Nygammalt
Nu längtar jag verkligen tills vi ska flytta till Skellefteå. Visst ska det bli tråkigt att lämna Umeå, men främst kul med något nytt nygammalt. Visst kommer jag att sakna alla vänner här, men det blir trevligt att kunna hänga med alla gamla nygamla vänner oftare. Att ha familjerna närmare är självklart en av de största anledningarna till att vi gärna vill tillbaka till Skellefteå. Förmodligen blir vi inte i Skellefteå så länge ändå, men drömma kan man ju alltid.
Det är något jävligt nygammalt över Skellefteå. För det känns nytt fastän jag har bott där i majoriteten av mitt liv. Det känns nytt trots att många av de människor jag känner där är människor jag känt sedan jag var riktigt jävla ung, till och med liten.
När jag tänker på den Idha som en gång bodde i Skellefteå kan jag inte riktigt identifiera mig med henne. Hon var verkligen inte jag. Hon försökte kanske vara jag, men det var så mycket som liksom inte fungerade för henne mig.
Den person jag är idag har faktiskt aldrig bott i Skellefteå. Staden är bara nygammal på papperet. I själen känns det sjukt fräscht med Skellefteå. Hur pretto eller pseudodjupt det än må låta.
Det är något jävligt nygammalt över Skellefteå. För det känns nytt fastän jag har bott där i majoriteten av mitt liv. Det känns nytt trots att många av de människor jag känner där är människor jag känt sedan jag var riktigt jävla ung, till och med liten.
När jag tänker på den Idha som en gång bodde i Skellefteå kan jag inte riktigt identifiera mig med henne. Hon var verkligen inte jag. Hon försökte kanske vara jag, men det var så mycket som liksom inte fungerade för henne mig.
Den person jag är idag har faktiskt aldrig bott i Skellefteå. Staden är bara nygammal på papperet. I själen känns det sjukt fräscht med Skellefteå. Hur pretto eller pseudodjupt det än må låta.
