Det här är sant. Jag har sagt det åt flera.

Så sayonara, nu är jag på väg.

När Polly kom till jorden

Publicerad 2008-07-09 10:55:00 i , Krönikor, Polly, förlossning,

Ja, det är väl dags att säga något om det som hände den 29/6 kl. 03.15. Då föddes nämligen Polly Elaine Karlsson, världens sötaste unge.

08.00 den 28/6 (lördag) fick jag magknip. Jag var övertygad om att jag var förstoppad så jag gick på toa stup i kvarten men magknipet ville inte ge med sig. Vid 12.00 undrade Isak om det inte var värkar.
- Nääää, sa jag. Det ska ju göra ont. Barnmorskan har sagt att man vet när man har värkar. Är man osäker är det inte värkar.
Vid 14.00 ringde jag mamma och sa att jag hade ont i magen. När jag mitt i samtalet fick en värk sa mamma:
- Men Idha, det där är ju värkar!
Vid 17.00 hade jag accepterat att det var värkar, men värkar kan ju komma och gå så jag var helt övertygad om att de skulle gå över. Hallå, hon skulle ju inte komma förrän 11/7 och vi höll ju på att flyttstöka. Det var inte läge för bebis, tyckte jag. Men Polly tyckte annorlunda.

Vid 22.00 var jag väldigt trött av värkarna och ringde till förlossningen. De sa att jag skulle komma in så kunde jag få något att sova på ifall värkarna inte avtog. Jag trodde verkligen inte att det var dags att föda barn. Vid 23.00 blev jag undersökt på förlossningen av världens coolaste barnmorska.
- Du har jobbat på bra hemma, sa hon. Du är öppen tre centimeter. Det innebär att ni kommer att vara tre innan ni går hem härifrån.
- Va? Är jag öppen tre centimeter?
- Ja, du har nog hög smärttröskel, sa världens coolaste barnmorska.
Både jag och Isak fick en smärre chock.

Vid 01.00 hade inte särskilt mycket hänt så barnmorskan stack hål på hinnorna och då jävlar fick Polly fart. På två timmar öppnade jag mig sju centimeter och födde barn. När förloppet går så fort gör det betydligt ondare än om man får vila lite mellan värkarna, förklarade barnmorskan senare, och ja, det gjorde overkligt ont, men jag bet ihop. De satte till slut en ryggmärgsbedövning, men det gick så fort att den inte hann börja ha effekt. Sedan krystade jag ut Polly på tio minuter. I den stunden tror man att det fan är anatomiskt omöjligt att få ut bebisen, men det går. :)

Polly vägde 2885 gram och var 46 centimeter lång. Hon är världens snällaste bebis. Igår skrek hon för första gången. Hon är så oerhört fin, vi är världens lyckligaste lilla familj. Jo, Tamara har rätt. När man får barn visar det sig att alla klyschor är sanna. 

Familjen Karlsson mår himla bra. Jag skulle kunna springa ett maratonlopp imorgon. Nu kommer snart en tant från BVC hit så jag ska fixa till mig. Sedan kommer gammelmormor Gunnel, gammelmoster Åsa, moster Johanna, morbror Fredde och morbror Wille hit. Mysigt.

Along came Polly!

/Dolly P

Lilla huset på prärien

Publicerad 2008-04-09 19:28:13 i Krönikor,

Idag har jag på mig en gigantisk klänning. Jag kunde inte hitta morgonrocken och ville ha på mig något rymligt och mysigt. Den är dessutom rutig, med snörning i halsen. Isak tycker att jag ser ut exakt som Laura Ingalls i Lilla huset på prärien.

Efter att Isak hade påpekat detta ville jag så klart låtsas att jag var Laura, men jag kunde inte för mitt liv komma på vad hennes man i serien heter. Jag har funderat hela jävla dagen. Varför? För att kalla Isak vid sitt prärienamn så klart!

