Nu går han mer än han kryper!
Danne. Jag skriver aldrig om Danne. Första steget utan stöd just före 10 månader och sedan en seeeg period fram till drygt 10 och en halv månad då inget hände kändes det som. Men nu har det verkligen bara tvärhänt. Nu går han nästan bara. När han blir trött kryper han ibland, men annars är det bara gå och gå och snurra och vända och gå fram och åter, fram och åter. På bara några dagar har han gått från att gå korta sträckor till att tokgå. Det är riktigt kul och han har full koll, vilket föräldrar alltid gillar. Otäcka fall vill vi att han undviker och det gör han också. Skönt! Han tål till och med att syrran knuffar till honom lite. Han är nog härdad. Babidan - ett minne blott. Jag kommer att sakna krypstilen när den är helt borta, men samtidigt blir han mer delaktig i Pollys lekar när han kan jaga henne till fots och inte till kryps.
