Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Det är sportlov. Skönt! Eller?
Polly: Mamma. Ibland förstör faktiskt Dan HELA mitt liv!

Stackars Dan får inget dokumenterat av kassa föräldrar, så nu snabbskriver jag det jag kommer ihåg just nu av hans lilla ordförråd här:

Katt, vovve, koppetikoppeti (hästljud), vatten, tack, pälp (hjälp), tidej (tiger), pante (panter), baanen (barnen), gott, blä, oj, mamma, boll, bo (bok), pappa, titta, tutte, mommo, moffa, blomma, klocka, kaka, bil, bapa (apa), baban (banan), bampa (lampa.)

Som ni ser gillar han bokstaven b.

För några veckor sedan sa han sin första tvåordsmening: "Me möck." (Mer mjölk.) Dessvärre hände det på förskolan så vi missade det! Favoriten so far är helt klart: Pälp!

Polly: Jag har sovit som en stock i natt. Och Dan har sovit som en penna. Kanske inte en jättelyckad liknelse.

Det går jättebra för Dan på förskolan och de är så imponerade eftersom han redan går och leker så bra utomhus, trots att han har en massa kläder att tampas med. Tur att han gick tidigt så att han är hyfsat stabil på dagis. Det skulle inte kännas bra om han bara satt i en snödriva hela dagarna. Det är tufft nu när Isak jobbar i Norsjö, men de första två veckorna har gått fort och senast i slutet på mars börjar han på Balder. Polkan får beröm av fröknarna för sina berättarskills. Hon rolleker hela dagarna här hemma och är mycket underhållande. <3

Han sover inte. Det har gått 13 månader snart och han har inte sovit en hel natt. Jo. Kanske tre gånger totalt. Fram till 9 månader är man ju mer eller mindre inställd på det, men nu börjar det vara krisigt. Isak börjar jobba om två veckor. Vi hoppas att dagis ska göra susen.

Polly sov inte heller hela natten. Inte förrän hon var närmare två år. Men då handlade det om att stoppa in tutten några gånger per natt så somnade hon om. Det var tillräckligt jobbigt. Men då visste jag inget inget inget om vad trötthet kan innebära. Nu snackar vi: VAKA MED UNGEN TVÅ-TRE TIMMAR PER NATT. Vi har provat allt så kom inte med fåniga råd. ALLT. Det blev lite bättre när vi lärde honom somna för egen maskin, men nu är vi back where we started. Han är jätteglad och pigg som en mört mitt i natten. Han sover mycket mindre än en normal ettåring. Han är helt enkelt inte så bra på det här med att sova. På BVC säger de bara att det kan vara så här. Att det inte beror på något särskilt. Barn är olika.

Jag önskar sååå att Polly hade varit den som sov sämre av de två, för då kunde man ju ibland tjuvsova på dagen. Men det går inte när man har två barn. Två barn gör en tillräckligt trött som det är men när den ena är vaken några timmar varje natt blir man dum i hela huvudet. Och uppenbarligen grinig. Nä. Vi har ingen avlastning. Alla mor- och farföräldrar jobbar. Vi är dömda till ingen sömn, helt enkelt.

Och nu förstår jag. De som inte har barn och de som har barn som sover hyfsat har ingen aning om vad trötthet innebär. För vi är zombies på riktigt. Gnäll inte om att ni är trötta inför mig just nu. För jag och Isak är tröttare. Vi försöker att inte gnälla om det. Men nu var jag tvungen.

Imorgon är jullovet slut och verkligheten återvänder. Det har varit två jättehärliga veckor med mycket lek och bus med Dan (numera 1 år!) och Polkadot. Dan sover som ett skruttigt skräp så vi hoppas att det går till sig innan vi båda börjar jobba. Den 31 januari börjar nämligen Dan på dagis och då vill det till att han sover för allas skull. Jag ska njuta av den sista tiden utan dagishämtningar och dagislämningar. Isak ska börja jobba på Balder, men det är oklart när han får börja där. Medan han gör sina sista veckor (månader?) i Norsjö blir jag rätt ensam på hemmafronten. Tur att det bara handlar om två månader som mest. Sedan kommer våren, sommartiden och tö. Dan på juldagsmorgonen.Busungarna i början på december.