Nu har jag googlat det och för er som också har glömt heter han Almanzo Wilder, vilket förklarar varför Laura heter Laura Ingalls-Wilder som gift. Nähä?! Jo, det är säkert, yxskaftsläsare.

Fru Ingalls-Wilder kokar kaffe i detta nu. Snart kommer Almanzo hem och då ska jag överraska honom genom att minnas hans namn.

Apoteket

Publicerad 2008-04-02 20:50:14 i Krönikor,

Nyss ringde en snubbe som ville ställa frågor om Apoteket. Jag hade ingen aning om att jag känner så starkt för Apoteket som jag uppenbarligen gör. Jag blev mer och mer upprörd över monopolets eventuella avskaffande för varje fråga snubben ställde.

"Det är mycket bra" hörde jag mig själv svara på alla frågor om Apoteket. Sedan kom frågorna om hur det blir om monopolet avskaffas. "Det blir mycket sämre" MYCKET SÄMRE!" svarade jag på i princip alla frågor.
- Ditt generella omdöme om Apoteket?
- Det högsta man kan välja.
- Ja, det... låter så, sa skåningen som ställde frågorna.

Jag gillar att de som hanterar mediciner är proffs och kan hjälpa unga, men framför allt gamla, med information och råd. Det känns tryggt och säkert. Jag vill inte att Tuula på Konsum ska sälja mediciner. Det gör mig rädd. Isak fick betala 69 kronor för fyra äpplen, liksom.

Vad tycker ni?

Morskan och foten

Publicerad 2008-02-27 22:20:50 i Krönikor,

När man är gravid får man höra en massa förlossningshistorier. En del trevliga och en del mindre trevliga. Man får tips och råd inför förlossningen trots att alla vet att det kan bli precis hur som helst. Upplevelsen är helt individuell och kan nästan inte planeras i förväg. Jag suger i mig allt jag får höra, trots att alla berättande föräldrar säger emot varandra.
- Du måste ta ryggmärgsbedövning!
- Ta för i helvete inte ryggmärgsbedövning!
- Lustgas är the shit.
- Lustgas är så jävla obehagligt.

Tack och lov är förlossningsberättelser inte alls meningslösa, utan ofta väldigt roliga. Alltid är det något som har gått snett. Någon har skrikit åt fel person, svimmat, blivit hög, blivit bedövad på fel ställe eller fött tvillingar bara så där helt apropå. Det här är min favoritförlossningsberättelse. Håll till godo:  

Min kollega ska bli pappa för första (och hittills enda) gången. Under förlossningen sjunker barnets puls drastiskt och kalabalik uppstår. Förutom de blivande föräldrarna finns tre kvinnor i förlossningssalen. Plötsligt utbrister en av kvinnorna:
- Hämta morskan!
Min kollega blir fruktansvärt upprörd, skäller ut de tre kvinnorna och tycker att det är helt otroligt att ingen av dem är barnmorska när hans barn håller på att dö. En bunt vanliga jävla undersköterskor/sjuksköterskor gör knappast susen en sådan här gång.
- Jo, men vi är barnmorskor, svarar de.
- Öh? säger min kollega.
- Morskan är den polske läkaren. Han heter så.

Vad fan är oddsen?

På andra plats kommer historien om när en annan kollega födde en unge som kom med rumpan först. Det första som kom ut var dock inte rumpan, utan en fot. En fot! Bara en. Det blev lite bråttom, för hur fan skulle de nu få ut resten av ungen utan att inte göra den illa? Ganska bisarrt att titta ned mot sin nedre region och se en fot komma ut därifrån...

Jag hoppas att min kommer med huvudet först och att Morskan är pensionerad/jobbar annorstädes.

