Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Nu när vi har sjuka barn och har suttit inne i flera dygn förstärks känslan av att Skellefteå är kallt och ensamt och att väldigt få Skelleftebor hör av sig till oss. Det är tråkigt att alltid nästan alltid vara initiativtagare till häng. Umeå - allt är förlåtet, men nu sitter vi där vi sitter. Mest saknar jag spelkvällarna. Som fan.

Usch. Egentligen trivs vi i Skellefteå. Jag är bara trött och hormonell och less på den här lägenheten efter en massa dagar i karantän. Jag fick nog av isolering när vi hade vinterkräkan.