Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Isak: "Alltså Polly är ju mycket bättre på att dansa än många av mina kompisar."

Århundradets diss?

Dan har bajsat.
Isak: Du, Dan. Vad är det för doft du har på dig?

Isak: Jag kommer Polly, men jag måste hjälpa lillebror. Han har fått bajs på snoppen.
Polly: Det vaj inte coolt.

Det kan hända att hon har läst för mycket Bamse: Polly boj me sin mammis och pappis i en kula i skogen. Mammis äj finast i hela väjden!

Polly, jätteglatt:
- Mojmoj.  Kan du kasta ut kattfan?

Kanske dags att sluta svära åt den stackars katten?

På förlossningen, mitt i en ganska smärtsam värk säger Isak:
- Gud vad störigt. Jag är liksom förkyld i bara en näsborre.

Ja, guuuuud vad jobbigt för dig. Själv har jag en 3400 grams människokropp som tänker borra sig ned genom mitt bäcken, men ennäsborresförkylningar är ju dödligt smärtsamma har jag hört.

Mamma: Men åh. Hur jag än gör har jag en ful tofs mitt på skallen. Men det är klart. Det är ju bara jul en gång per år.

Ful till jul?

God jul alla bloggare och bloggläsare!

Isak har suttit på toa en bra stund och öppnar finally toalettdörren.
Polly: Pappa. Det lukta jättebajs.

Jag härmar ett spöke.
Jag: Buuuuu!
Polly tittar skeptiskt på mig och säger: Ja fatta ingenting. Det finns inge spöken!

Jag: Jag tror att det är en flicka, men är det en pojke funderar vi på att döpa honom till Moses.
Kerstin: Ska ni behålla honom?

Bra fråga! Men vi tänkte snarare Moses i vagnen än i vassen. Tyvärr blir namnet Moses fetdissat av Gud och alla människor, så vi får väl se.

Gårdagens drabbning mellan Holland och Sverige i fotboll hade kunnat bli en helt nattsvart tillställning för mig och mina syskon (som såg matchen tillsammans), men tack vare min systers okunskap blev det inte så. Alla tre syskonen Lindquist har spelat fotboll och ingen av oss har varit helt oäven. När det kommer till fotboll på tv är en av oss helt värdelös: Johanna. Jag bjuder här på några av hennes bravader och kommentarer från igår:

1) Att satsa på helt fel häst
Johanna satsar 200 kronor på vinst till Sverige och tjoar att hon kommer att vinna massor eftersom svensk seger ger fem gånger pengarna. När Holland sedan gör 1-0 tidigt och jag säger: "Det är världens näst bästa lag, vad hade du väntat dig?" svarar Johanna: "Men varför sa ni inte det?" Detta trots att både jag och William tidigare under kvällen hade berättat att Holland spelade VM-final tidigare i år.

2) Att vara femton år efter alla andra
Johanna frågar var Kenneth Andersson "och dom andra" är.

3) Alzheimers
Toivonen lyfter en boll över målvakten, men utanför målburen - Sveriges klart bästa målchans. Johanna blir mycket upprörd. Några minuter senare utbrister hon: "Men nu gör han ju något dåligt igen, den där....öh....Dimmeister!"
Jag: Toivonen?!
Johanna: Ja, jag visste att han hette något ovanligt.

4) Att inte ha upplevt saker tidigare i sitt liv
Sverige får frispark i ett bra läge. TV4:s grafik markerar punkten från vilken frisparken ska slås och sedan en cirkel som utgår från frisparkspunkten. En jättecirkel i knallrött visas på planen och för den oinsatte kan detta vara mycket otäckt:
Johanna (halvt på allvar): Va?! Är det något UFO som är på väg att landa nu eller?

5) Att hatattackera fel lag
Erik Hamrén får bollen på sig när den rullar över sidlinjen. Han sparkar den till Safari (som ska kasta ett visst inkast.)
Johanna: Men vad fan är det där för jävla halsduksjävel?
Jag: Det är Sveriges förbundskapten.

6) Att välja fel strategi
Holland trillar boll och svenskarna försöker stressa de holländska spelarna till misstag, men utan att lyckas. Sverige får inte tag på bollen.
Johanna: Men ska ni gå påååå eller?
Jag: Alltså, "går på" gör man när man spelar i flickor D sjumanna. Sedan inser man att "gå på" bara leder till att man blir bortdribblad. Det skulle förvåna mig om spelarna i landslaget "går på" om de inte har ordentligt med understöd.
Johanna: Men... vad gör de då?

Det här med zonspel och ta bollen i rätt läge av motståndaren har hon visst inte hört talas om.

Isak: Tror du att Gunde Svan kallar sin sperma för Gundehonung?