Fru Karlsson

Publicerad 2008-01-31 19:37:21 i Krönikor,

Jag och Isak gifte oss för drygt fem månader sedan och det gick förhållandevis fort för mig att vänja mig vid det nya efternamnet. Eleverna började genast kalla mig för Mrs K, Mme K och Fru K, vilket så klart hjälpte mig att inse att jag nu faktiskt var och ÄR fru Karlsson. Det gick desto långsammare för andra att förstå. Isak, till exempel, förvirrade halva barnmorskekåren genom att ropa att "Idha Lindquist sitter och väntar härinne!" när vi skulle på ultraljud. Inte fan fanns det någon Idha Lindquist i deras papper. Bara en Idha Karlsson. Heja!

Idag blev jag verkligen Idha Karlsson. Körkortet kom. Mitt nya. Det känns skönt att det inte var av åldersskäl som jag blev tvungen att skaffa nytt körkort och det känns jävligt skönt att det nu dröjer tio år innan jag behöver byta körkort av åldersskäl. Man får fan inte vara dum! Gift er åtta-nio år efter att ni har tagit körkort. 

Jag var in på min fina bank idag också. Handelsbanken. Ingen kö! Ni som har Swedbank är galna. Magnetremsan på betalkortet pajade för några veckor sedan, så nu har jag snart ett bankkort som det står Idha Karlsson på. På ICA-kortet står det fortfarande Idha Lindquist, men pö om pö utplånas hon. Det känns faktiskt helt okej. Jag är ju en Karlsson nu. En stolt en. 

Någon föreslog att jag skulle heta Idha Li-Karlsson. Jag var kallad Idha Li under hela högstadiet och vissa av mina vänner har fortfarande inte slutat kalla mig det. Dessutom är ju kopplingen till Pamela Lee-Anderson himla rolig. Men jag nöjer mig med Karlsson. Det låter så jävla rejält och sanningen att säga: Jag är jävligt rejäl. Hahaha. Dessutom betydligt snyggare (eller åtminstone naturligare) än Pamela Lee-Anderson.

Idiot

Publicerad 2007-07-09 00:46:21 i Krönikor,

Ville köpa öl ? ringde 112


Nekades alkohol på bensinstation
När den unge mannen inte fick köpa öl på Statiol i Umeå så ringde han larmnumret 112 och undrade varför.
? Där spriten går in går vettet ut, säger Dan Andersson, vakthavande befäl vid Umeåpolisen till sr Västerbotten.
Klockan var fem på fredagsmorgonen när mannen ringde 112. Han stod då vid Statoil och hade nekats att köpa öl. Varför är oklart, men mannen beskrevs av polisen som märkbart berusad och ?påtagligt påverkad av alkoholhaltiga drycker?.

"Vettet ut"
Polisen åkte till macken men då hade mannen, som sa sig vara 18 år, försvunnit från platsen.
? Den gamla devisen sprit in, vettet ut stämmer väl in på detta beteende, uppger polisen.

Detta kan man idag läsa på aftonbladet.se. Jag säger bara en sak: IDIOT! Vilket djävulskt i-landsproblem. Visst kan man bli sugen på öl, men har man inte med sig legitimation får man faktiskt skylla sig själv. Att ringa 112 är ungefär lika smart som att hoppa från sjunde våningen när man är livsglad. Någon kanske ligger och dör och när frun ringer 112 hamnar hon i telefonkö för att någon idiot är besviken över att han förvägrats öl. Jag sätter 100 spänn på att han inte ens var 18. Var han det ska han skämmas och gärna skändas. Idiot! Ja, han kanske är alkoholist och ja, det är en sjukdom. Ja, han kanske var tokfull och när man är tokfull kan man göra tokiga saker, men ringa 112? Vad tänkte han? Att sköterskorna genast skulle sympatiskicka ett helt flak öl till honom? Gör om och gör rätt, mongo! Jag blir så oerhört fascinerad när jag tänker på hur oerhört många idioter det finns. Den här personen bor i samma stad som jag förmodligen. Jag skäms å Umeås vägnar!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela