Överväntskalendern
Idag, på Isaks födelsedag, är det 24 dagar kvar till BF. Lika många som luckorna i adventskalendern. Det är tur, för jag börjar vara så jävla less övervänt. Jag är tjock, trött och har ont. Jag blir grinig för att jag inte kan göra någonting utan att få ont, jag blir gråtig av hormonerna, jag blir störd för att jag inte kan sova mer än några timmar i stöten. Jag har världens mest fucked up dygnsrytm på grund av att min sömn är så upphackad. Jag känner mig som världens sämsta och tråkigaste mamma. Jag är helt enkelt kass och gnällig.
Alltså, jag vet att det här är dagens i-landsproblem. Det är naturligtvis helt otroligt roligt att det ska komma en bäbis. Jag längtar ihjäl mig! Då kommer allt det här slitet att ha varit värt det, men jag kommer aldrig att försätta oss i en liknande logistisk mardröm som denna under en graviditet men om det mot förmodan blir ett till barn någon gång i framtiden kommer vi att ha bättre förutsättningar än vad vi har haft nu.
Jag försöker vara nyanserad. Som ni ser.
Igår sa Isak dagens sanning: "Alltså graviditeter är inte så jävla roliga. Den första var ju som spännande, men den här är ju bara en evig väntan."
Ja. Det är ju fantastiskt att få vara gravid, men andra gången är inte lika magisk, för man hinner sällan tänka på att det är gravid man är. Magen är bara i vägen när man vill göra roliga saker med det barn man redan har. (Läs: Polly.) Dessutom har man varit med om samma sak en gång och även om det är lika roligt att vi ska bli föräldrar som förra gången, är vägen dit inte lika ny och häftig. Den här gången har jag längtat mycket mer efter real snus, opastöriserad ost och några glas vin en fredagkväll. Främst längtar jag massor efter att kunna leka utomhus med Polly i mer än fem minuter. Det löns liksom inte gå ut om inte Isak är hemma, för jag får ont direkt och ramlar jag i en snödriva tar jag mig förmodligen aldrig upp igen. Jag är en skalbagge med valkagge.
Jag längtar efter att orka vara social och inte bara tjocka i soffan framför random tv-program.
Bäbisens arrival kommer självklart att bli lika häftig som första gången. Kanske kommer vi att kunna ta in att vi har fått ett barn lite bättre. Förra gången tänkte jag mest på att Polkan luktade sjögräs och att jag skulle försöka undvika att tappa henne i golvet eller glömma henne någonstans. Förhoppningsvis kan jag och Isak vara lite mer proffsiga än när Polly kom till världen.
Jag försöker vara positiv och tänka på hur mysigt det blir när det här är klart. Det är ju inte sååå länge kvar ändå.
Jag tycker bara att det börjar vara jobbigt att bära den i magen. Jag vill bära den på andra sätt nu, för jag längtar efter den. Vem bor därinne? Hur ser den ut? Jag är nyfiken!
All I want for x-mas is förlossning. Men gärna i efterskott. Typ 1/1. Fast den är välkommen när den känner för det.
Alltså, jag vet att det här är dagens i-landsproblem. Det är naturligtvis helt otroligt roligt att det ska komma en bäbis. Jag längtar ihjäl mig! Då kommer allt det här slitet att ha varit värt det, men jag kommer aldrig att försätta oss i en liknande logistisk mardröm som denna under en graviditet men om det mot förmodan blir ett till barn någon gång i framtiden kommer vi att ha bättre förutsättningar än vad vi har haft nu.
Jag försöker vara nyanserad. Som ni ser.
Igår sa Isak dagens sanning: "Alltså graviditeter är inte så jävla roliga. Den första var ju som spännande, men den här är ju bara en evig väntan."
Ja. Det är ju fantastiskt att få vara gravid, men andra gången är inte lika magisk, för man hinner sällan tänka på att det är gravid man är. Magen är bara i vägen när man vill göra roliga saker med det barn man redan har. (Läs: Polly.) Dessutom har man varit med om samma sak en gång och även om det är lika roligt att vi ska bli föräldrar som förra gången, är vägen dit inte lika ny och häftig. Den här gången har jag längtat mycket mer efter real snus, opastöriserad ost och några glas vin en fredagkväll. Främst längtar jag massor efter att kunna leka utomhus med Polly i mer än fem minuter. Det löns liksom inte gå ut om inte Isak är hemma, för jag får ont direkt och ramlar jag i en snödriva tar jag mig förmodligen aldrig upp igen. Jag är en skalbagge med valkagge.
Jag längtar efter att orka vara social och inte bara tjocka i soffan framför random tv-program.
Bäbisens arrival kommer självklart att bli lika häftig som första gången. Kanske kommer vi att kunna ta in att vi har fått ett barn lite bättre. Förra gången tänkte jag mest på att Polkan luktade sjögräs och att jag skulle försöka undvika att tappa henne i golvet eller glömma henne någonstans. Förhoppningsvis kan jag och Isak vara lite mer proffsiga än när Polly kom till världen.
Jag försöker vara positiv och tänka på hur mysigt det blir när det här är klart. Det är ju inte sååå länge kvar ändå.
Jag tycker bara att det börjar vara jobbigt att bära den i magen. Jag vill bära den på andra sätt nu, för jag längtar efter den. Vem bor därinne? Hur ser den ut? Jag är nyfiken!
All I want for x-mas is förlossning. Men gärna i efterskott. Typ 1/1. Fast den är välkommen när den känner för det.