Furuögrund dagen före dopparedan 2009

Polly på Grubban julen 2009



Julafton 2010 i Hjoggan (Dan föddes ganska precis två dygn senare.)


Luciafirande 2010 på Alhems förskola. Jag är höggravid och trööött som ni ser!


Busjul med moster Johanna i Hjogg 2010



Jul i Hjoggan, Polly knappt sex månader, 2008


Polly med morfar 2008


Julen 2008



Jul i Hjoggan 2008


Polly knappt sex månader, julafton 2008

Snart är det dags för Dans första jul. Spännande!

Pollys senaste ramsa:

Danne slevar upp en bajs.
Det är ingen tjusig syn.

bjuder jag på lite bilder från förr och nu:

Juni 2011:



Pappa och finkusin Cissi på gatufesten i Hjoggböle juni 2011:



Nyfödd Dan:



Lillkillen på Hyttlidgatan:



Finaste Polly februari 2011:



Polly och Dan på Hyttlidgatan:



Helgalen i september 2011:

Vilken fruktansvärt dålig bloggerska jag har varit. Ska bättra mig. Påminn mig!

Dannemanne står utan stöd och vinglar. Han har än så länge bara tagit ett steg utan stöd men gåendet känns inte långt borta. Han reser sig utan att hålla i sig. Spännande! Det bästa är att han faktiskt har koll. Han kan sätta sig om han tappar balansen så vi är inte så oroliga. Han får väl börja gå nu om han vill och vill han fortsätta ha krypandet som förstahandsalternativ är det också trevligt och väldigt underhållande. BabiDan.

När man får höra om andra som väntar barn eller är gravida känner jag just nu: "ÅH SÅ KUL! Och vilken jävla tur att det inte är jag..."  En till nu skulle verkligen kännas som en smärre katastrof. Två barn känns riktigt lagom, kan man säga, men man ska väl aldrig säga aldrig.

Efter att ha skrivit ett dokument om Asperger syndrom och ett om betyg från åk 6, samt lagt två barn känner jag att jag bloggar ungefär lika roligt som ett torskblock. Det får bli Mad men med nyhemkommen make istället. Later! And funnier!

Jag är sjuk och inser att jag inte har skrivit om Dan på evigheters evigheter. Ni kanske undrar om han växer? Jovars.

Dan är en glad kille. Han kan vinka och applådera. Han ställer sig mot möbler, föräldrars kroppsdelar och annat. Häromdagen ramlade han och slog sig i munnen så att det blödde. Huvva. Främst är han dock intresserad av att krypa över saker. Typ krypa över ett hinder. Han kanske är en blivande häcklöpare? Han är snabb som attan alltså! Det känns skönt att han inte är så sugen på att stå än så länge. Han ställer sig nämligen inte särskilt ofta om dagarna, enligt pappaledige Isak. Bara någon enstaka gång. Han sätter sig ganska snabbt de gånger han väl har ställt sig. Det är skönt. Han får gärna vara väldigt stadig innan han börjar gå så att man slipper ha hjärtat i halsgropen hela dagarna. Med Polly var det perfekt. Hon påbörjade aldrig något förrän hon redan kunde. Hoppas att Dan är lika förnuftig, men han kanske släktar sin mor...?

Pratar gör han inte särskilt mycket. Bara "mamamamamama" eller "papapapapapa" när han är ledsen och så kan han säga "titta." Jag lääängtar tills det kommer mer ur honom, men vet att det kommer att dröja och att han kommer att nöja sig med väldigt få ord väldigt länge.

Dan håller på att få sin andra (och tredje och fjärde?) tand. Han låter åtminstone som att hela munnen är på väg att sprängas. Han är inte nöjd! Särskilt som vi parallellt med detta avslutar amningen. 

