Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Mitt lilla hjärta blev fem år idag. Hon har blivit så stor. Så stor så att jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Hon fattar så mycket och ibland när hon är ledsen över något finns det inte längre något jag kan säga eller göra som tröstar. Som nu när grannbarnen ska flytta. Finaste Polkan är så ledsen för det.

Jag och Isak pratar lite löst om att kolla på hus. Vi trivs jättebra men det är lite för ont om förvaringsutrymmen här. Om vi ska flytta känns det bra att göra det innan Polly börjar skolan. Det går ju bra att göra det senare också, men kanske är det lite lättare för henne om det sker före.