Idag är en sån dag då jag ångrar ungefär 75 procent 15 procent av det jag sa igår. Vissa dagar kommer saker ut så konstigt ur käften på en. Varför är det så? Som när jag sa att mina föräldrar hade fått snygga barn. Det var ju inte mig jag menade, men det skulle ha blivit ännu värre om jag hade börjat säga: "Fast alltså, jag är ju inte snygg". Då  skulle alla ha känt sig tvingade att säga att jag visst är snygg och så hade vi gått på mellanstadiet igen allihopa. Nä, går fetbort. Då får man ta att det som kom ut ur ens mun lät helt efterblivet istället.

Jag som inte ens är bakis. Det är nog min man däremot. Han såg hyfsat vinglig ut när han kom hem efter fyra i morse.

Polly lyckas riva ned telefonen från skrivbordet.

Polly: Oj. Fonen falig. Men baja man ä valig.
(Oj. Telefonen farlig. Men bara man är varlig.)

Polly vill inte följa med mamma till mammas kompis och hittar på världens sämsta ursäkt för att få stanna hemma:
- Polly ont i klänningen.

Jag ringde inte sjukvårdsupplysningen.

Hejdå Rönmarks och Ekberg-Sunnebjer. Vi saknar er. Ibland får man Stippanabstinens alltså. The old days i Umeå. Det känns som att alla man brydde sig om fanns nära då. Inte längre bort än i Skellefteå. Nu finns många betydligt längre bort. Dessutom flera av de allra allra bästa vi vet. Det är trist att vi får träffa dem så sällan, men väldigt roligt när det händer!

Polly och Ellie har verkligen trivts ihop. De har haft Pippiparty i alla sängar och soffor. En halv eftermiddag tillbringade de tillsammans i en "koja." Under täcket i Pollys säng, that is. Vi föräldrar skulle leta dem. De var alltid på samma ställe. Läs: I kojan. När vi hittade dem tjöt de av skratt som två 13-åringar. Varje gång. Fnitterflickor!

Polly fick en docka av Anne-Louise och Tomas. Polly har döpt den till Conny. Det var Tomas förslag, men Polly tog genast namnet till sitt hjärta. "Conny" sa hon med eftertryck och så fick dockan heta det. Hoppas att Polly tar hand om Conny så att han inte blir kriminell. Jag ska lägga ut ett foto på Conny om några dagar. Håll utkik.

Ni får nöja er med ett foto på Pippipartyprissarna så länge. Här ser de mest ut som ett gammalt pensionärspar som njuter på balkongen. Ellie ville inte skratta när vi tog kort på henne, men hon är ju väldigt söt även när hon ser lite trumpen ut. Större delen av tiden skrattade båda damerna. Som man gör på Pippipartyn.



Best of Polly i veckan:

Jag skriker: "NEJ" då Polly lämnar Lindex när jag ska betala. Hon struntar i förbudet och springer vidare. Jag hinner ikapp henne inne på Glitter och säger upprört:
- Polly! Vad sa mamma?
Polly svarar: "Jag kan inte höra mer, mamma." (Utan r...)

Språket går framåt som tusan. De nyaste tillskotten är "sen", "fasti" (faktiskt) och "nu" samt en radda adjektiv. Meningarna blir längre och längre och mer och mer intressanta. Hon börjar vara en riktigt kul tjej, den där Polkan.

Ronny och Ragge hade varit stolta. Polly är väldigt förtjust i "Pöket Laban."

Hur white trash får man bli? Satt i samma väntrum som en man med stor ölmage igår. Han bar en t-shirt med följande tryck: "Vadå ölmage?! Har du aldrig sett en airbag förut?"

Botten är jävlart nådd!

Polly pratar i sömn:
- Vovve uppe i taket! Vovve uppe i taket!

Pappa upp i dagen?

Polly tappar en bok:
- Men saaaaaaataaaaan.

Mamma upp i dagen?

Pippireflektionerna duggar tätt eftersom Pippi Långstrump är Pollys favorit för närvarande. I helgen hyrde vi två nya avsnitt och i ett av dessa förekommer ånyo något som kan tolkas som snusk. Den karaktär som verkar bli sexuellt upphetsad är Tommy, vilket ju är jätteäckligt. Tommy och Annika är så ocoola och så asexuella att det inte fungerar med några anspelningar på sex. Nu tror jag inte att Astrid eller Olle Hellbom eller någon annan tänkte anspela på sex heller, men erkänn att man kan undra vad Tommy åsyftar i följande scen:

Pippi sjunger femton gastar på död mans kista.
Tommy: Pippi, det känns så underligt inuti mig när du sjunger så där. Både hemskt och härligt på samma gång.

Just det.  Härligt för att han är nära klimax, hemskt för att han skäms över sin fjong. Tommy slits mellan lust och skam. Han beskriver detta med adverbet "underligt." Motsättningarna inom honom är enorma. Huruvida han låter det hemska eller det härliga vinna förtäljer inte historien, men jag hoppas att Tommy förstår att det är hur normalt som helst med fjong och upphetsning.