Polly fick första tanden lite senare så när resten kom hade amningen redan avslutats. Dan fick den förra just före sexmånadersdagen och nu verkar fler alltså vara på väg. Dessutom har han ont i halsen och äter därför dåligt. Vi sover åt helvete lite, men idag gick Isak på semester så nu klarar vi nog av det mesta! Äntligen är jag inte i minoritet om dagarna. En förälder och två barn är lite slitsamt ibland, men också fantastiskt roligt. Som när Polly häromkvällen spelade på sin gitarr och skrev sången "Afton när jag spelar." Eller när Dan skrattar sitt gladaste gapskratt. Eller när Polly pratar om att Maggan är "fasthunden" och inte fastbunden. Eller när hon ritar en påskkärra.

Jag har också fått hem en "minneslåda" från Hjoggböle och där finns en hel del grejer anpassade för mortified. Kanske lägger jag upp något på bloggen senare.
Vad hände med det svarta hårsvallet?


Äh! Blondiner har ju roligare, sägs det.

Lycka är att snart få sluta amma och vara fri som en fågel. Ja, det är väldigt jobbigt med flasktillvänjningen just nu, men det blir härligt sedan! Tvåbarnsföräldrar har varmt rekommenderat flaska så att man slipper mata hela tiden så vi vill verkligen försöka. Dan är dock inte särskilt peppad, så han kanske blir ett grötbarn som storasyster i alla fall.

Lycka är fasen Polly och Dan. De är så fina så jag storknar. Kärlek! Just nu sover båda två. Polly har hög feber igen. Huvva.

Lycka är att inviga altanen med glada och fina vänner. Och vattenpipa!

Lycka är sommar och att Isak bara har tre jobbveckor kvar.

Allt är gott, tycker Dan. Bara man slipper flaskan.

Jag riktigt njuter av att handdiska nu när vi har Arabiaporslin. Däremot njöt jag inte när jag upptäckte konsekvensen av att jag lämnade mannagrynsgröten på spisen i en sekund för att tvärtorka bort lite snor som rann ur hoppgungeungen Dans näsa. När jag vände mig om hade gröthelvetet kokat över.

Nu sitter jag hemma hos Nina och Ante och bloggar medan de är hos barnmorskan (för sista gången hoppas jag!) Jag känner mig hyfsat avslappnad. Det har jag nog inte gjort sedan vi flyttade. Anledningen till att bloggen har stått still är självklart just flytten, som tagit mycket tid, och att vi fortfarande inte har något internet. Att flytta med småbarn är ingenting jag rekommenderar, särskilt inte när man vill göra om en del på nya stället. Naturligtvis blev Polly först magsjuk och sedan förkyld med feber precis när vi hade flyttat in. Två veckors karantän bland flyttlådor sög hårig balle rent ut sagt.

 

Men jag är ingen gnällkärring så jag tänker istället berätta att vi trivs jättebra på Fäbodgatan och att köket kommer att bli svinsnyggt när det är klart. Kunde vi skulle vi smälla upp nytt på hela nedervåningen på en gång, men vi tar det pö om pö. Varken tiden eller pengarna finns så här första månaden, men det är faktiskt kul att spara till fina 50-talstapeter och köksluckor. Annars är det ju sällan roligt att spara pengar. Vi har köpt en ny toalettstol och det är ju en mindre rolig investering. Det är sällan man får beröm för sin nya bajslåda, liksom.

 

Snart ska vi visst få internet också. Äntligen har vi lyckats bevisa att det varken är vår dator eller vår sladd det är fel på. När vi har internet på datorn blir det mer bloggat förhoppningsvis.

 

Dan närmar sig fyra månader och är glad som en sol för det mesta. Vi har slutat med minifom vilket känns som en befrielse. Jag vet inte hur många gånger jag har letat de där satans dropparna om nätterna när Dan velat ha tisse nu nu nu.

 

Det ska bli kul att börja med smakisar igen. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna matkladdet, men det gör jag faktiskt. Däremot blir nog Dan en vällingkille och inte en grötkille om jag och Isak får bestämma. Då slipper man minst två matningar om dagen och framåt hösten tror jag att det kan vara ganska skönt.

