade. Jag är inte så. Jag är rock n' roll. Precis som många andra mammor.
Har jag missuppfattat den allmänna bilden av mammor? Är det mina egna förutfattade meningar om mammor och vad som sägs om mammor som talar? Så klart! Men någonstans har jag ju fått det här ifrån.
När någon säger något om pappor har det för mig inte alls samma negativa klang. Pappor är hjältar med krut i kuken. De är jämställda och nästan lite hetare än andra män.
Vad beror det här på? Är detta bara min uppfattning eller finns det någon som känner likadant? Är det för att män vill ha flickor och flickor vill ha män? Kvinnor vill ha någon som vill ta sitt föräldraansvar, någon omsorgsfull som kan älska livet ut, medan män vill ha tjejer som ger dem familj, men ändå inte riktigt blir mammor. Självklart är det en generalisering, men begreppen mamma och pappa skiljer sig oväntat mycket med tanke på att båda är bestämningar av begreppet förälder.
Eller är det bara jargong och i så fall: Hur farlig är jargongen?
Jag vill ha debatt!
