Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Igår var Isak och handlade med Polly. Dagen före löning. Vi hade tärt rätt mycket på Isaks konto visade sig. Med nästan dubbla hyror denna månad, bilservice och flytt har pengarna gått åt. Isak hade inte råd med allt han hade handlat utan fick lägga tillbaka både snus, glögg och fikon. Stackaren. Inte nog med det. När han hängde kassen på vagnen efter avslutat köp lossnade vagnsinsatsen. Polkan gled ur oskadd, men varorna flög åt alla håll och landade lite här och var på Konsumgolvet. Gamla människor klev över Isak och varorna som om de inte fanns, eller kanske som om de fanns, men störde! Gamla människor brukar säga "vad är det för fel på ungdomen idag?" Jag undrar vad det är för jävla fel på gammdomen idag? De är sjukt ohövliga. Inte alla så klart, men de jag träffar.

Medan Isak samlade ihop varorna och satte tillbaka vagnsinsatsen stal Polly ett päron i fruktdisken. Det åt hon upp. Allt utom pinnen. Isak betalade inte för det eftersom han inte kunde. Å andra sidan tog Konsum Ålidhem en gång betalt för fyra kilo päron när Isak köpte fyra päron, så det kanske är okej för den här gången?

Idag har vi letat igenom 3000000 flyttlådor efter George Orwells "Dagar i Burma." Det var kris. VAR VAR DEN? Isak ska skriva en uppsats baserad på den och Lessings "Gräset sjunger." NU måste han börja. NU! Jag hatar postkolonialismen av lätt insedda skäl, men det tar vi en annan gång. Man kan säga att det helt enkelt finns en HAAKE!

Vad har vi då lärt oss av detta? Jo: Ibland behöver man något badly, helt enkelt. Det kan vara 100 spänn. Det kan vara ett päron. Det kan vara ett verk av George Orwell. Och hur futtigt det än kan låta i efterhand så var det verkligen kris. Isak behövde verkligen 100 spänn, Polly var i desperat behov av en frukt och Isak behövde sannerligen Dagar i Burma att läsa på bussen till jobbet för att ta igen missad pluggtid.

Just nu behöver jag IDOL.

Trevlig helg alla läsare!