 

Jag kom i mina gamla jeans för en vecka sedan, vilket naturligtvis känns bra. Det har gått fortare nedåt den här gången, men då var jag ju fyra kilo större när jag blev gravid också. :-) Jag har bara fyra kilo kvar till invägning, men behöver träna upp lite muskler för att vara i samma form som innan jag blev gravid. Det får bli sen nån gång. Nu njuter jag av att hänga med lille Dan istället. Lite hängbuk har jag rätt till ett tag till. Nio månader upp och nio månader ner. Fast med Polly gick jag ju aldrig ner allt och det gick bra, det också. Det känns bra att vara normalviktig igen även om det är på den övre delen av BMI-skalan. En sund själ i en sund kropp.

 

Dan ligger och leker i Nina och Antes babygym (som är likadant som vårt!) Åh vad jag längtar tills deras bäbis kommer ut också. Det kommer att vara ett finfint exemplar och det blir kul att barnvagna ihop.

 

Jag måste så klart också ge er Pollys senaste sjuka kommentar. Hon går från klarhet till klarhet och blir mer och mer lik moster Johanna. Rakt på sak, oavsett vad det handlar om. Igår skulle jag byta Pollys blöja. Hon har inte börjat bajsa på pottan än, för hon vill helt enkelt inte.

Polly: Jag har bajsat.

Jag öppnar blöjan.

Jag: Du har ju faktiskt bajsat. Jag trodde inte att du hade bajsat för det luktade ingenting.

Polly (glad som en sol): Men där låg skiten ändå!

 

Nu ska jag hänga med Dante tills Nina och Ante kommer hem. Hoppas kunna bjuda på ett roligare inlägg nästa gång. Jag hoppas även att det blir ganska snart. :-)

Idag har Polly Bolibompanamnsdag. Hon har ingen egen namnsdag och för barn som bär namn som inte finns i almanackan fixar Bolibompa namnsdagar. Idag är det alltså Polly! Inte nog med det: Pollys dagis är på Lilla Vasaloppet. Polkan åker inte skidor än, men hon har en nummerlapp på sig. Nummer 36. Mammahjärtat klappade nästan ur kroppen när jag satte på henne den.

Dan har sovit sedan 09 vilket i stort sett aldrig händer. Det är svårt att hinna blogga med två barn, har jag märkt. Är inte den ena i farten så är den andra det och då kräver ju Dan inte särskilt mycket än. Hur ska det bli när han börjar förflytta sig och ställa högre krav på sin mamma?

Däremot känner jag inte av någon tvåbarnschock, som det pratas om. Visst kan jag undra vad som tog sådan tid när jag bara hade ett barn, men jag var mycket tröttare när jag var hemma med Polly än vad jag är nu och då var Polly verkligen världens nöjdaste unge. Jag antar att jag blev trött av att jag var så ovan vid att ansvara för någon annan 24/7. Med Dan är jag redan van vid det ansvaret så det gör mig inte trött alls. Däremot finns det sällan tillfällen att tjuvsova mitt på dagen, så jag sover mindre nu än när jag var ledig med Polly. Ändå känner jag mig piggare än då! När Polly är på dagis 9:30-13:30 tisdag-torsdag vill man hinna diska, tvätta, städa, handla och gå en promenad. Det är sällan läge för en tupplur.

Det är roligare att vara mammaledig nu än första gången. Med Polkan kunde dagarna bli ganska långsamma, men nu är det fullt ös medvetslös ända in i kaklet och det är bra. Polly keeps me busy. Tiden går fort och jag trivs. Däremot kan jag bli lite less på att aldrig få ha min kropp i fred. Alltid är det någon som ska hänga i brösten eller runt halsen på mig. Ibland undrar jag vems kropp min kropp är egentligen. Det är också synd att Isak är borta så länge om dagarna, eftersom han jobbar i Norsjö. Vissa dagar är han inte hemma förrän 19 och då är jag ofta ganska sliten när han kommer hem. När jag var mammaledig med Polly pluggade Isak och var hemma hur mycket som helst. Det var fint.

Polly och Dan. Mina finaste små grisar. <3