Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Jag är sjuk och inser att jag inte har skrivit om Dan på evigheters evigheter. Ni kanske undrar om han växer? Jovars.

Dan är en glad kille. Han kan vinka och applådera. Han ställer sig mot möbler, föräldrars kroppsdelar och annat. Häromdagen ramlade han och slog sig i munnen så att det blödde. Huvva. Främst är han dock intresserad av att krypa över saker. Typ krypa över ett hinder. Han kanske är en blivande häcklöpare? Han är snabb som attan alltså! Det känns skönt att han inte är så sugen på att stå än så länge. Han ställer sig nämligen inte särskilt ofta om dagarna, enligt pappaledige Isak. Bara någon enstaka gång. Han sätter sig ganska snabbt de gånger han väl har ställt sig. Det är skönt. Han får gärna vara väldigt stadig innan han börjar gå så att man slipper ha hjärtat i halsgropen hela dagarna. Med Polly var det perfekt. Hon påbörjade aldrig något förrän hon redan kunde. Hoppas att Dan är lika förnuftig, men han kanske släktar sin mor...?

Pratar gör han inte särskilt mycket. Bara "mamamamamama" eller "papapapapapa" när han är ledsen och så kan han säga "titta." Jag lääängtar tills det kommer mer ur honom, men vet att det kommer att dröja och att han kommer att nöja sig med väldigt få ord väldigt länge.