Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Gud så skönt det är att ha barn. Före det hade man alldeles för mycket tid över för ångest, nojor, ältande, självömkande, egocentrism, sig själv överhuvudtaget. Så var det för mig i alla fall. Nu hinner jag inte älta och fundera, så jag slipper! Sjukt skönt. Ibland kommer ett ångestil eller ett tröttil, men efter fem minuter har jag inte tid med det längre. Det går faktiskt över också. Man behöver inte älta och noja har jag märkt. Har man inte tid med ångest och trötthet så skiter hjärnan i att frambringa det efter ett tag. Sjukt värt.

Det fanns säkert poänger med att vara full of oneself, typ finna sig själv och jadijadi, men man kommer ju till en gräns då det gör mer skada än nytta. Jag hade nog ältat ihjäl mig om jag inte fått barn. Undrar om det stadiet hade gått över ändå. Undrar också om stadiet återkommer när barnen flyttar ut. Nä. Mamma verkar då ha fokus på sina barn fortfarande...

Man ska ju inte skaffa barn för att sluta fokusera för mycket på sig själv, men det är en trevlig bieffekt för en sån som jag.